Fortitude - säsong 1 (2015)

Intagande landskap. Intrigerande manskap.

4 russin

Utsatthet. Ständigt återkommande – och väldigt tacksamt – tema i dramatikens värld. En grupp människor som lever i en miljö full av hot och risker, på gränsen till vad som kallas civilisationens ände (vad det nu innebär). Själv ser jag ofta en väldig attraktionskraft i filmer eller serier som utspelas i utmanande miljöer; rymden, postapokalyptiska landskap, heta ogästvänliga öknar, en ensam båt på öppet hav eller varför inte karga kyliga vidder som i de arktiska regioner där ”Fortitude” tar plats.

Bara den utgångspunkten gav serien en raketstart in i mitt medvetande när den började visas under innevarande senvinter eller tidig vår, beroende hur man vill definiera årstiden. Det är så jag följde serien, vecka för vecka, men den kan alldeles säkert vara lika uppslukande i form av diskutgåvor eller strömmande versioner att intensivkonsumera i ohälsosam hast. Tappade den något i trovärdighet eller pregnans under vägen? Det verkar vara en populärt spridd uppfattning att den inte fortsatte lika starkt som den startade. Men helhetsbilden jag har är ändå att den höll strecket högre och mer konstant spänt än det mesta jag sett i vår. Och när den varit som mest dallrande, vibrerande närgången och klimaktisk var det på något slags svårförklarlig transcendent nivå man inte upplever alltför ofta. Man kan se den som en kusin till den parallellt pågående svenska ”Jordskott” med sin ständiga balansgång mellan de realistiska och något slags nordisk magisk-realistisk inriktning. Det sistnämnda var kanske ännu mer märkbart i den sistnämnda, svenska succén som haltade en smula men ändå höll ett grepp tiden ut.

Riktigt lika tät och terroriserande som ”Fortitude” lyckades den inte vara. Här handlar det alltså om en brittisk skapelse, där engelska är vardagstungomålet men orten i sig etableras som norsk och väcker omedelbara associationer till, ja, det borde väl vara Svalbard som varit den främsta inspirationskällan rent geografiskt. Samhället är internationellt, med en blandning av forskare, oljearbetare, allehanda lycksökare, visionärer som vill skapa en turistfälla uppe bland de vita vidderna – och så en och annan polis som ska försöka uppehålla lagen. Det verkar i förstone inte som en omöjlig uppgift, eftersom den allmänna uppfattningen är att det här pionjärsamhället på en avlägsen, ödslig plats aldrig drabbas av brottslighet. Alla som vistas här har ju sysselsättning och en specifik anledning att komma hit, ett uppdrag att utföra, så vem skulle vara motiverad att bryta mot den lilla påstått sammanhålla kontingentens kontrakt? Det farligaste att möta är inte andra människor utan isbjörnarna som har sin naturliga hemvist i området. Men, det finns de som tror sig ha upptäckt nya möjligheter att skaffa sig en förmögenhet och inte vill dela med sig av den vetskapen till alla och envar. Poliserna har definitivt sina egna hemligheter och på en sådan här plats är det trots allt inte helt otroligt att folk inte bara tagit sig hit till något utan även flytt från något i det förflutna.

När så dramatiska dödsfall med ofrånkomligt brutala och frågeväckande inslag inträffar, så börjar nerverna hamna utanpå ullkoftor och täckjackor i samhället, som uppgår till färre än 1000 invånare. Är det björnar? Om inte, vad eller vem? Varför? Händelserna blottar andra dolda mörka sidor; girighet, otrohet och svartsjuka, psykisk instabilitet, destruktiva familjerelationer och allt sådant som existerar överallt annars och inte gärna kunde vara helt utrotat ens här. Det i sig låter inte heller som ett helt originellt koncept för en berättelse utdragen till cirka tiotalet timmar sammanlagt, men ”Fortitude” gör det bästa möjliga av inte minst den naturliga miljön med till synes oändliga snömassiv och kalla omgivande vatten, inspelade på Island. Vidare en suggestiv stämningsfull ljudmatta och väl valda musikaliska illustrationer som spär på känslan av både vintrigt vemod och ilande osäkerhet. Och, inte minst har orten befolkats med en intrigerande skara individer där till slut nästan ingen framstår som helt ’ren’ och oskuldsfull, men däremot är de flesta både trovärdigt och ibland obehagligt mänskliga.

Vi har den nitiske lokale polismästaren Anderssen (Richard Dormer), en sammanbiten man som ingen tycks känna på djupet men ser ut att respekteras, alternativt fruktas, av omgivningen samtidigt som han ruvar på egna mörka hemligheter och blir mätbart revirbevakande när en amerikansk utredare (i form av den i nästan alla sammanhang övertygande Stanley Tucci) kallas in utifrån för att bistå utredningen av de oväntade dödsfallen inledningsvis. De båda männen och kollegerna signalerar snabbt ömsesidig misstro, även om den sistnämnde är betydligt mer sofistikerad i sina maner och inte tappar behärskningen i samma utsträckning som Anderssen – ja, så mycket kan sägas – kommer att göra under åtskilliga tillfällen av olika orsaker (eller om det är möjligen i grunden är samma enskilda skäl bakom alla hans bryderier).

Byoriginalet, den åldrade och sjuklige men fortfarande i högsta grad närvarande och agerande Henry Tyson (veteranen Michael Gambon) har något slags speciell överenskommelse med Anderssen att ’watch each other’s backs', men hur har det förhållandet uppstått och kan det hållas vid liv när deras gemensamma intressen kanske inte sammanfaller hur länge som helst?

Guvernören, spindeln i nätet (Sofie Gråbøl) smider storslagna planer för bygden i framtiden, men marken börjar gunga i och med att varje dag tycks bära med sig en dålig nyhet som sammantaget ser ut att kunna slita hela det delikata samhällsbygget i stycken. Och den mystiska spanjorskan Elena har en förmåga att få alla män i byn (alla av rang i alla fall) att tappa koncepterna och agera oförnuftigt. Kunde varit en femme fatale-varning och risk för en ocean av klyschor, men jag tycker serien undviker att falla rakt ner i den tänkbara fällan. Samtidigt som ett flertal medborgare bokstavligen faller ner i hål och skrymslen eller faller offer för… ja, vad eller vem det nu är som plötsligt börjar decimera befolkningen i rask takt.

De två forskarna Natalie och Vincent (Sienna Guillory och Luke Treadaway) börjar nysta i alla trådar och inte minst kadaver av både mänsklig och animalisk beskaffenhet. Men det finns inga enkla, välbekanta lösningar i sikte. Och ett par med relationsproblem får ännu mer ångestladdade akuta svårigheter när deras drygt tioårige son börjar bete sig högst ologiskt och utsätter sig för livsfara.

Var det alla? Nej, men kanske de viktigaste. Persongalleriet känns well stocked, liksom. Välbalanserat och med flera dimensioner under ytan. Men blir det en andra säsong behövs det väl fyllas på. Naturen och de okända krafterna kräver sin tribut, fysiskt och psykiskt.

© Johan Lindahl
2015-07-20



Originaltitel: Fortitude - The Complete First Season
Storbritannien, 2015
Regi: Sam Miller Richard Laxton Hettie Macdonald m fl
Med: Richard Dormer, Sofie Gråbøl, Verónica Echegui, Björn Hlynur Haraldsson, Nicholas Pinnock, Elizabeth Dormer-Phillips, Sienna Guillory, Luke Treadaway, Michael Gambon, Darren Boyd, Alexandra Moen, Stanley Tucci

Genre: Drama, Thriller, TV-serie
Hemmabio: 2015-07-20
Teman: Djur som bråkar

Relaterat ur russinbloggen
2015-03-01: Farofylld glesbygd i "Fortitude"


Ingår i följande teman


Djur som bråkar





     

Dela |