Falskmyntarna (2007)
Övertygande om förfalskare
"Jag är jag och de andra är de andra", sammanfattar Salomon 'Sally' Sorowitsch torrt sin attityd när en annan jude lite försiktigt ställer honom mot väggen. Platsen är Berlin, året är 1936, 'nuff said. Charmören Sorowitsch rör sig i frigjorda kretsar och har ett yrke som Nürnberglagarna inte berör över huvud taget, eftersom det är olagligt: han är förfalskare. Vare sig man behöver falska sedlar eller intyg om att man är arier så har man kommit rätt. Han är den bäste.
"Du kunde ha blivit en stor konstnär" menar en kvinnlig kund som han helt utan ansträngning fått i säng, men det är förstås som han säger mer pengar i att göra pengar.
Prologen från krigsslutet har redan avslöjat att han kommer överleva Förintelsen, och dessutom klara sig bra på andra sidan kriget. Nu återstår frågan om hur.
När han grips av en munter kommissarie vid namn Herzog (som ser det som en ära att haffa världens främste förfalskare) och hamnar i Mathausen, både i egenskap av jude och brottsling, visar han direkt sin förslagenhet och en oväntad tuffhet. Vilket kan behövas. Det är inget dödsläger, men som en medfånge säger: "de vill döda oss allihop." Med händer blödande efter dagens arbete ritar han ett ståtligt porträtt ur minnet av en tysk soldat, och lyckas på så vis smickra in sig hos befälen. Likt Andy i "Nyckeln till frihet" använder han sina kunskaper för att skaffa sig en drägligare tillvaro.
Inledningen är synnerligen effektivt och elegant avklarad, ett riktigt skolexempel på tidsekonomiskt filmberättande. Plötsligt är det 1944 och Sorowitsch handplockas till ett projekt i Sachsenhausen-lägret. Under ledning av Herzog (nu uppgraderad till sturmbannführer) samlas en handfull judiska yrkesmän - tryckare, fotografer och konstnärer. De behandlas som människor, bjuds på cigaretter och får riktiga kläder. Även om persedlarna kan ha illavarslande detaljer ...
De ska förstås arbeta med förfalskning för tyskarnas räkning. Verksamheten är redan igång och Sorowitsch ska bli den nya stjärnan i laget. Mjuka sängar och rinnande vatten. Kan livet i ett koncentrationsläger bli bättre? Arbetsledaren unnar dem dock inga illusioner, om det funnits någon risk för det bland dessa garvade cyniker. Hans lojt lanserade teori är att de alla kommer bli dödade när jobbet är klart. Herzog å sin sida anförtror indirekt att det kanske ligger till så, för de flesta ... En skicklig motivatör, denne Herzog. Kollegan Burger, anländ från Auschwitz, berättar om hur han överlevde där genom att sortera de nyanländas väskor och äta maten som fanns där medan deras ägare ofta skickades till gaskammaren. Han har dock vissa problem med sin nya priviligerade ställning när det finns de där ute som får "testa skor" genom att bokstavligen springa ihjäl sig.
"Falskmyntarna" tar sig an sitt tema, om att överleva när andra dör, med intelligens och allvar.
'Genom att överleva besegrar vi dem', anser en av dem när hans vän försöker ta sitt liv, efter att en låda med pass från Auschwitz som de ska använda i arbetet visar sig avslöja hans barns öde.
När Burger vill få med honom på ett uppror har Sorowitsch å sin sida sitt lugna svar färdigt:
'Jag blir hellre gasad imorgon än skjuten idag. En dag är en dag.'
Han spelar spelet perfekt. Aldrig kaxig mot överheten, men inte heller lismande. Kontrollerad och inställd på att klara sig.
Det finns ekon av "Bron över floden Kwai" i hur de arbetar för fiendens räkning, av rent tvång, men också med en omisskännlig stolthet i sitt arbete. Frånsett den äldre gentleman som alltid levt ett hederligt liv och vågar inlägga sin officiella protest mot att begå kriminella handlingar. Svaret från Herzog blir ett hjärligt skratt. Han är inte grym i onödan, Herzog, och förmanar sina mannar när de är det. Han slår inte ens sina barn, anförtror han Sorowitsch när denne föräras ett besök i hans vackra hem. En osannolik tyskarnas hantlangare, inte ens nazist enligt egen utsago. Men han är förstås ingen hjälte och han tvekar inte att hota fångarna till livet om så behövs. Framför allt verkar han se till framtiden med ett klarare öga än de flesta av sina kollegor. "Om ryssen kommer..." vågar han tänka.
Sedan finns ju förstås Den Stora Bilden, som bara den ständige Burger verkar vilja kännas vid. Med sina mästerligt förfalskade sedlar hjälper de till att finansiera tyskarnas krig. Omöjliga val hör den här genren till, och här finns de i tillspetsat, grymt och konkret överflöd. Hur man än gör så gör man fel. Och Sorowitsch må bara ha 'kåkfararheder' men det är ändå ett slags heder.
Handkamera och naturligt ljus används med cinematisk känsla. Det är en bra Film det här, om svåra val under ett krig som erbjöd dem en masse.
© Anders Lindahl2014-11-14