Mulholland Drive (2001)

Vem är regissören?

4 russin

Figurer dansar i ett bluescreenat collage mot lila bakgrund. Leende ansikten dyker spöklikt upp mitt i bilden. Någon går och lägger sig, eller ...? En limousin stannar på en nattlig väg och den överraskade kvinnliga passageraren blir ombedd att stiga ur av den beväpnade chauffören. En bilkrasch räddar hennes liv. På ett fik berättar en rädd man om en otäck dröm han haft. En klantig kriminell tvingas förvandla ett enkelt mord till ett trippelmord. En svart bok verkar viktig.

Inledningen förbryllar, roar och skrämmer i ungefär samma utsträckning. Det är ju faktiskt David Lynch, en av filmvärldens få tvättäkta auteurer, tänker man belåtet och låter filmen ta den väg den vill. Sedan blir det plötsligt betydligt mer förståeligt, när fokuset hamnar på en mindre skara personer. "Mulholland Drive" är nu en ganska rak och engagerande historia i klassisk film noir-stil - om än med de oundvikliga Lynch-elementen utströdda lite varstans. Det utspelar sig i Hollywood, och handlar på väldigt många sätt om drömfabriken. Om hur livet ofta kan vara i filmer och hur vi därför tycker att det borde vara i verkligheten.

Betty kommer till Los Angeles med stora, förundrade ögon, en gedigen inneboende godhet och en ansenlig skådespelartalang. Hon ska bo i sin fasters underbara lägenhet där hon stormtrivs och blir väl bemött. Allt är perfekt, förutom att det redan finns en kvinna i lägenheten. En kvinna som verkar lida av minnesförlust. Samma kvinna som överlevde bilkraschen i början av filmen. Samtidigt har en principfast regissör problem med maffian (eller om det bara liknar maffian). Likt John Cusack i "Kulregn över Broadway", får han veta att han inte längre bestämmer över sin produktion, och den kvinnliga huvudrollen ska tillsättas (eller snarare återtillsättas efter den första skådespelerskans försvinnande) av en person som de valt ut åt honom. Till bekymren läggs att hans flickvän vänstrar med poolskötaren, som inte har sämre samvete över det än att han spöar upp regissören när denne blir arg över snedsteget. Rita (som kvinnan i lägenheten kallar sig) får bo kvar hos Betty, som hjälper henne att försöka lösa mysteriet med hennes identitet samtidigt som hon börjar arbeta på sin skådespelarkarriär. Till ledtrådarna hör en väska med en blå nyckel och en samling sedelbuntar. Till deras vänskap tillkommer nya känslor av starkare art.

Det är engagerande, underhållande och ibland otäckt. Jag tycker om personerna och vill att det ska gå dem väl. Betty är genomsnäll, Rita har klass, regissören beter sig under de märkliga omständigheterna begripligt och mänskligt.

Men det här är David Lynch, så när handlingen skruvas runt, vänds ut och in och allting blir någonting annat överraskas man egentligen bara över att det inte skett tidigare. Sedan går all ens uppmärksamhet åt till att försöka pussla ihop bitarna. Finns det en Rätt Lösning? Jag tror inte det. Jag har en tolkning som känns trovärdig och på något bitterljuvt sätt nästan fin, men har inga illusioner om att ha fogat in alla element. De bitar som inte passar in (överraskande få, ändå) betraktar jag helt enkelt som Lynch-bitar, om ni förstår vad jag menar. I korthet blir med detta synsätt "Mulholland Drive" i ännu högre grad en film om att regissera. Om behovet att skriva sin egen version, om än strax innan deadline, när inget blev som man tänkte sig.

Är det här bra då? Ja, det är mycket bra. Ett nöje att grubbla över och diskutera och en njutning att se (och inte alls bara för att Lynch förkärlek för vackra skådespelerskor är intakt). Alla sköter sig fint men Naomi Watts är till och med oerhört bra; hennes insats i filmen blir något av en provkarta över mångsidig talang. Med ljudbilden, där ett dovt muller likväl som musik kan förvandla en scen till något helt annat, och det sköna fotot blir det en av årets mest speciella bioupplevelser.

Är det en film för alla? Tja, precis på samma sätt som "Blue Velvet", kan man väl säga. Det är en film för alla, men jag tror inte att alla håller med.

FOTNOT
Jag är ganska säker på att ett kort musikstycke från "Lost Highway" återkommer vid ett par tillfällen och verkar ha ett samband med att minnas. Kanske ska man pussla ihop filmerna, lägga dem bredvid varandra och se hur förklädda karaktärer eller teman hoppar emellan dem? Eller så blev Badalamenti bara trött på att skriva musik.

FOTNOT 2
I pressmaterialet läser jag till min överraskning att filmen ursprungligen gjordes som en pilot för en tv-serie som refuserades. Lynch filmade då kompletterande material och klippte ihop det till en bioversion. På papperet låter det som en kompromiss, något av ett varken-eller. På duken ser det verkligen inte ut så.

© Anders Lindahl
2002-08-07


Naomi Watts och Laura Elena Harring klurar också på handlingen i "Mulholland Drive".

Originaltitel: Mulholland Dr.
USA/Frankrike, 2001
Regi: David Lynch
Med: Naomi Watts, Justin Theroux, Laura Harring, Ann Miller, Dan Hedaya, Billy Ray Cyrus, Lafayette Montgomery

Genre: Mystery, Sex, Skräck, Thriller
Svensk biopremiär: 2002-08-09
Hemmabio: 2021-05-17
Teman: Meta Tjugohundratalets bästa filmer


Ingår i följande teman


Meta

Tjugohundratalets bästa filmer





     

Dela |