Strike Back - säsong 3 (2013)

Supersoldater slår tillbaka - jorden runt

4 russin

Action. Om inte annat så är det ytterst få TV-serier jag kan minnas, som så konstant lyckas leverera så långa intensiva sekvenser av adrenalinpumpande aktioner i varierande (men alltid i detta sammanhang hotfulla) miljöer. Sedan jag lite av en slump synade några avsnitt av ”Strike Back” så har det under de senaste månaderna blivit en relativt regelbunden följeslagare. Kalla det 'guilty pleasure' eller sådant som främst lämpar sig för att rensa huvudet med efter en rörig arbetsdag eller dylikt, men det finns något här som får den att sticka ut i mängden.

Det handlar nog inte i första hand om personligheterna. De flesta är testosteronstinna stridsmaskiner som sakta men säkert lättar på förlåten och avslöjar en del inre komplikationer, men inte så att de kan jämföras med karaktärerna i exempelvis ”The Wire”, ”Sopranos” eller ”Game of Thrones”. Den kommer aldrig att röra sig riktigt i de sfärerna eller kallas klassiker i sitt slag, men det händer saker. Det rör på sig. Och gör så på flera kontinenter som betas av i rasande fart när medlemmar i en brittisk specialstyrka av det slag som väldigt få i beslutande ställning (och absolut inga vanliga medborgare) förväntas känna till. Just det, det är en brittisk serie (eller noggrant uttryckt en samproduktion mellan brittiska Sky och amerikanska Cinemax) vilket ger det hela en liten annorlunda ton än de mer exklusivt amerikanska motsvarigheter man kan tänkas jämföra med. Antagligen borde jag ta upp ”The Unit” här, men jag har sett sorgligt få avsnitt av den och vet inte om jag missat så mycket.

En liten ordningsfråga: hur säsongerna numreras och vilka som handlar om exakt vad, kan verka en smula förvirrande. Själv började jag följa serien via HBO:s programbibliotek som inleds med den egentliga andra säsongen, ibland med underrubriken ”Project Dawn”, som sedan följs av ”Strike Back: Vengeance” och så nu den fjärde (men ofta rubricerad som den tredje) ”Strike Back: Shadow Warfare”. I Sverige anges, att döma av DVD-utgåvor och TV-tablåer, den senaste omgången som nummer tre i ordningen, så av den orsaken kallar även jag detta för säsong tre. Hängde ni med? Eller blev det ännu rörigare?

I princip byttes väl hela huvudensemblen ut efter den första säsongen (som alltså inte räknas med i den svenska numreringen). Från ”Project Dawn” och framåt centreras uppdragen kring de två spjutspetssoldaterna Michael Stonebridge och och Damien Scott, av vilka den sistnämnde faktiskt är amerikan med halvmystisk bakgrund som på underliga vägar plockats upp av britterna. Relationen mellan Storbritannien och USA (läs: CIA) framställs i serien som ett tveeggat svärd. Vi har den där 'speciella relationen' och ett återkommande utbyte av information, men även intressekonflikter och återkommande ömsesidiga gliringar mellan deras respektive representanter i seriens intriger.

”Strike Back” inspirerades åtminstone inledningsvis av en bok av Chris Ryan, en man med meriter från SAS (inte det skandinaviska flygbolaget, utan en brittisk militär elitstyrka). Intrigerna tilldrar sig i ett tydligt post-9/11-landskap där lojaliteter skiftar, det är svårt att veta vem man egentligen kan lita på och där tillfälliga överenskommelser ibland måste ingås med parter som egentligen inte uppfattas som särskilt sympatiska. I undertexten skymtas referenser till tvivelaktiga insatser i Irak och annorstädes, alla de moraliska gråzoner man vistas i och ibland till och med självrannsakan som att 'är vi egentligen bara mördare..?'. För här tas folk av daga i en takt som trotsar enkel räknehållning. Så kallad collateral damage är vardagsmat när specialenheten Section 20 blandar sig i jakten på terrorister och andra uppfattade hot mot världens allmänhälsa och i processen kastar sig mellan bortre Asien, mellanöstern, Afrika, centraleuropa och Sydamerika.

Här krävs offer. Manfallet gäller även '20'-folket som utsätter sig för regelbundet risktagande var de än rör sig, med jämna mellanrum decimeras och behöver nytt blod. Eller kanonmat. Sade jag något om testosteron? I sammanhanget ska sägas att det finns en del stridbara kvinnor med i leken, inte bara i Section 20 utan även i form av uppdykande terrorister, tuaregrebeller, underrättelseagenter och yrkesmördare av olika nationaliteter och lojaliteter. Gemensamt för flera av dem (liksom en del mindre vapenföra damer som korsar vägar med teamet) är att de hamnar i säng med Scott. Jo, han snittar i princip ett samlag per episod. Men vem kan inte se behovet av att lätta på trycket efter ännu en nära-döden-upplevelse?

Detta och andra efterhand lätt komiska klichéer balanseras till stor del av oväntat fascinerande skurkporträtt. Charles Dance var som alltid magnifik när han introducerades som en framgångsrik företagare på sydafrikansk mark med en mycket egen agenda i föregående säsong. Han satte sedan supersoldaterna i många svettiga situationer med sina manipulationer och intrikata affärstransaktioner. I den här senaste omgången ser vi bland andra Dougray Scott som en bränd och bitter före detta elitsoldat som gått över till 'the dark side' - om det nu finns några andra sidor i den här komplexa nya världen. Det ÄR ingen enkel propagandabild som sprids, det bör förtydligas, även om vi följer en specialstyrka som tjänar det brittiska imperiet (eller vad som nu återstår av detta). En annan av motståndarna, hemmahörande i organisationen The Real IRA tillåts kläcka ur sig att 'hur känns det nu när alla ni tidigare förtryckt gaddar ihop sig mot er?'. Påfallande ofta kan vi ifrågasätta det moraliskt försvarbara även i Section 20-folkets metodik, men vi kanske inte hinner grubbla över det särskilt länge innan det smäller någonstans igen.

Ett återkommande dramaturgiskt knep är för övrigt att bygga upp spänningen i sammanhängande två-avsnitts-sjok där det första slutar med en nästan obligatorisk cliffhanger, innan upplösningen av det mest akuta uppdraget följer i nästa 45 minuter. Klassiskt grepp, men effektivt. Överhuvudtaget osar ”Strike Back” av ett självförtroende och en målmedvetenhet som gör att de mindre imponerande inslagen blir lättare att vifta bort, åtminstone för stunden. Försvarbart på sikt eller inte, just nu delar jag ut fyra russin och hoppas att inte behöva rodna alltför djupt över det om några år...

© Johan Lindahl
2013-11-25

Credit: hbonordic.com
I de lugnaste vatten lurar ibland de hårdaste legoknektarna... Eller i det här fallet stridsmaskiner i statens tjänst.

Credit: hbonordic.com
Skjut först och ställ frågor senare - eller tvärtom? Major Rachel Dalton (Rhona Mitra) överväger alternativen som står till buds.

Credit: hbonordic.com
Fordonet hade till slut uppnått ett stadium av definitiv sjöoduglighet, men vi hade i alla fall tur med vädret.

Credit: hbonordic.com
En löjtnant och två sergeanter. Vem har roligast på jobbet? Philip Locke (Robson Green), Michael Stonebridge (Philip Winchester) och Damien Scott (Sullivan Stapleton) begrundar sina ansvarsfulla uppgifter.

Originaltitel: Strike Back: Shadow Warfare
Storbritannien/USA/Sydafrika, 2013
Regi: Julian Holmes Paul Wilmshurst Stephen Woolfenden m fl
Med: Philip Winchester, Sullivan Stapleton, Rhona Mitra, Robson Green, Michelle Lukes, Milauna Jackson, Zubin Varla, Dougray Scott, Catherine Walker m fl

Genre: Action, Thriller, TV-serie
Teman: 11:e september och därefter


Ingår i följande teman


11:e september och därefter





     

Dela |