Me and Morrison (2002)
När ansvarlösa människor finner varandra
Milla är rejält barnslig. Hon skyr arbete på ett närmast professionellt sätt, hälsar bara på sin mamma för att låna pengar och mer eller mindre snyltbor hos sin kompis - med eviga ursäkter om varför hon inte kan betala sin del av hyran. När hon träffar Aki - en ensamstående far med cool motorcykel och en romantiserad bild av Jim Morrison - känns det som om hon hittat rätt. En frän karl som kan ta hand om henne och göra livet spännande. Aki har visserligen lite fuffens för sig och röker på rätt friskt, men han tar iallafall inte heroin, säger han och berättar att det var det som hans fru dog av.
Hans unge son Joonas (lågmält suveränt spelad av Karisto) är intresserad av arkitektur, och de tre företar en resa till Tallinn, enligt Aki för att Joonas ska få titta på fina hus. Det finns dock andra skäl till trippen, och hastigt blir sprickorna i deras trevliga tillvaro alltmer uppenbara, och problemen växer alltmer. Även om Milla inte är den mest uppmärksamma av personer har Aki snart snärjt in sig i fler problem än han kan dölja. Hans ansvarslöshet går från charmig till skrämmande, och resulterar i en verklig tragedi.
Det finns nästan drag av "Pusher", både i Akis alltmer desperata försök att ordna upp situationen och i det motvilliga engagemang man får - man hoppas på något sätt att han ska slippa undan, slippa ta ansvar ännu en gång och komma iväg till Belize med sonen och den snygga tjejen. Han förtjänar det inte, men ...
Det här är en film om bortslösade eller outnyttjade möjligheter. Aki är inte en bra far - han använder sig exempelvis av sin son i sina skumraskaffärer - men han skulle kunna vara. Milla har gott om energi och livslust, men är för lat eller barnslig för att göra något med det. De vill båda egentligen bara ha kul och dricka eller knarka sig från vardagens banalitet. Tillsammans drömmer de om att åka bort, utan att för den sakens skull ha någon egentlig bild av vad de ska göra där. De är inte vuxna nog att ta i det som är jobbigt och inte unga nog för att det ska vara okej. Man betraktar dem med en blandning av avund och ilska.
"Me and Morrison" är en övertygande långfilmsdebut från Lenka Hellstedt. Filmen har hittat en schysst form någonstans mellan det stiliserade och det ruffiga och en nerv som man inte så ofta känner av hos nordiska produktioner. Björklund och Edelmann gör människor av karaktärer som lätt kunde ha blivit karikatyrer. Vissa scener är riktigt minnesvärda (Aki som försöker slå sig i huvudet för att kunna se skadad ut inför sina "affärskumpaner", exempelvis) och helheten håller. Det är ... bra!
© Anders Lindahl
2002-01-26
Originaltitel: Minä ja Morrison
Finland, 2002
Regi: Lenka Hellstedt
Med: Irina Björklund, Samueli Edelmann, Roope Karisto, Eva Röse
Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2002-07-05
Teman: GFF2002
Ingår i följande teman
