The Raven (2012)

Författarfilm som trotsar oddsen

1849. Någon mördar människor i Baltimore på samma sätt som i berättelserna av stadens (ö)kändaste son, författaren Edgar Allan Poe. Det är ett väldigt typiskt upplägg för en film med väldigt klassiska ingredienser, som trotsar oddsen - inklusive sin regissör, James "V för Väldigt Överskattad Vendetta" McTeigue - och rätt och slätt fungerar.

Att leka med högst verkliga författarlegenders liv är på modet nu. "The Raven" gör dock inte riktigt för min morbide barndomshjälte vad "Anonym" gjorde för Shakespeare. Den är kort och gott mer välvilligt inställd till sin huvudperson. Okej, han är inget charmtroll; han har inga vänliga ord till övers för författande kollegor, så ej heller för dem som kritiserar honom:
- I can't help it. I despise people who despise me.
Han må vara försupen och ha en förkärlek för 'tinkturer' men hans inre melankoli är ärligen vunnen och hans kärlek till rikemansdottern Emelie uppriktig.

Så givetvis är det hon som blir kidnappad av den retsamme mördaren, och givetvis är det Poes allra värsta skräck - känd från både "Huset Ushers undergång" och en något mer trivial novell - som blir hennes öde. Men ännu lever hon, och med hjälp av sitt författande kanske han kan hålla henne vid liv. "Misery" möter "From Hell" och jag är förvånad över hur mycket jag gillar det.

De har inte kranat färgerna till bristningsgränsen eller såsat in på en stiliserad serietidningslook - vilket kunde ha varit en rimlig gissning med tanke på att McTeigues senaste film var den föga diskbänksrealistiska "Ninja Assassin". Chockerna är ofta brutala men når inte maximal grad av frosseri. Dialogerna funkar och konstapel Fields (Luke Evans) likaså. Och Brendan Gleeson är förstås stabil som en klippa i en roll som ändå ger plats för lite förändring. Balscenen där kidnappningen sker är riktigt fiffig och följs av en räcka rejält spännande scener. John Cusacks Poe - hans hundrade författarroll bara det här årtusendet om jag räknar rätt - saknar varken humor eller värme och Emily (Alice Eve) hinner bli en karaktär att gilla innan hon kidnappas och respektera efteråt.

Korpar återkommer som ett visuellt tema, men de har inte överansträngt sig för att tvinga in hans mest kända dikt i handlingen på något mer avgörande sätt. Det är kanske det slutliga beviset för att "The Raven" faktiskt är en film värd att respektera.

Det Stora Avslöjandet innehåller, måste medges, en eller två klyschor för mycket och kunde ha mått bra av att någon saxat lite i dialogen. Här bryts ingen ny mark. Men det kanske är hela poängen.

Inför den filmhelg då jag senkommet betade av både "Prometheus", "Cabin in the Woods" och "The Raven" visste jag precis vilken jag skulle gilla mest och vilken jag skulle avfärda. Jag hade tokfel.

© Anders Lindahl
2012-10-12

Originaltitel: The Raven
USA, 2012
Regi: James McTeigue
Med: John Cusack, Alice Eve, Luke Evans, Brendan Gleeson, Sam Hazeldine

Genre: Skräck, Thriller
Hemmabio: 2012-09-19

Sök