Being Human (2009)

Blod, eld och broderskap i Bristol

4 russin

- Du är mycket sötare. Och trevligare.
- Och dödare.
En brittisk ”True Blood”? George och Mitchell har börjat dela en lägenhet i ett ruffigt rosa hus med flagnande färg på ytterväggarna. I Bristol, av alla ställen. De närmast föregående hyresgästerna upplevde våningen aningen obehaglig, men det bekommer inte de nya invånarna att Annie bor kvar där. Som spöke. George har själv egenheten att förvandlas till en varulv en gång i månaden, vilket kräver en del praktiska förberedelser i förväg för att inte skapa socialt obekväma situationer (och onödig blodsutgjutelse). Mitchell är vampyr men försöker under en period 'hålla sig nykter', det vill säga avhålla sig från att leva ut sina dödliga drifter. Livet är inte rättvist, det har alla konstaterat. Och särskilt Mitchell är per definition medlem av en klubb med tentakler ute i hela samhället och stora planer på gång. Han borde hänga med på tåget och välja sida, enligt andra klubbmedlemmar. Själv försöker han skapa ett sken av normalitet genom det oglamourösa städjobbet i hälsovården och samvaron med sina sambos.

”Being Human” lyckas omgående etablera en kombination av vardagskomik och hotfullhet. Vi ser makabra metamorfoser i månljuset, huggtänder i nacken och oskyldiga offer. Men även skildringar av svårigheten att ha fungerande förhållanden, eller ens att komma till skott och våga prata med någon av det motsatta könet under avspända former. Mitchell är mer självsäker i det avseendet, medan George ständigt snubblar på orden vid fel tillfälle. Och Annie sörjer det som gått förlorat, inklusive förlovningen med en man som nu är trions hyresvärd. Samtidigt upptäcker hon att fler och fler upptäcker henne, alltså bokstavligen kan se henne, ju längre tiden går efter hennes omkommande. Dock inte alla. Vad är orsaken?

Det interna regelverket, framförallt fysiska lagar, i sådana här övernaturliga sammanhang varierar. Den här serien behöver givetvis klargöra sina möjligheter och begränsningar, men det sker parallellt med att huvudpersonerna själva lär sig vilka de är. Åtminstone i Georges och Annies fall. Kan hon känna någonting fysiskt, och är hon fast i det här tillståndet för evigt? George får hjälp av en varulvskollega att lära sig grunderna i överlevnad och social ingenjörskonst 101 för hans folk, men hans läromästare orsakar också komplikationer i det gemensamma hushållet. Mitchell har varit med längre och säger sig bland annat ha haft en statistroll i ”Casablanca”. Liksom ha sett vampyrsläktet drömma om världsherravälde flera gånger i historien, utan att komma till skott. I hans fall verkar det tydligt att det där med dagsljus inte är ett oöverkomligt problem, men å andra sidan bryter solen sällan igenom diset över den här till synes grundmurat grådaskiga industristaden.

Vampyrtillståndet skildras för övrigt som något liknande alkoholism eller drogmissbruk. Det går att hålla upp, men då helst helt och hållet. Inte ta till substitut som sjukhusets bestånd ur blodbanken - det är inte tillräckligt fräscht och hjälper bara tillfälligt för att hålla begäret efter färskt mänskligt rödflöde borta. Spöken som möter varandra kan också innebära komplikationer, om de kommer från olika tidsepoker och inte har samma idéer om ”kul” till exempel. Bara skillnaden mellan 2000-tal och 1980-tal kan skapa friktion.

Visst handlar det mycket om utanförskap på ett symboliskt eller ibland väldigt konkret sätt, om den tunna gränsen mellan att accepteras i samhället och att begå misstag som ställer allt på sin spets, sätter hela existensen i gungning. Det är lätt att sådant som inte skulle vara en katastrof för oss vanliga dödliga, blir desto mer allvarligt för dem som har en mörkare sida att dölja. Mobbmentalitet kan uppstå snabbt och säger något om mänskligheten; här kan det ge upphov till inte alltför otydliga tankespår om 'vilka som är de egentliga monstren'.
- Vi passar inte att leva bland anständiga människor.
- Tur att vi inte gör det då.
Men även vanliga människor har hemligheter. Alla har det.

Serien fortsätter kombinera svart humor med vardaglighet och uppskruvad spänning, att vara rolig, absurd, gripande och ibland rent romantisk. Och rätt makaber också. Egentligen är det väl inte unikt, men ”Being Human” har ändå en brittisk ton som avviker en aning från det mesta vi sett som behandlar liknande teman och mestadels är amerikanska produktioner. Det är inte alltid bättre eller sämre, men annorlunda, med andra vinklar.

Och cliffhangers tenderar att avsluta de sex olika knappt timslånga avsnitten. Det hinner hända ganska mycket under denna första säsong och förutsättningarna förändras fort. Förutsättningar klargörs och modifieras, storkonflikter lurar - inte minst på grund av den välorganiserade vampyrgemenskapen som har ambitioner att utöka sitt revir, för att uttrycka det försiktigt. Det handlar om lojaliteter - var hör var och en av oss egentligen hemma? Så ock om sammanhållning, att det finns några man kan lita på, vänner som kompletterar varandra. Vad är meningen med livet? Och varför är staden Bristol (av alla ställen) så central och viktig för vampyrerna? Det kommer något slags svar i förbifarten även på det sistnämnda.

© Johan Lindahl
2011-08-10


DVD / Blu-ray

Jag råkar ha en brittisk upplaga, men den skiljer sig nog inte så mycket från den nordiska utgåvan från Paramount vad gäller extramaterialet som inkluderar en del intervjuer, förlängda scener och dylikt.


Originaltitel: Being Human - Series One
Storbritannien, 2009
Regi: Toby Haynes Alex Pillai Colin Teague
Med: Lenora Crichlow, Russell Tovey, Aidan Turner, Annabel Scholey, Jason Watkins, Dylan Brown, Gregg Chillin, Sinead Keenan

Genre: Drama, Thriller, TV-serie
Teman: Vampyrer


Ingår i följande teman


Vampyrer





     

Dela |