Sound of Noise (2010)
Taktfull men okonventionell svensk skapelse
Den här filmen finns inte. Den kan inte finnas egentligen. Sådana här filmer görs väl inte i Sverige? Inte långfilmer i alla fall. Och ändå är den här typen av humor inte helt ovanlig i TV-sammanhang, men ett koncept som det här är både lockande och skrämmande; kan de få det att hålla ihop i över 90 minuter? Förvånansvärt väl, faktiskt. Chockerande väl, med tanke på att utgångspunkten bör ha varit de mycket speciella musikaliska inslagen - 'set pieces' - och sedan bygga en ramhandling kring dem utan att det blir för ansträngt. Och är man på rätt våglängd, som jag tydligen är, så är ”Sound of Noise” en befriande vildsint och artistiskt anarkistisk filmstund på jorden, djärv om inte annat med normalsvenska filmmått där antingen buskis, brottlösande eller brutal misär helst ska stå i centrum.
Nu är visserligen en av huvudpersonerna polis, vår guide Amadeus Warnebring från vars perspektiv vi följer sex mer eller mindre osunt fanatiska trumslagares intagande av en svensk stad på sina egna villkor. Amadeus är uppväxt i en övermusikalisk svensk familj och har en bror som är berömd dirigent. Själv är han tondöv sedan födseln och framstår i festsammanhang med familjen som dess svarta får.
- Vad spelar du då?
- Eeehhh...
Eller när han har viktiga frågor att ställa till rektorn för ett musikaliskt institut och inte kan hålla sig längre...
- Jag tycker väldigt illa om musik.
Rektorn sätter snabbt i halsen, medan Amadeus upplever sig mer och mer, inte bara tondöv utan helt ohörande när han stöter på något föremål som använts i de sex trumterroristernas konserter.
Konceptet kommer från en kortfilm med viss ryktbarhet, ”Music for One Apartment and Six Drummers”, och nu är alltså uppdraget vidgat till att omfatta en hel stad. Hemsöka den, rent av, och tvinga lagen att ställa allt fler av sina resurser till förfogande. Detta för något som först verkar vara fullständigt ointressant för alla utom Amadeus som känner sig personligen förolämpad av de tonala fräckheterna, men börjar öppna sig för nya insikter efterhand.
Brottslingarna är en skara med brokig bakgrund som inte klarar av att rätta sig efter de vanliga förhållningsreglerna på musikhögskolor, i symfoniorkestrar och dansband. De testar gränserna med allt mer absurda metoder och står nu inför sitt magnum opus. Detta inkluderar bland annat inbrytning på sjukhusets operationssal, ett lokalt bankkontor och senare excesser med rent livshotande insatser (som inte bör prövas i er egen hemstad som det påpekas i eftertexterna - någon kan bli skadad). De använder i stort sett allt utom det vi kan vanligtvis definierar som etablerade rytminstrument som slagpåsar och takthållare. Det låter i alla fall mycket. Men de tar också med sig en metronom till varje brottsplats och lämnar den kvar där. Medan vår vän polisen närmar sig vansinnets gräns och bara längtar efter tystnad.
Det är storstilat, vågat, rytmiskt och roligt nästan hela vägen, med få longörer som tillåts passera trots en grundidé som kunde ha gått helt överstyr eller fallit platt till marken som de döda fåglarna i Falköping i vintras. Get into the groove! Rhythm is gonna get you...
© Johan Lindahl2011-07-13
DVD / Blu-ray
De sex trummarna har hållit ihop ett tag och tillkomsten av den här filmen tog uppenbarligen ett par år, vilket framgår av extramaterialet där inslaget ”Doctor Doctor” arbetas fram, med tester från 2006 och framåt. Franske ljudteknikern Nicolas Becker framhålls som en viktig hjälp för soundet men skapade också 23 000 ljudfiler att gå igenom... Nitisk herre. Vi får också lära oss innebörden i en body percussionist (han får ljud ur en kropp). Att banka på bröstkorgen kan förändra hjärtrytmen, vilket kan vara värdefullt vetande ur hälsosynpunkt.
Här finns också ett kort inslag med trumuppvisningar från olika miljöer i Stockholm. Och så två kortfilmer. "Music for One X-mas and Six Drummers” där gruppen 'lussar' på ett äldreboende med vävstolar, sticknålar, juldekorationer med mera. Och så inte minst genombrottfilmen ”Music for One Apartment and Six Drummers”, den moderna klassiker som hunnit bli tio år nu, tro det eller ej (Nordisk Film).