Taken (2008)

Liam on Fire

3 russin

- Try not to make a mess.
20 minuter tar det väl, av uppvärmning och obligatorisk exposition. Sedan är jakten igång. Bryan Mills är på dåligt humör. Han borde ha vetat bättre än att låta 17-åriga dottern åka iväg på semester till Paris ihop med en väninna. En upphittad karta avslöjade redan i förväg att de inte hade tänkt stanna där, och hans tidigare hustru var tydligen med på noterna. Nu kan inte hennes välbeställde nye make göra så mycket mer än att beställa ett privatplan till Bryans förfogande och låta den före detta CIA-problemförhindraren ordna resten.

Luc Besson - kommer ni ihåg honom? Mannen bakom bland annat en serie lagom dystopiska actionfilmer, i första hand under decennierna närmast föregående det nuvarande millenniet, om ni hänger med. Och det gör ni säkert. Händelsevis råkade jag se om den halvt legendariska ”Léon” på TV häromkvällen, och inser att han fortfarande var bättre förr. Regisserar gör han bitvis mest i barnfacket numera, men han skriver och producerar också - som här, där regityglarna lämnats över till landsmannen Pierre Morel. Notera att aktörslistan också den har en europeisk slagsida; samtidigt som konceptet verkar specialbeställt för att förstärka alla fördomar amerikaner kan ha om den gamla världen. Intressant. De först uppdykande skurkarna identifieras omgående som albaner, men de får efterhand sällskap i skamvrån av araber och korrupta 'genuina' (?) fransmän.

Vad dottern råkat ut för är till att börja med människosmugglare som tröttnat på att bara importera unga kvinnor från östeuropa till väst och upptäckt att spaning vid flyget från exempelvis USA kan ge resultat och dessutom minska investeringskostnaderna. Är det här en omfattande verksamhet även i verkligheten? Att trafficking, alltså smuggling av människor - ibland beskriven som en modern slavhandel - existerar är ingenting nytt. Men ”Taken” är nog ungefär lika trovärdig i tacklandet av problemet som den fjärde Rambo-filmen var när det gäller förtrycket i militärdiktaturens Myanmar (a k a Burma). Denzel Washingtons hämnare på mexikansk mark i ”Man on Fire” gör sig också oprovocerat påmind. Men Bryan (Liam Neeson, alltså) tar sig inte tid att läsa Bibeln lika ofta.

Däremot har han hand med både handgemäng, allmän övertalningsförmåga, accelerering i tät trafik och helst i motsatt körriktning, för att inte tala om skjutvapen av de flesta kalibrer. Dessutom kan han utdela elchocker under ganska enkla omständigheter, men Frankrike har i alla fall ett väl fungerande strömförsörjningssystem, vilket han använder som argument mot outsorcing av känsligare förhörsuppdrag till fattigare stater. Värdefull information. Dessutom kan han sätta dropp när man möter någon dehydrerad stackare som inte gjort sig förtjänt av samma omilda behandling de flesta motståndare möter. I ärlighetens namn har han varnat dem - alltså motståndarna - i förväg vid en snabb telefonkontakt i dramats inledning. Men de tar inte förnuftet till fånga i tid. Och förnuftet kan vara en god idé att stänga av även som publik. Logiska och inte minst logistiska luckor lämnas över hela banan. I parentesen passerar snabbt en blondin med namnet Ingrid nyss anländ med plan från Stockholm och en mystisk accent, som i varje fall inte låter särskilt svensk. Men det är ett mindre problem i sammanhanget för den som till äventyrs tolkat hela konceptet som en dramadokumentär så långt. Oskulder betingar överpriser på den marknad som jakten leder in i, och det betonas att Bryans naiva men ändå i grunden ordentliga dotter Kim just är en sådan. När det gäller hennes mer ansvarslösa väninna Amanda kan vi inte vara lika säkra. Vem tror ni råkar värst ut av dem?

Nordirländaren Neeson har slagit in på den här stigen mer på sista åren, som i fjolårets ”A-Team”, där testosteronhalten svallade över alla breddar och attityden hamnade i vägen för all verklig storytelling. I jämförelse inser jag att ”Taken” skulle kunna kallas mer behärskad, även om vår pigga patriark går fram som en bärsärk med Jack Bauer-blick och samma beredskap att kliva över gränser vi i allmänhet inte tillät våra fiktiva förebilder bara för tiotalet år sedan. Och som en kommentar på Internet Movie Database träffsäkert formulerar det, så är det här nog framförallt en fantastisk fantasi för frånskilda fäder med självhävdelsebehov.

Sensmoral? Låt inte din dotter åka på semester till Europa. Det är ett farligt ställe. Och om du gör det är en fördel att ha utvecklat ett väldigt speciellt 'set of skills' och utnyttja de naturliga instinkterna redan de första sekunderna av krisen. Lite tur skadar inte heller; som att råka vara på andra sidan telefonlinjen redan när bortrövandet sker, och att du har vänner som inom några minuter kan analysera inte bara vilket land bovarna kommer från, utan även vilken stad. Tar vi det här på fullt allvar så är det en förolämpning mot inte bara förövare av sådana här brott (vilket kan anses vara acceptabelt) och franska staten (vilket vi redan varit inne på och även det kan vara helt OK i vissa sammanhang) men framförallt förståndet. När det nu är svårt att se det här som ett seriöst inlägg i trafficking-debatten och som en seriöst menad film överhuvudtaget, är det lättare att bara flyta med och faktiskt, låta sig underhållas i 90 minuter. Med eller utan en viss besk eftersmak, beroende på hur mycket man nödgar sig att efteranalysera. Och gamle Neeson (närmare 60 än 50) är i anmärkningsvärt fin form för sådana här fysiskt krävande övningar.

© Johan Lindahl
2011-03-15


DVD / Blu-ray

DVDn från Paramount utges för att vara ordagrant ”Extended Harder Cut”, men eftersom filmen ändå bara knappt överstiger 1,5 timme undrar jag i första hand hur kort den i så fall var från början. Och vilken typ av hårdhet som blivit ännu hårdare är jag bara marginellt intresserad av att grubbla över.
Originaltitel: Taken
Frankrike/Storbritannien/USA, 2008
Regi: Pierre Morel
Med: Liam Neeson, Maggie Grace, Xander Berkeley, Famke Janssen, Leland Orser, Jon Gries, Holly Valance, David Warshofsky, Olivier Rabourdin, Katie Cassidy

Genre: Action, Thriller







     

Dela |