Scrubs: säsong 7 (2008)

Diagnos: halvkrasslig

3 russin

Sista avsnitttet av Säsong 6 slutade med en kisshanger - vilket är ett ord jag just uppfunnit som betyder att en kyss hänger i luften, men att vi inte får veta hur det går förrän i nästa avsnitt...

... som alltså är det första avsnittet av säsong 7. Och den tar vid i samma potentiellt avgörande men ännu icke avgjorda ögonblick. Blir'e nå'n puss eller?

Nej! Inte just den gången i alla fall. Man kan väl spoila första minuten av en serie, även om just den här säsongen råkar vara kortare än vanligt? Jag kan spoila lite mer genom att säga att allt inte kommer fortlöpa helt smidigt mellan ett tilltänkt bröllopspar och att hoppet kanske inte är ute för dem som vill se JD och Reid bli ihop (igen). Slutligen kan jag direkt avslöja att jag tycker det här är den svagaste säsongen hittills, vilket inte bara beror på färre avsnitt.

Det kanske fanns fler exempel i de tidiga säsongerna än jag vill inse men jag tror inte jag är fel ute när jag påstår att antalet korrekt skrivna gags och lustigheter som faktiskt inte fungerar är procentuellt fler så här mot slutet av äventyret. De som känns lite... tillgjorda. Och framförallt är det självaste Braff som inte sällan verkar få lite väl fjantig regi (ibland av sig själv!) och inte lyckas att lyfta diverse fåniga utspel upp i vad som känns som något slags verklighet. "Scrubs", liksom alla sitcoms, är som roligast när något händer eller sägs som råkar vara roligt men känns som en del av historien, inte när man känner hur manusarmén tittar över sina diagram och konstaterar att "här är det läge att peta in en lustighet till". Någon har glömt detta...

Givetvis finns det riktiga skratt nu med. Som när Turk har en 50/50-chans att gissa rätt angående var hans barn befinner sig. Eller när JD ska köra iväg i sin Prius. Eller när Janitor ska förklara för sin onormalt normala flickvän att han inte är som "normal people".

Och kanske framförallt är det fortfarande en bra dramaserie. Skruvad, inte riktigt realistisk, men full av människor man lärt känna och tycker ganska bra om. Man vill helt enkelt veta hur det går, och det är inte den sortens sitcom där allting nollställs varje vecka för att "förändring är jobbigt". Hela serien handlar om förändring, kretsande kring några pelare av oföränderlighet, som Cox sarkasmer.

Var det där förresten riktigt sant, måste jag fråga mig. Tja, den handlar om yttre förändringar i hög grad i alla fall, medans personligheterna envisas med att i bästa fall bli vuxnare samtidigt som de lyckas hålla kvar vid sina later och framförallt skapa ständigt nya riktiga eller inbillade problem som någon kan lösa eller förlösa med några väl valda ord. Åtminstone i ett par veckor... Faktum är att säsongen har ett litet tema om hur personliga insikter förvärvade för två veckor sedan redan är bortglömda.

JD:s största problem är inledningsvis att han bara blivit ihop med Kim igen för att hon väntar hans barn och att han, trots hennes "amazingness", inte alls känner samma saker som hon. Laverne, vars lämnande av serien hör till de tyngre ögonblicken verkar ha reinkarnerats i en viss Shirley, något som verkar undgå alla utom JD. Om du undrar ifall Ted slutat, så dyker han upp i tredje avsnittet, beväpnad med ytterligare pinsamma avslöjanden om sig och sin mor men också kapabel att övertyga The Janitor om att engagera sig i något viktigt. Vaktmästaren har för övrigt ovanligt många projekt på gång. Tidningar, föreningar, och som vanligt att lära JD veta sin plats. Teds nemesis Dr Kelso har mjuknat avsevärt under seriens gång, och känns numera som en låtsas-elak, ständigt muffinätande och ganska harmlös figur. Kanske för att skapa större sympati hos tittaren när han verkar sitta löst på grund av sin ålder.

Cox, hur mycket familjefar han än numera är, lyckas dock fortfarande kännas hotfull och rolig samtidigt. "That won't end well for you", förklarar han för Dorian när denne ser chansen att lägga armen kompisaktigt runt sin hjälte - och just att man anar smärre livsfara i den lågmälda repliken gör den precis så rolig som ganska många andra repliker tyvärr inte är.

Det serveras förstås gott om Dorians fantasier av typen "vore det inte tokigt / intressant / härligt" ifall... och många av dem är faktiskt riktigt vrickade, kring bland annat ammande män och specialdesignade testikelproteser. De mexikanska arbetarnas glädje när han bemöter dem med "vanlig medmänsklighet" är rolig på många sätt samtidigt, men ibland är kortast bäst: den potentiella komedin om Ted, vaktmästaren och deras adopterade barn får i JD:s huvud heta "Legal Custodians" (Get it?) .

Ett fåtal avsnitt är nästan lika oavbrutet kul som nästan alla plägade vara på den gamla bästa tiden - vilken inföll under säsongerna 1-3. Och det viktigaste temat fortsätter oförtrutet; vänskapsaffären mellan Turk och Dorian och deras ansträngningar att balansera det här med att vara vuxna med sitt behov av att vara väldigt barnsliga tillsammans. Mitt personliga favoritexempel är när de radar upp alla "interns" för att spela Space Invaders med vattenballonger.

En rejäl förändring, utöver nya barn, infaller sent i serien och för med sig nya förändringar - i vissa fall även personlighetsmässiga sådana. Vilket kan tyckas vara så vag intel att den lika gärna kunde ha skippats, men nu är i alla fall även denna icke-information på digitalt pränt. Viktigare att notera är väl att avsnitten verkar ha stuvats om lite, gissningsvis för att vad som då såg ut som den potentiella seriefinalen FÖR ALLTID skulle få ett slut i rätt anda. Detta resulterar i viss förvirring...

Sista säsongen blev det alltså inte. "Scrubs" fick ett varv till på sig att hitta tillbaka till den där perfekta blandningen av drama och skruvad humor som inte riktigt uppnås här. Huruvida de lyckades lär en kommande recension förtälja...

© Anders Lindahl
2009-11-13


Tack till Disney för recensionsexemplar
© Disney
Alla får påsar. Förlåt, alla får bebisar...

Originaltitel: Scrubs: season 7
USA, 2008
Regi: Bill Lawrence Zach Braff
Med: Zach Braff, Sarah Chalke, Catherine Langlas, Donald Faison, Ken Jenkins, John C McGinley, Judy Reyes, Neil Flynn, Aloma Wright

Genre: Drama, Komedi, TV-serie
Hemmabio: 2009-11-04

Relaterat: Scrubs: säsong 5 (2006) Scrubs: säsong 6 (2007) Scrubs: säsong 8 (2009)







     

Dela |