Sex and Fury (1973)
Hämnarens nakna, blodiga och svengelska resa
Tuffa, lätt klädda, yakuza-tjejer ute på blodigt hämnarstråt. Det var huvudelementet i den japanska filmgenren "Pinku Eiga" (Pinky violence) som hade sin storhetsperiod från slutet av sextio- till mitten av sjuttiotalet. Båda de stora japanska filmbolagen Toho och Toei snabbproducerade mänger av filmer inom genren, och en av de främsta var Norifumi Suzukis "Sex and Fury" från 1973.
Filmen inleds med att en tjänsteman mördas på öppen gata inför ögonen på sin lilla dotter. Några år senare, år 1905, har dottern (Reiko Iko) vuxit upp, skapat sig en plats inom den japanska maffian, tar sig fram som kortspelare och har imponerande färdigheter med samurajsvärdet. Hon har tagit sig namnet Inoshika Ochô, vilket gör henne helt förknippad med sin livsuppgift, att hämnas faderns mördare. Namnet är nämligen en kombinationen av de japanska orden för vildsvin (ino), hjort (shika) fjäril (ocho), och det enda hon vet om mördarna är att de har varsin tatuering på ryggen med dessa djur.
In i denna hämndhistoria blandas Shunosuke (Tadashi Naruse) som upprepade gånger mycket taffligt försöker mörda ledande personer i landet och Sveriges kanske kändaste nakenmodell, Christina Lindberg, som spelar en spion av något slag. Att påstå att "Sex and Fury" lyckas hålla reda på alla sina olika trådar vore en överdrift.
Filmen är en sexploitation-action vars fokus nästan uteslutande var att tänja på gränserna kring vad man kunde komma undan med på bio. Den försitter därför inga möjligheter att fylla bildrutan med blodssprut och bara bröst om vartannat.
Emellanåt blir filmen riktigt otrevlig, som i ett flertal våldtäktsscener eller i den utdragna piskningsscenen i vad som ser ut att vara en kombination av kapell och tortyrkammare. I andra fall blir den skrattretande, som när ett gäng nunnor alla drar fram sina stiletter eller när Christina Lindberg pratar engelska. Hon verkar ha haft bristfälliga kunskaper i det språket och regissör Suzuki tycks helt ha saknat öra för engelskan, så resultatet blir några av de styltigaste monologer som någonsin förevigats på film. Hela Lindbergs roll i filmen är för övrigt rätt förvirrande och tycks främst motiveras av att en naken västerländsk tjej i denna film för den japanska marknaden kan ha varit publikdragande.
"Sex and Fury" är en film som Quentin Tarantino hämtat en del inspiration ifrån när han gjorde "Kill Bill". Det finns en hel del att kritisera i "Kill Bill" och ännu mer så i "Sex and Fury", men Tarantino har, i andra filmer, visat att han
kan vara en lysande filmskapare. Detsamma tycks kunna sägas om Norifumi Suzuki, även om jag bara kan bygga det antagandet på ett par scener i "Sex and Fury".
Rätt tidigt i filmen överraskas Inoshika Ochô i badet av en större ansamling beväpnade män. Naken, med sitt svärd i lätt fallande snö, gör hon graciöst upp med förövarna i en strålande actionsekvens. En likartad och nästan lika kraftfull scen utspelar sig senare i en trappa. I båda scenerna förmedlar Reiko Iko en fantastisk närvaro och intensitet och filmarbetet stödjer henne på ett utmärkt sätt i detta. Dessa två scener gör hela "Sex and Fury" sevärd. Nyanser av samma mästerliga handlag kan skymtas även på andra ställen i filmen och det är synd att Suzuki inte lyckats hålla kvaliteten högre genomgående. I rättvisans namn ska sägas att handlaget lyser helt och hållet med sin frånvaro i många andra scener.
"Sex and Fury" är en ytterst ojämn och ibland rätt märklig film. Mestadels är den rätt oengagerat producerad, men de få minnesvärda scenerna har kvaliteter som gör den sevärd för, om än inte för alla och envar, fler än bara de mest hårdföra entusiasterna av denna typ av film. De lyfter också slutbetyget till åtminstone ett rejält russin.
---
Trivia: På tal om "Kill Bill" så är Darryl Hannahs ögonlappsförsedda karaktär i den filmen, Elle Driver, hämtad från en annan av Christina Lindbergs filmer, den svenska "Thriller - en grym film" (1974) i regi av Bo Arne Vibenius.
Mer trivia: Christina Lindberg kallas i skådespelarlistan för "Kurisuchina Rindobaagu". Erkänn, det är lite roligt.
© Andreas Hallgren2009-04-10
Tack till Studio S Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
DVD:n, som för övrigt är första gången denna tidigare totalförbjudna film kan ses i Sverige, innehåller biografier om Reiko Iko och Christina Lindberg, filmografier, trailer, bildgalleri samt en samling andra trailers för Studio S sortiment.