Grabben i graven bredvid (2002)
Smårolig, harmlös och ganska defekt
Kjell Sundvall återvänder till Norrlands inland i sin senaste film men denna kärlekshistoria är väldigt långt ifrån "Jägarnas" thrillerstuk och, tyvärr, även dess kvalitéer. "Grabben i graven bredvid", som bygger på Katarina Mazettis storsäljande roman med samma namn, handlar om oväntad kärlek som uppstår när mjölkbonden Benny (Michael Nyqvist) och bibliotekarien Desirée (Elisabeth Carlsson) möts på en kyrkogård. Även om de två rent fysiskt bara bor några mil ifrån varandra lever de i helt skilda världar. Deras olika syn på livet och vad de vill få ut av en relation är temat för filmen. Kan kärlek överbrygga allt och vad är egentligen kärlek?
Boken berättas på ett mycket jämlikt sätt genom att vartannat kapitel är Bennys och vartannat Desirées. Filmen hoppar också mellan de två personernas liv vilket på ett bra sätt gör att man får se båda sidorna av förhållandet, även om det nu inte är några direkt djupa tankar det funderas kring. De vanligt förekommande inre monologerna har också lösts på ett ganska snyggt sätt genom att de båda pratar med döda anförvanter, vilket är passande eftersom deras första möte var på en kyrkogård. Filmen handlar också något om att göra upp med det förflutna och att förändras för att möta framtiden. Men allt detta ser bättre ut i skrift än vad den enkla historien faktiskt lyckas förmedla i filmen.
På det hela taget är "Grabben..." en småmysig och smårolig men helt harmlös film och den är tyvärr försedd med en hel del defekter. Manuset av Sara Heldt hade onekligen varit betjänt av ytterligare några putsningar, i synnerhet i dialogerna. Det finns en del härliga one-liners, framför allt från Bennys sida, som är rena fullträffarna, men större delen av dialogen är annars väldigt stel och otymplig. Det bristfälliga manuset ställer också till problem för de inte särskilt erfarna skådespelarna. Den rutinerade Michael Nyqvist klarar sin roll med sedvanlig självklarhet men långfilmsdebuterande Elisabeth Carlsson och Annika Olsson, som Desirées väninna Märta, har tydliga svårigheter med manuset. De kör fast i sina repliker och det hela blir ofta mer läst än spelat. Mycket av känslorna i filmen uttrycks dock med blickar och kroppsspråk och på den fronten gör Carlsson ett gott arbete. Det tysta samspelet mellan henne och Nyqvist är inte alls dumt.
Något riktigt tråkigt är däremot tendensen i svenska filmer att ge långa repliker åt statister vilket är vanskligt för att uttrycka det milt. I "Grabben..." planterar en flicka och hennes pappa blommar på en grav i närheten av där Benny och Desirée möts. Flickan och pappans samtal ligger som en ljudkuliss under en lång stund i scenen och ingen har tydligen tyckt att det spelar någon roll att replikerna saknar varje tillstymmelse till naturlighet och trovärdighet. I Anders Nilssons annars välgjorda "Livvakterna" ser vi samma sak, där en liten tjej har några oviktiga men ack så förödande repliker. Det kanske verkar som en petitess men det räcker med en enda konstlad replik i en film för att bryta alla illusioner och all inlevelse man har i filmen. Farligt, farligt, inte minst när filmens trovärdighet redan gungar ordentligt som den gör i "Grabben i graven bredvid".
Den som har läst Mazettis roman vet på ett ungefär vad den får i filmen, om än i en väldigt förenklad och mindre intressant form och med ett tråkigt Hollywood-slut som en oönskad bonus. Alla andra kan förvänta sig en väldigt lagom och smårolig relationsfilm. Kjell Sundvall tycks ha sagt i en teveintervju att filmen handlar mycket om sex. Jag har inte sett intervjun ifråga men om det är så finns det två möjliga förklaringar till hans uttalande; antingen vet han helt enkelt inte vilken sorts film han har gjort eller så inser han att den inte blev särskilt lyckad och försöker desperat få publiken att komma till biografen. Det senare är nog snarast att skjuta sig i foten med hagelgevär. Den som förväntar sig starkt erotiskt laddad film kommer tvivelsutan att bli besviken. Den som däremot ställer in sig på att se en småtrevlig film om kärlek och relationer har däremot en chans att ha roligt en stund. Två russin blir poängen tillsammans med en rekommendation att den som vill se en riktigt bra relationsfilm i lantlig miljö bör hyra "Hans och hennes" istället.
© Andreas Hallgren2002-07-30