Master Killer – 36th Chamber of Shaolin (1978)
En Riktig kung fu-film
Det här är väl vad vissa skulle kalla en "riktig kung fu-film". Shaw Brothers logga (som du kanske om inte annat sett i början av "Kill Bill"), svärd som ser ut som om de är inslagna i aluminiumfolie, tydliga ljudeffekter och ännu tydligare insatser.
Så ordentligt att både vi och filmens skara skolelever modell äldre ska förstå, presenteras ett Kina under tartarernas (aka manchuernas) stövel. Om folket var enade skulle de kunna slå tillbaka. Om shaolin-munkarna ville lära vanliga människor kung fu skulle de till och med kunna lyckas. Hänger ni med allihopa? Ja, magistern...
Kanske låter det som om jag driver lite med filmen, och det gör jag väl i viss mån. Fast mest med början.
Den första kamp vi ser, efter en serie stiliserade kator i förtexterna, är verkligen inte så imponerande. Väldigt koreograferad och rätt slö. Bättre blir det sedan, även om Jet- eller Jackievana tittare kanske inte kommer höja nämnvärt på ögonbrynen. Nu siktar i och för sig Chia-Liang Liu på en någorlunda realistisk martial arts-film, en nästan sedelärande film om vilka höjder man kan nå med hårt och idogt arbete, utan magi. Resultatet är kort och gott respektingivande snarare än svindlande spektakulärt. Och mysigt!
Det här andas riktig, gammaldags äventyrskänsla. När förtryckarmakten låter massarrestera studenter och dödar oskyldiga flyr unge San Te (Chia Hui Liu, a.k.a Gordon Li mm) och en kille till från byn, för att leta upp de slåsskunniga munkarna. Givetvis har deras respektive fädrer dödats av fienden så att den mer personliga och närmast obligatoriska hämndlystnaden har präntats in ordentligt. Givetvis har en tartar etablerats som den värsta av dem alla, ett lämpligt mål för allt det uppdämda hatet när tiden väl är inne.
Vår hjälte anländer ensam, sårad och halvdöd hos munkarna och bor där ett år innan han törs fråga var man lär sig kung fu. Scenen där han kaxigt väljer att lära sig den svåraste graden först, det vill säga den 35:e kammaren, och den påföljande ödmjukheten är riktigt kul.
Templet är en mysig plats där han slussas från "kammare" till "kammare". Likt karate kid får han börja med fredliga övningar innan han kan lära sig slåss, sparkas och hantera vapen. Inledande prövningar, som att ta sig till matsalen genom att gå på en förrädisk knippe trästockar i en vattengrav övergår i tyngre test, som att bära vatten med raka armar och strategiskt fastsatta knivar som extra incitament eller att slå huvudet i sandsäckar för att härda sig. Hela tiden är det dock en härligt trivsam känsla i klostret, med mästare som inte jäklas bara för sakens skull och elever som är befriande ödmjuka till skillnad från den kaxige tupp vi skulle ha sett i en amerikansk film på samma tema.
På rekordsnabb tid, men alltså ändå ödmjuk, betar San Ta av alla proven och får efter några år erbjudandet att leda en av kamrarna, om han kan besegra en ytterst kompetent svärdsmäster. Med hjälp en tredelead stav, hans egna uppfinning om man får tro filmen, lyckas han slutligen. Men hör och häpna, hans önskemål är inte att ta över en befintlig kammare utan att skapa en egen. Den 36:e shaolinkammaren - ämnad att sprida kung fu-kunnande till gemene man. Därav titeln...
Chia är inte bara en duktig kampsportare, han är också en duktig och uttrycksfull skådis (vilket inte är detsamma som grimaserande och skrikig). Han har jobbat flitigt sedan genombrottet och hade faktiskt en hyfsat stor roll i vardera Kill Bill-filmerna (yakuzabanditen Johnny Mo och den gamle kung fu-mästaren Pai Mei).
Någon riktig spänning blir det inte i de fajter San Te föga förvånande företar sig när han kommer ut i verkligheten igen, men det är regelrätt roande på klassiskt vis. När alla de till synes meningslösa träningsmomenten hittar sin applikation i verklig strid är det både övertydligt och rätt fiffigt på samma gång.
Det är lätt att skratta lite åt 36:e shaolinkammaren, men det är också lätt att gilla filmen. Som klassiker i genren "lång träning leder till oslagbarhet" är den sevärd. Kort och gott: se den inte för att "Tarantino rekommenderar den", se den för att jag gör det.
© Anders Lindahl
2007-03-06
Tack till Atlantic Film för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Med filmens ålder i åtanke, och det faktum att den säkerligen betraktades som förbrukningsvara när den releasades, kan man nu se den i fantastisk bildkvalitet - tack vare Celestial Pictures. I Sverige hittas den under Atlantics flagg. Färgerna är varma och klara och bilden finfin. Vad kul!
San Te tror att han ska få äta i lugn och ro
Originaltitel: Shao Lin San Shi Liu Fang
Hongkong, 1978
Regi: Chia-Liang Liu
Med: Chia Hui Liu, Lieh Lo, Chia Yung Liu, Norman Chu, m.fl
Genre: Action, Äventyr
Teman: Hongkongveckan 2007
Relaterade artiklar
Hongkong!
Ingår i följande teman
