King Kong (2005)

Vördnad och innovation i skön förening

Hur är det nu egentligen - har jag sett originalet från 1933 i sin helhet eller inte? Det måste ha varit väldigt länge sedan i så fall. Nyckelscenen uppe vid spiran på Empire State Building är ju ikonisk och lätt igenkänd, men resten av filmen har jag faktiskt inget tydligt minne av. Däremot är jag säker på att ha sett John Guillermins version från 1976 på TV en gång och den är ju inte så svår att överträffa, egentligen mest av intresse för att Jessica Lange gjorde sitt intåg i filmen där. Eller rättare sagt flöt in på en flotte, ensam och övergiven - som det skulle visa sig, ur askan i elden...

För Peter Jackson var det (sägs det i alla fall, PR-tänkande eller inte) King Kong i svartvitt originalutförande som tidigt väckte lusten att själv göra filmer i framtiden. Han har också närmat sig legenden med något som närmast kan kallas vördnad och total avsaknad av synlig ironi. Han tycker verkligen om den här historien och tar god tid på sig att berätta den en gång till, på sitt sätt. King Kong anno 2005 är lång och ska jag redan här lufta någon lätt invändning är det att den kanske, möjligen, eventuellt kunde ha kapats med någon kvart. Exakt vad som skulle bort i sådana fall är svårare att säga, men det är inte under sejouren på den mystiska Skull Island sådana tankar sätter in.

Inledningen i New York handlar mest om att etablera förutsättningarna och är inte den mest dynamiska delen av filmen. Lite pliktskyldigt presenteras en stad under depressionen där många går utan arbete och med tom börs. Men den eran beskrevs ju med större emfas i ”Cinderella Man” och tjänar här bara som en bro ut i det okända. Filmregissören Carl Denham (han kallar sig producent i en scen, men det är missvisande information som så mycket annat han kläcker ur sig) har svårt att tillfredsställa finansiärerna och jagas av fordringsägare när han väljer att resolut följa sina egna visioner och lägga ut från land med en skraltig skorv, styrd av en skeptisk besättning och ett filmteam som inte vet riktigt vad som väntar. Arbetslösa aktrisen Ann Darrow och manusförfattaren Jack Driscoll har i sista stund också slutit sig till sällskapet.

Denham (spelad av Jack Black) har på obestämt sätt kommit över en karta som ska visa vägen till en ö ingen bevisat existera, vilket är en dragningskraft i sig. Under vägen uppstår en annan attraktion mellan den intellektuelle Driscoll (Adrien Brody) och fröken Darrow (Naomi Watts). Besättningen börjar undra vart man är på väg, men när kaptenen anar oråd och försöker vända om är det försent. De har redan sugits in i den mystiska öns kraftfält och kraschar in i klipporna. Mötet med lokalbefolkningen lovar omgående problem. Öborna är urtypen för den klassiska schablonen av oädla vildar, en isolerad och degenererad civilisation som lever i fruktan - och har anledning att göra det. Kvinnorna borde enligt regelboken varit barbröstade också, men det här är trots allt en film med PG-13-stämpel i USA. Skildringen av barbariska ”infödingar” kan givetvis diskuteras, men uttrycker snarare resultatet av en extremt ohälsosam miljö än något som kan kallas ren rasbiologi. Främst följer det ju traditionen av klassiska matinéäventyr (som i och för sig också kan granskas med ett kritiskt öga, men ett gott råd är att inte dra för långt gångna seriösa växlar på det här. Där eskapismen träder in är exotismen aldrig avlägsen).

Två av besättningsmännen diskuterar för övrigt Joseph Conrads berömda novella "Mörkrets hjärta" och jag är inte säker på hur mycket Jackson vill att vi ska fundera över den referensen. Den yngre av de två undrar varför Marlowe inte vänder om och får svaret av sin äldre och ärrade kollega:
- En del av honom vill göra det, men en annan del vill veta vad som väntar där floden tar slut.
Ett ljus börjar gå upp för unge Jimmy:
- Det är ingen äventyrshistoria, eller hur?
- Nej, det är det inte, konstaterar Mr Hayes allvarligt.

Ön visar sig som väntat också inhysa en intressant förhistorisk fauna med dinosaurier, gigantiska insekter och så... jättegorillan. Människan har hamnat långt ner i näringskedjan. Förhandsrapporter, bland annat i Newsweek, hävdar att Jackson också gärna ville ha med en scen som ströks ur Kong-33 efter att provpubliken sägs ha drabbats av kväljningar. Det handlar om hur flera medlemmar i expeditionen hamnar i en grop med storstilade spindlar och andra svårdefinierade varelser - och alla kommer inte levande därifrån.

Ann råkar naturligtvis i gorillans våld och det är framförallt här Jackson & Co har investerat sitt emotionella krut. De tar fasta på det psykologiska samspelet, där kvinnan använder list, empati och en smula vaudeville för att möta monstret, medan männen tar till vapen som seden bjuder. Den oförvägne regissören tar förlusterna i manskapet med fattning och ser fortfarande chansen till framgång i projektet, medan ett triangeldrama kan skönjas mellan Ann, Jack och Kong. En avundsjuk best i det här formatet accepterar inte rivaler med jämnmod och bör inte bekämpas på dess egna villkor.

Och Kong ser väldigt övertygande ut, alltså rent tekniskt, i rörelsemönster och mimik, framställd som han är efter principer liknande de som användes för Gollum i Ringen-sviten, med skådespelaren Andy Serkis som stand-in för grafiken under inspelningen. Och filmen är som sagt mest fascinerande så länge den håller sig på ön, där vi ser många spänningsmoment som inte känns utslitna utan förvånansvärt innovativa. Det blir svårare att bjuda på nyheter i New York under den sista akten. Den staden har redan fått ta emot så mycket stryk både i verkligheten och på film att det riskerar likna ett antiklimax, åtminstone till dess byggnaden med den berömda spiran intas ännu en gång i filmhistorien. Men i det stora hela sopar Jackson den röda mattan med, säg 1998 års ”Godzilla" och andra jämförbara produktioner i de flesta avseenden. Trots min förstulna synpunkt på längden är det ingen tristess som väntar i den här tretimmarstungviktaren, utan ett stycke bastant gammaldags helaftonsunderhållning.

Naomi Watts bedrift måste naturligtvis nagelfaras lite mer ingående, eftersom hennes relation till besten är nyckeln till framgång med den här vinklingen av storyn. Även om hon befinner sig i extremt akut livsfara fler gånger än det är lönt att räkna, är det ändå kontakten med Kong som ger den extra dimensionen. Watts har ju sedan genombrottet framförallt utmärkt sig i thrillers och komplicerade relationsdramer. Det är inte självklart att man med den meritlistan tar sig an den här uppgiften utan att frestas lägga in något av en glimt i ögat som skulle stå i strid med regissörens respektfulla hållning. Men hon har gått på samma linje och bestämt sig för att inte antyda någon form av distanserad hållning till projektet.

Vi (på russin) är just nu i färd med att kora årets bästa filmer och jag övervägde att klämma in ”King Kong" där så här i sista skälvande ögonblicket innan deadline. Men, det är alltid tufft att ställa färskt inkomna varor mot det som mognat i minnet under i alla fall några månaders tid. Och Peter Jackson har ju haft en benägenhet att presentera sina monumentala verk (i det här fallet med en prislapp över 200 miljoner USD) farligt nära årsskiftet, vilket inte behöver vara en fördel i det här avseendet (alltså russin-listan, som han säkert lägger stor vikt vid...). Jag kanske ångrar mig någon gång i februari, men tillsvidare står "Kong” på tillväxt.

Förresten, något som förbryllade mig var att en scen som vi matats med i trailern ett antal gånger inte fanns med i den färdiga filmen. Det är när Denham uppmanar Ann att skrika för sitt liv och en avgrundsdjup basröst svarar från andra sidan bergen. Men, efter en kort faktakoll visade det sig att den dialogen helt enkelt inte överlevt sista gallringen vid redigeringen. Ifall det är inte bara är jag som undrat.

© Johan Lindahl
2005-12-28

Spoiler

Originaltitel: King Kong
Nya Zeeland / USA, 2005
Regi: Peter Jackson
Med: Naomi Watts, Jack Black, Adrien Brody, Andy Serkis, Jamie Bell, Kyle Chandler m fl

Genre: Action, Äventyr, Skräck
Svensk biopremiär: 2005-12-14
Teman: Dinosaurier Djur som bråkar Livet i djungeln

Relaterat: King Kong (1933)

Relaterat ur russinbloggen
2004-03-31: Jack Black möter King Kong

Ingår i följande teman

Sök