Monster till svärmor (2005)
Den som sig i leken ger får tåla morsan också
Charlie (Jennifer Lopez) stöter plötsligt en dag på sin drömprins i form av den gode doktorn Kevin (Michael Vartan från teveserien "Alias"). Den spirande romansen synes rosenröd tills ytterligare en person ger sig in i leken, nämligen Kevins ömma moder Viola (Jane Fonda i sin första filmroll på femton år). Nåväl, så öm är väl inte denna moder, utan snarare en riktigt infernalisk, inbilsk och intrigerande ragata som gör sitt värsta för att bli av med Charlie, så att hon får ha sin son i fred. Ungefär som mamma Bates i "Psycho", fast, å andra sidan, inte alls så. Det här är ju en komedi för sjuttsingen och några inverterade oidipala tendenser har intet här att göra.
"Monster till svärmor", eller "Svärmonstret" som den också kunde ha hetat, är en väldigt enkel och förutsägbar film, så jag tänker avslöja att det hela avlöper sockersött. På vägen utkämpar Charlie och Viola ett antal duster med stigande våldsamhetsgrad. Vissa skrattframkallande, andra mest sövande. För egen del gillade jag främst de korta dagdrömsscenerna där kombatanterna tar ut svängarna mot varandra (Fonda genom att dunka J-Lo:s huvud i en gräddtårta och Lopez som kontrar med en stekpannebackhand), inte för deras våldsamhets skull utan för att det är de enda gångerna denna enkelspåriga film dristar sig att överraska åskådaren.
Den australiensiska regissören Robert Luketic har siktat in sig på komedispåret med tidigare filmer som den rätt trevliga "Legally Blonde" och, av mig osedda, "Win a date with Ted Hamilton". Han kan sin sak och gör ett kompetent hantverk av manusdebutanten Anya Kochoffs manus, men charmen och mysigheten som hade lyft filmen ett snäpp vill inte infinna sig, åtminstone inte förrän Elaine Stritch dyker upp som Fondas eget "svärmonster" och stjäl allt fokus från de övriga skådespelarna.
Inget ont om vare sig Fonda eller Lopez (till min förvåning, måste jag tillägga). Visst spelar de över en del, men det är ändå ett habilt dagsverke de genomför. Ständiga birollsskådespelerskan Stritch visar dock omgående var skåpet hade kunnat stå om ensemblen hade haft en annan kaliber. Om hon dessutom tagit med sig en mer erfaren manusförfattare hade det kanske kunnat bli riktigt bra, vem vet. Vad det förresten är i detta manus som har fått Jane Fonda att återkomma från sin pensionering kan vi bara spekulera i.
För att summera är "Monster till svärmor" en enkel, emellanåt rolig, romantisk komedi som är bortglömd redan innan eftertexterna slutat rulla. Det är helt ok. Luketic har inga stora ambitioner med sin film och den lovar heller inte mer än den kan hålla. Lite mer charm och lite mer överraskningar på vägen hade varit trevligt, men man kan inte alltid få precis vad man önskar (förutom i romantiska komedier av Robert Luketic förstås). Två russin blir betyget i alla fall.
© Andreas Hallgren2005-08-24