Rymdinvasion i Lappland (1959)
Det fanns B-film före Mats Helge också
Under 1980-talet gjorde Mats Helge Olsson ett namn för sig genom en rad genomkommersiella actionfilmer på engelska med minimala budgetar och med Lidköpingstrakten som inspelningsplats. De mest kända av dessa är kanske "The Ninja Mission" (1984) och "Animal Protector" (1988). Mats Helge blev också en aktiv deltagare i videovåldsdebatten som blossade upp på åttiotalet. Jag kan bara komma ihåg att jag har sett "Ninja Mission", men om jag minns rätt var den å andra sidan så erbarmligt dålig att den blev riktigt givande.
Dålig svensk B-film på engelska har dock gjorts redan innan Mats Helges eskapader på Skaraslätten, till exempel Gustaf Ungers DVD-aktuella produktion "Rymdinvasion i Lappland" från 1959. Jag brukar ibland beklaga mig över bristen på svenskproducerad film inom de mer fantastiska genrerna science fiction och fantasy. Vid andra tillfällen, som efter att ha sett "Rymdinvasion...", är det en brist att vara innerligt tacksam över. Lika tacksam är jag över att Klubb Super 8 nu släpper denna tveksamma pärla inom svensk filmkonst på DVD.
Handlingen i korthet: Ett lysande klot landar i det snöklädda fjällandskapet och vad den samiska befolkningen och de amerikanska forskarna på högfjällshotellet först tror är en meteorit visar sig vara en rymdfarkost från en annan planet. På något vänster lösgör sig en sex meter hög illa sminkad Chewbacca från farkosten och sprider skräck omkring sig, inte minst när monstret på sant King Kong-manér kidnappar den amerikanska professorns brorsdotter Diane (spelad av Barbara Wilson, vars insatser mest går ut på att skrika gällt, skada knät och, med hjälp av stand-ins, dansa isbalett och genomföra omotiverade duschscener). Ingen, minst av allt filmskaparna, vet vad rymdmonstret vill, men det övervakas i alla fall av fler mystiska rymdgubbar. De senare med de klassiska stora huvuden som brukar känneteckna smarta aliens från en mer avancerad civilisation i filmer med begränsad makeup-budget. Inte heller de verkar ha någon tydlig agenda med sitt besök i lappmarken.
Efter 70 minuter av svengelsk dialog, alltför mycket skidåkande, en uppvisning av det svenska försvarets betryggande effektivitet och den totala destruktionen av ett antal minatyrkåtor avlöper det hela ändå väl. Monstret oskadliggörs och rymdgubbarna vänder tillbaka hem till var de nu kom ifrån (vilket sker på ett, av filmskaparna, mycket kostnadsmedvetet sätt genom att inledningens kraschlandning helt enkelt spelas baklänges). I slutrepliken ges även tid för reflektion över den mänskliga gästfriheten då den amerikanska professorn hoppas att vi själva kommer att bemötas på ett bättre sätt då vi i framtiden besöker nya planeter.
För mycket av det dåliga kan vara helt underbart. En nolla i betyg, vilket det naturligtvis är fråga om här, betyder inte bara att filmen ifråga är riktigt usel. Det kan också betyda att den är så usel att det av denna orsak kan finnas skäl att se den. Nu är "Rymdinvasion i Lappland" inte en hysteriskt skrattfest, därtill är den alltför seg och långsam. Men det finns ändå scener, som de med monstret i full aktion, och logiska kullerbyttor, som de flesta delarna av manuset, som ändå gör filmen till en bitvis genomdråplig upplevelse. Det finns också en svåremotståndlig charm i att se Gösta Prüzelius, mer känd som Reidar Dahlén i tv-serien "Rederiet", och Åke "Biffen och Bananen" Grönberg svinga sin svengelska till oanade höjder genom de taffligt skrivna replikskiftena.
TRIVIA: "Rymdinvasion i Lappland" visades aldrig i USA, trots att det var en svensk-amerikansk samproduktion, utan den klipptes om helt och lanserades där under namnet "Invasion of the Animal People". I den versionen tycks det finnas en berättarröst i form av John Carradine, vilket ger oss ännu en koppling till Mats Helge. Johns son, David Carradine, spelade nämligen huvudrollen i flera Mats Helge-filmer innan hans karriär fick något av en nytändning på senare år.
© Andreas Hallgren2005-05-22
Tack till Klubb Super 8 för recensionsexemplar
DVD / Blu-ray
Det är en rätt trevlig utgåva som Klubb Super 8 satt ihop. Förutom själva filmen med alla dess brister finns även en intervju med filmens producent Bertil Jernberg, ett avsnitt av Gustaf Ungers osända svengelska tv-skräckserie "13 Demon Street" (som försöker vara Twilight Zone men misslyckas kapitalt), samt en märklig kortfilm om kärlek och renkastration i sameland.