En mästare på att skapa liv på duken

Erik Tibell skriver om Milos Forman


Den 13 september i år hade filmen Amadeus, regisserad av Milos Forman, nypremiär på svenska biografer. Filmens antagonist, Salieri, ser tillbaka på sitt liv med bitterhet då han misslyckats med att uppnå sin högsta önskan; att bli ihågkommen för sin musik. Han blir istället rejält överskuggad av Wolfgang Amadeus Mozart. I musikhistorien är Mozart en av de stora mästarna, i filmhistorien har inte Milos Forman samma ställning men med Amadeus har han lyckats fästa rollprestationer på film som aldrig kommer att falla i glömska.


I filmen blir Mozart måltavla för Salieris avundsjuka över den unge kompositörens gudomliga talanger. Mozart drivs till vansinne och med Salieri hetsandes bakom honom skriver han sitt eget rekviem på sin dödsbädd.

I stort sett alla Formans långfilmer är huvudkaraktären på något sätt nedtryckt eller hunsad. En koppling till verkligheten är inte långsökt. Milos Forman föddes 1932 i Tjeckoslovakien och bodde där tills 1968. Det betyder att han kom att uppleva maktövertagande av både nazister och kommunister. Båda kom även att ställa till med allvarliga tragedier för Forman, innan han tog sin tillflykt till USA.

År 1939 ockuperar tyskarna stora delar av Tjeckoslovakien och redan 1940 arresteras hans far av Gestapo och sätts i fängelse för att aldrig återse sin son. Milos var åtta år gammal då han miste sin fadersgestalt och kom aldrig efter det att återfå någon sådan. I både hans första långfilm, Det svarta fåret (1963), och hans tredje, En blondins kärleksaffär (1965), samt Amadeus, är fadern den som sätter ungdomarna på plats och kommer med moralpredikningar. Kan saknaden av fadersgestalt påverkat Milos undermedvetet att tillskriva fäderna i filmerna en sådan tydlig roll? Det kan vara ett sammanträffande utan grund, hur det än förhåller sig är det en intressant tanke att fundera kring.

Två år efter faderns försvinnande placeras hans mor i koncentrationsläger där hon senare dog i tyfus. Hans föräldrar omhändertogs av Gestapo med anledning av att de ansågs som hot mot ”Tyska Riket”. Milos fick aldrig reda på varför fadern ansågs vara ett hot. Förutom att tillfälligheterna spelade en olycklig roll var moderns misstag att kärleken till landet var för stor. Hon fick lida för att hon var född i fel land.

I februari 1948 tar kommunisterna makten i Tjeckoslovakien. Milos var då 16 år gammal och påverkades inte av det nya styrets impulser, vilket framgår i hans självbiografi, Scenbyten. Även om inte kommunisterna orsakade någon ny personlig tragedi likt nazisterna gjorde för Milos, blev symbiosen dem emellan inte den mest smärtfria.

- I det kommunistiska Tjeckoslovakien konfronterades man i vardagslivet gång på gång med okunniga och mäktiga människor som gärna förödmjukade en så där lite i förbigående, skriver Forman i sin självbiografi. I Ragtime (1981) slåss den mörkhyade huvudpersonen för sina rättigheter i början av nittonhundratalets Amerika, efter att ha fått bilen vandaliserad av ett gäng främlingsfientliga brandmän.

Ett år efter maktövertagandet 1948 blir Milos anklagad för att ha förlöjligat kommunistpartiet och utsparkad från skolan han går på.

En kort tid på femtiotalet, när Forman läste till manusförfattare på filmakademien, hade han en egen tv-show, ”ett slags tjeckisk socialrealistisk filmkrönika”, som han beskriver det själv. Programmet sändes live och allt som skulle sägas var tvunget att kontrolleras av censorn, kommunistregeringen tillät inte det minsta spontanitet. År 1967 blev hans andra film Det brinner min sköna totalförbjuden ”för all framtid” av regimen. Det var karikatyren av brandmännen i filmen som ogillades. Den släpptes dock fri ett år senare vid maktskiftet. I Larry Flynt (1996) drar Woody Harrelson i titelrollen kampen om yttrandefriheten till sin spets, även Mozart har problem med friheten eftersom kejsaren har förbjudit balett.

År 1968, i pragvårens efterdyningar, tvingas Forman lämna Tjeckoslovakien för landet i väst. Oron i landet gjorde att han helt enkelt inte kände sig säker i Tjeckoslovakien.

Det kan vara en ren slump att verklighet och film liknar varandra, men faktum är att Milos alltid haft stor kontroll över sina filmer. Utöver regin säger han sig själv vara delaktig i alla större steg från val av historia till färdig film, såsom manusförfattande, rollbesättning, redigering med mera.

Temat, utstötta och styrda, återkommer; klasskillnaderna i Hair, den unga Cecile och harplärarens förbjudna kärlek i de vuxnas värld i Valmont, det utstötta och ifrågasatta geniet Andy Kaufman i Man on the Moon, patienterna i Gökboet och så vidare.

Slår man upp Milos Forman i ett uppslagsverk är sannolikheten stor att man stöter på ordet ”Cinéma vérité” i samband med försök att beskriva hans filmiska stil. Cinéma vérite, som betyder ungefär ”sann film”, är en term som används om dokumentärfilmsliknande, eller realistiska, inslag i filmer. Men det visuella har en underordnad betydelse, Formans styrka ligger istället i karaktärerna och samspelet dem emellan. Han är en mästare på att skapa liv på filmduken.

- Jag tror att varje ögonblick i en film, varje ord och varje reaktion, måste vara laddade med psykologisk sanning, skriver Forman i sin biografi.

Forman har inte enbart mästerstycken på sin meritlista men när han blixtrar till i enskilda scener kan man inte annat än att njuta. Jag tänker på scenen i Gökboet då McMurphy nekas att se en baseballmatch på tv, varpå han simulerar att han ser den ändå och lyckas få större delen av avdelningen att hurra till en avstängd tv. Alla har sina egna favoriter. En annan av mina är scenen i En blondins kärleksaffär där tre äldre militärer gör ett tafatt försök att ragga upp blondinen som titeln syftar på och hennes två kompisar, då militärerna istället råkar bjuda tre äldre och mindre bildsköna damer på en flaska vin. Vad gör dessa scener så bra? Händelserna är inte spektakulära på något sätt utan det är precisionen i framställningen och den totala närheten som gör dem unika. Filmen blir verkligare än livet självt. Forman får oss att se det tragikomiska i vardagen som omärkbart passerar oss. Realismen kan liknas vid situationskomik där timingen är fullständig.

- Jag förmodar att jag redan [i slutet av fyrtiotalet när Forman arbetade med amatörteater i Podebrady] hade börjat utveckla min motvilja mot det alltför patetiska och min kärlek för det realistiska och naturalistiska. Fortfarande tycker jag illa om det pompösa, om operaemotioner och stora gester, åtbörder och attityder som är större än det vardagliga. Jag tror att om man ser efter noga har ett vardagligt, oteatraliskt uppträdande mer än nog av drama i sig.


Litteratur
Forman, Milos. Scenbyten. Stockholm: Norstedts Förlag AB, 1995

© Erik Tibell
Erik Tibell studerar film på högskolan i Skövde.




2002-09-21


Milos Forman föddes 1932 i Tjeckoslovakien. Efter Pragvåren 1968 flyttade han till USA där han bland annat har gjort den Oscarsbelönade Gökboet med Jack Nicholson i huvudrollen. Forman är just nu aktuell med en förlängd Directors Cut av filmen Amadeus.

Långfilmer av Milos Forman
Man on the Moon (1999)
Larry Flynt – Skandalernas Man (The People vs. Larry Flynt, 1996)
Valmont (1989)
Amadeus (1984)
Ragtime (1981)
Hair (1979)
Gökboet (One Flew Over the Cuckoo's Nest, 1975)
Taking Off (1971)
Det Brinner min Sköna
(Horí, má panenko, 1967)
En Blondins Kärleksaffär (Lásky jedné plavovlásky, 1965)
Det Svarta Fåret (Cerný Petr, 1963)

Dela |

Relaterade filmer
Amadeus (1984)







     

Dela |