Lite om 007

Marie Josefsson om James Bond

---

Teaser
Jag tycker att James Bond är en av de bästa karaktärer som någonsin har visats på den vita duken. Varför jag har valt just honom som föremål för min beundran har säkert något med att jag "träffade på" honom i precis rätt ålder. 11-12 år gammal var jag när jag såg min första Bondfilm, jag tror att det var "Iskallt uppdrag" (1987) och därefter var det enbart Bondfilmer som existerade i mitt huvud. Mitt intresse har visserligen avtagit med åren, men det är fortfarande ett stort nöje för mig att se på en Bondfilm. Även om man inte är en fan av dessa filmer så kan man se hela Bondserien som ett fantastiskt tidsdokument. Eftersom den spänner över såpass lång tid (2002 firar Bondfilmen 40 år) kan man i filmerna se hur klädesplagg, musik och skönhetsideal har ändrats under årens lopp. Till och med James Bond själv har gått från att vara en ganska rejält manschauvinistisk kille (Sean Connery) till betydligt mer jämlik hjälte (Pierce Brosnan).

Det finns många anledningar till att James Bond har behållit sin popularitet under årens lopp och jag tänker verkligen inte gå in på alla, utan jag vill med denna lilla text berätta lite om mina tankar om James Bond och hans vänner/ovänner. Det kommer inte att bli någon analys om filmernas inverkan på publiken eller varför filmerna har förändrats genom åren, det får bli stoff för en annan text. Jag vill bara snacka lite om Bond och inget annat.


James Bond själv
Det finns många Bondälskare som tycker att James Bond spelas bäst av en viss skådespelare (ofta handlar det antingen om Sean Connery eller om Roger Moore). Jag för min del tycker att alla de skådespelare som gestaltat James Bond har kvalitéer som breddat karaktären och som har bidragit till att göra James Bond till något mer än en professionell agent med charm.

Den skotske skådespelaren Sean Connery var den som först tog sig an rollen och hans Bond var hård, cool med en dos av torr humor. Connerys filmer blev stilbildande och många hävdar att ingen kan göra James Bond så bra som Sean Connery. Och det ska jag medge att när jag tänker på en ideal-Bond så är det Sean Connery som jag tänker på. Han är komplett. En klar brist finns det dock i hans filmer och då är det specialeffekterna som jag tänker på. OK, tekniken var mer begränsad förr i tiden... men tänk på de konservburksliknande rymdraketerna som sväljer varandra i början av "Man lever bara två gånger" (1967). Tyvärr så tar de bort lite av trovärdighetskänslan. Och det är synd för det är just trovärdigheten som höjer Sean Connerys filmer. Här har man inte satsat på 15 olika fantastiska prylar som Bond ska greja med utan kanske 2-3 stycken istället. Detta i sin tur gör att man tror på grejerna (även om de i verkligheten inte funkar). Sätt detta i jämförelse med den konstiga ringen som Pierce Brosnan och Denise Richards åker på i filmen "Världen räcker inte till" (1999).

Stackars George Lazenby, som endast fick pröva på att spela Bond i en film, "I hennes majestäts hemliga tjänst" (1969), fick aldrig en riktig chans att bli varm i kläderna då han ersatte den otroligt populäre Sean Connery. Eftersom han endast fick spela i en film så är det svårt att ge en bild av hans rolltolkning. Han känns betydligt mjukare än Sean Connery och tyvärr så funkar inte humorn på samma sätt i hans film, vilket gör att han framstår som lite träaktig. Samtidigt så är inte filmen världens lustigaste utan är snarare en ganska allvarlig film som berättar mer om James Bonds känslor än någon annan film tidigare i serien. Så jag tycker nog att George Lazenby är godkänd i alla fall. Han funkar, men inte mycket mer. Filmen i sig är dock en av de bästa i serien.

Om George Lazenby missade tajmingen på sina skämt, så var det strike hela tiden för Roger Moore! Han är ett komiskt geni, vilket också avspeglar sig i hans filmer. I och med Roger Moore blev alltså Bondfilmen barnvänligare och fokuseringen på finess och humor blev mer tydlig. Filmerna balanserar tyvärr ibland farligt nära slapstick, jag tänker då bland annat på etablerandet av karaktären Jaws, spelad av Richard Kiel. Jag har verkligen ett älska/hata förhållande till denna typ, han är ju kul på ett sätt, men när man sedan jämför honom med den iskalle mördaren Red Grant (Robert Shaw) i "Agent 007 ser rött" (1963) eller varför inte Fiona Volpe (Luciana Paluzzi) i "Åskbollen" (1965) så blir det bara pinsamt. Roger Moore själv är det inget fel på. Han kom visserligen aldrig upp i Sean Connerys kyla, men han kompenserade det med en stor dos av charm och humor.

Timothy Dalton gestaltade James Bond i filmerna "Iskallt uppdrag" (1987) och "Tid för hämnd" (1989). Han fick försöka att hävda sig mot Roger Moore och det gick heller inget vidare. Kritikerna menade att hans försök till att nyansera Bonds karaktär enbart ledde till att göra James Bond tråkig. Visst är det mindre skoj i hans filmer, men å andra sidan så berörs man mer av karaktärer och händelser. Jag tror inte ens Sean Connery hade kunnat mäta sig med Timothy Daltons rolltolkning i Tid för hämnd. Säga vad man vill om hans eventuella brist på komisk talang, men agera kan han.

Publiken svek dock och nu har vi istället Pierce Brosnan i rollen som allas vår favoritagent. Han har tagit det "bästa av två världar" och dagens James Bond är en charmig kille som dock visar känslor inför sina inte alltför behagliga uppdrag. Och alla verkar vara nöjda nu. Pierce Brosnan var påtänkt som Bond redan till filmen "Iskallt uppdrag", men han var då bunden till tv-serien Remington Steele och kunde inte komma ifrån. Han är en skådespelare som har allt som krävs för att gestalta James Bond och han är mycket bra. Tyvärr har han endast fått agera i en riktigt bra Bondfilm, "Goldeneye" (1995), resten har varit sådär, på gränsen till dåligt. Hoppas att han får bättre material i framtiden att arbeta med.


Bondskurk
Antagonisten i James Bond filmer har en mycket stor roll och kan faktiskt stjälpa/hjälpa en hel Bondfilm. Tyvärr måste man säga att i de senaste Bondfilmerna har det verkligen skett inflation i valet av Bondskurk. Allra tydligast är nog rollfiguren Elliot Carver (Jonathan Pryce) i "Tomorrow Never Dies" (1997). Efter att ha sett filmen så kommer man knappt ihåg vem som egentligen var den ondaste av dem alla och vad tusan han ville egentligen? Ernst Stavro Blofeld (Donald Pleasence) i "Man lever bara två gånger" (1967), Hugo Drax (Michael Lonsdale) i "Moonraker" (1979) och Max Zorin (Christopher Walken) i "Levande måltavla" (1984) är däremot exempel på perfekta Bondskurkar, som med ett otroligt lugn iscensätter jordens undergång. Det är viktigt med elegans även hos en Bondskurk, vilket förklarar varför den flämtande Elliot Carver inte går hem, inte hos mig i alla fall. Man ska inte förringa Bondskurkens betydelse för att göra en bra Bondfilm. Det räcker inte med att vara allmänt ond, skurken måste ha en "world domination plan" som tittaren köper. På detta måste skurkens karaktär vara rätt doserad. Man ska kunna skönja anledningen till varför skurken är som han är och gör som han gör, utan att få en psykologisk analys på köpet. Man vill ana, men definitivt inte veta.


Bondbrud
Bondbruden, precis som Bondskurken, har sin självklara plats i filmerna om James Bond. Bondbrudar har sett väldigt olika ut under årens lopp, men saknaden av talang har de alla gemensamt. Väldigt få skådespelerskor har lyckats att göra egen karriär efter medverkandet i en Bondfilm. Vem är då bäst, vilken är allas favorit, vilken kvinna har James Bond lägrat på bästa sätt? Eftersom jag själv tillhör det kvinnliga könet så känns det ganska märkligt att sitta här och bedöma kvinnors sexighet (eller intelligens - välj det som känns bäst för dig), det borde jag kanske lämna åt de manliga tittarna, men jag gör ett försök. Jag pendlar mellan Pussy Galore (Honor Blackman) i "Goldfinger" (1964) och Honey Ryder (Ursula Andress) i den första Bondfilmen, "Agent 007 med rätt att döda". Honor Blackman var ju en riktigt cool tjej, som var snygg och som faktiskt kunde agera, både som rollfigur och som skådespelerska. Ursula Andress är kanske snyggast i alla fall men hennes skådespelartalang kan ju diskuteras. Å andra sidan så får ju inte Bondbrudens karaktär överskugga huvudpersonen själv så det kanske finns en mening med att de som väljs ut som Bondbrudar inte behöver ha en examen i kärnfysik (även om vissa låtsas) Man kan ju självklart diskutera varför man har med dessa vackra flickor i filmerna. Klart är att hon kommer att ligga på rygg innan filmen är slut och väntan på detta kanske kan underhålla någon i biosalongen.


Klimatförändringar och effekter
Ett annat viktigt element i en Bondfilm är den konstanta växlingen mellan olika klimat. Ena stunden är vi i ett grått London, andra i ett soligt Jamaica. Och ju nyare filmerna blir, desto fler byten. Däri ligger också det problem som redan har börjat visa sig i Bondfilmer från 1990-talet. När Bondfilmen först kom så krävdes det inte lika mycket för att imponera på biopubliken, men i dagens läge måste Bondfilmen konkurrera med fler agentfilmer varav de flesta innehåller tämligen spektakulära specialeffekter. Så Bondfilmen försöker hävda sig genom att försöka få med så mycket av olika miljöer att själva historien och karaktärerna blir lidande. Den senaste filmen "Världen räcker inte till" är kanske det klaraste exemplet på detta. Det händer fantastiskt mycket, men efter att ha sett filmen så kommer man inte ihåg mer en ett virrvarr av explosioner och snygga tjejer - och en Bondfilm SKA innehålla mer, annars kommer Bondfilmen att hamna i samma fack som andra, enklare actionfilmer. Självklart ska det hända saker i Bondfilmen, men inte för mycket. Om man i stället koncentrerade sig på Bondskurkens karaktär och samspelet mellan Bond och Bondbrud, så skulle filmerna bli mycket bättre.


Filmen
Det vore nästan oförskämt att avsluta denna text utan att nämna vilken Bondfilm som är bäst, men det är precis vad jag kommer att göra. "Man lever bara två gånger", "I hennes majestäts hemliga tjänst", "Älskade spion" och "Tid för hämnd" är alla riktigt bra filmer, men vilken som är bäst vet jag faktiskt inte. Varför inte hyra någon av dem nästa fredagskväll och avgöra själv?

© Marie Josefsson
Marie Josefsson är kulturvetare med en fil. kand. i film, men tycker om skräpfilm ändå.



2000-08-12

Sök