Kommer ”Oppenheimer” att dominera Oscar-galan i natt?
[ 2024-03-10 , Johan Lindahl]
Bara inte ”Maestro”. Nej, den borde vara chanslös. Inte dålig egentligen, men… Jag kommer att utveckla det resonemanget senare. Visst är det överlag ett starkt startfält? Inte minst i prestigefyllda klasser som Bästa Film. Tio nominerade och nu har jag faktiskt hunnit se de flesta. Men vi kanske ska ta den avdelningen sist? Det brukar vara då den delas ut frampå dagbräckningen svensk tid, även om vissa undantag har förekommit. Vissa övriga kategorier är det ingen mening att jag ger mig in i. Men några. Bara för att.
Kategorierna kortfilmer och dokumentärer är jag helt enkelt så dåligt insatt i detta år att det är säkrast att avstå offentliga spekulationer. Men varför inte värma upp med bästa internationella film? Själv har jag sett exakt EN av dem: ”Snöns brödraskap” (som den svenska titeln lyder) är en nästintill förkrossande skildring av flygkatastrofen i Anderna för ungefär 50 år sedan. Jag önskar den lycka till, men tror snarare att segraren blir ”The Zone of Interest”, även nominerad i klassen bästa film. Tyvärr har jag inte tagit del av den ännu, men uppmärksamheten kring ”Zone” pekar åt att den borde få ett eller annat pris.
Originalsång brukar vara ett sorglustigt kapitel. De bästa nyskrivna sångerna ett givet år är väldigt sällan någon av dem som nominerats till just det här. 2023 års två hetaste kandidater (förutom en låt som tydligen handlar om kryddstarka snacks) är hämtade från ”Barbie”, en publikmagnet som trots alla framgångar kanske inte går segrande ur så många strider i afton. Men här gör den nog det. En låt från Barbies perspektiv och en från Kens. Vi säger väl att den förstnämnda vinner.
Originalmusik är en av få klasser med synliga svenska intressen. Kanske till och med en svensk favorit i form av Ludwig Göransson för ”Oppenheimer”. Jag går på det tipset. Kanske vore det kul om senaste ”Indiana Jones” kunde få någon form av erkännande också, eller? Inte så troligt, men möjligt. Senaste ”Mission: Impossible” är i stort sett förbisedd överhuvudtaget, men skulle kunna ta hem specialeffekter och ljud. Mer sannolikt i visuella kategorin i så fall. Ljudläggningsmedaljen är nog vikt för ”Oppenheimer”.
Makeup kan bli en kamp mellan ”Snöns brödraskap” med sina utmärglade överlevare kontra den härliga kombinationen av skönhet och makabra inslag i ”Poor Things”. Eller är det kanske här som redan nämnda ”Maestro” faktiskt kan plocka hem någonting? Bradley Cooper har arbetat hårt på att förvandla sig till regissören Lennart Bernstein i så många avseenden som möjligt. Dock jag satsar på ”Poor Things” för att den förtjänar det mer.
Klippning? Jag säger ”Oppenheimer”. Foto? Detsamma. Även om jag gärna skulle se ”Poor Things” där också. Kostymer? Samma önskemål, men tror att ”Barbie” belönas för sitt chockrosa publikfriande. Scenografi: samma slutsats igen. Själv skulle jag lägga rösten på ”Poor Things”, utan att ännu ha sett Ridley Scotts ”Napoleon” som har fått sina få nomineringar i just de här klasserna. Men vi får nog bevittna mer Barbie Love här. Någon har säkert noterat att den konsekventa frånvaron av ”Killers of the Flower Moon” i mina förhandstips hittills. En film som jag verkligen värdesätter, men befarar bli en hedersam förlorare större delen av aftonen, eller snarare natten då. TV4 drar väl igång sändningen någon gång strax efter midnatt.
Det närmar sig de kategorier de flesta spekulationerna brukar handla om. Originalmanus: här har jag bara sett två av filmerna och hoppas på ”The Holdovers”. Manus efter förlaga; en vild chansning på ”American Fiction” som troligen inte kommer att gräva så mycket mer guld i den hårda konkurrensen där den i övrigt är nominerad.
Äntligen! Jo, det är väl framför allt aktörspriserna som brukar vara frestande att försöka lista ut i förväg. Bästa kvinnliga biroll: av de tre jag hittills kan bedöma har Da’Vine Joy Randolph från ”Holdovers” redan fått ett par pokaler i handen. Jag gillar Jodie Foster i ”Nyad” som jag precis har sett liksom America Ferrera som spelar en av få normala människor i ”Barbie”. Men det blir nog Randolph. Många profeterar om en öppen gata till podiet för Mr Robert Downey Jr för ”Oppenheimer” i manliga motsvarigheten. OK, de är helt enkelt så många att jag bara hänger på utan egen vilja. Men, jag skulle gärna sett Mark Ruffalo få det för ”Poor Things”. Mångsidige Mark är bara så utsvävande excentrisk som bortskämd aristokrat och kvinnotjusare med besvärande stort självförtroende.
Bästa kvinnliga huvudroll. Fortfarande har jag inte sett franska ”Fritt fall”, vilket ligger mig i fatet när vi börjar närma oss de tyngsta pjäserna. Men Anette Bening är verkligen imponerande som den extremt envisa ensamsimmaren i ”Nyad”. Lily Gladstone kör en helt annan stil i ”Killers of the Flower Moon” och hennes relativa lågmäldhet i jämförelse med kollegorna i klassen kan vara en nackdel. Emma Stone i ”Poor Things” tillåts också sväva ut, men jag lutar (delvis till min egen förvåning) åt veteranen Bening.
Manlig huvudroll? Jag har en lucka för filmen ”Rustin”. Jeffrey Wright väldigt bra i ”American Fiction”. Paul Giamatti ännu bättre i ”Holdovers”. Men Cillian Murphy är så påtagligt parallellt klagande och kaxig i ”Oppenheimer” att statyetten lär landa i hans knä till slut. Pendlingarna i protagonistens personlighet är sådant som plägar prisas av det i sammanhanget aktuella kollegiet.
Regi. Det där som alltid varit vanskligt att särskilja från bästa film. Vad är det som avgör att du blir nominerad som bästa regissör utan att filmen anses vara en av de bästa – eller vice versa? Komplicerat. Även med hänsyn till att bästa film-klassen svällt ut på senare år. Men i år sammanfaller nog intressena. Christopher Nolan tilldelas regipriset samtidigt som… Ursäkta, där gick jag händelserna i förväg. Men nu är babianen ute ur buren. ”Oppenheimer” blir bästa filmen. Så många egenskaper sammanfaller; den är så uttryckligen regisserad, sammanvävd och intrikat. Av de tio filmer som har chansen att vinna det finaste av priserna har jag hittills sett sju och gillar dem i större eller mindre utsträckning. Jo, jag inledde allt med att rycka undan mattan för ”Maestro”. Den är långtifrån usel. Men tar tid att känna sig välkommen i. Närmare en timme. Vad vill den säga, vad vill den framförallt skildra och när ska den på allvar kännas naturlig, ledig och verkligen verklig? Där imponerar enskildheter avsevärt mer än helheten. Och jag har svårt att föreställa mig en betydande grupp med inflytande som verkligen kommer att placera den högst upp i högen, oavsett hur komplicerat själva röstningsförfarandet än är. För det är tydligen en smula invecklat.
Hur bra är ”Past Lives”? Och ”The Zone of Interest”? Åtminstone den sistnämnda verkar ha smugit in i dark horse-departementet på senare tid. Och regissören Jonathan Glazer har i sina fåtaliga tidigare långfilmer ”Birth” och ”Under the Skin” åtminstone demonstrerat en högst personlig stil. Själv skulle jag inte ha något emot om antingen ”The Holdovers” eller ”Poor Things” fick med sig denna sist utdelade guldgula gubbe från galan. Men min, absolut icke-originella, sista spekulation blir alltså att ”Oppenheimer” får den i stället, liksom en del annat att bära med sig och undvika att slarva bort under efterfesterna i Los Angeles lyxigare lounger.
Hur mycket av det här får jag äta upp i gryningstimmarna imorgon? Vi hörs om det…
