Wonder Woman (2017)

Amazon of God

3 russin

Varför skola människor strida? Denna evigt aktuella fråga, som aldrig tycks få ett slutgiltigt svar…

Framför allt är det inte lätt när man kommer från en tämligen skyddad uppväxt att förstå hur människorna utanför agerar och resonerar. Om nu reson är rätt ord. Unga prinsessan Diana är uppväxt bland väldrillade amasoner på en isolerad ö som skyddas av en magisk dimma. Hennes mäktiga moder har motvilligt låtit flickan fostras i försvarets ädla konster ihop med de andra vältränade brudarna på denna paradisiska semesterort dit inga turister kommer, eftersom den är designad för att inte kunna hittas. Framför allt inte av den destruktive krigarguden Ares.

Mycket grekisk mytologi här alltså. Hur mycket av detta som egentligen finns eller inte finns med i de kanoniska skrifterna eller TV-serierna om seriefiguren Wonder Woman är jag väldigt dåligt bevandrad i. Men den här hårt marknadsförda och hett omdiskuterade nya fräscha filmversionen har ju omgetts av sådan buzz att det pumpat upp vissa förväntningar ändå. Förmodligen hade den tjänat på att ses på stor duk. Men det tillfället gick vårt hushåll (det vill säga min fru och mig själv) ur händerna i somras även om vi hade sådana planer.

Inledningen på amasonön etablerar vissa förutsättningar och skapar en attraktiv atmosfär, men lider samtidigt av en synbar stelhet och stapplande dialog, något som kanske helt enkelt hör till konceptet. Eller kunde ha justerats med lite mer respektlös attityd till de möjligen alltför vördade förlagorna. Vad vet jag - hade det varit helgerån? Det blir bättre fart efter att Diana lämnat ön i sällskap med en spion som bokstavligen kraschat partyt. Det är mitt under brinnande världskrig - det första sådana, för att vara exakt. Och tack vare kulturkrockarna i samband med den oskuldsfullt avskärmade men målmedvetna prinsessans konfrontation med världen utanför finns plats för mer humor. Mer slagsmål. Och mer av det mesta som krävs i en superhjältehistoria. Sådana som vi sett flitigt av på senare år, på gott och ont. Det här är ett i stort underhållande exempel, även om den där riktigt genuina spänningen kanske aldrig uppstår.

Välutvecklad mytologi? Karismatisk huvudrollsinnehaverska? Jo. Och främste motspelaren Chris Pine gör riktigt bra ifrån sig. Jag har av någon anledning haft svårt att imponeras av honom tidigare. Underliggande filosofiska funderingar kring mänsklighetens fel respektive förtjänster och om de verkligen förtjänar gudarnas hjälp att existera eller inte, sådant skapar en nödvändig resonansbotten. Men samtidigt har en dos av just existentialism och etiska frågeställningar blivit obligatoriska inslag i genren. Inget revolutionerande där. Och egentligen finns inget radikalt nytt någonstans under solen här, förutom kanske den förväntade fokuseringen på en kvinnlig superhjälte i en mestadels maskulin värld. Av det skapas inte oväntat en del poänger, samtidigt som filmen främst är ett klassiskt utsirat matinéäventyr i 2000-tals kostym. Inklusive en blandning av plattityder, fullträffar och allt däremellan. Ömsom vatten, ömsom vin. En hjältinna som får lida pin. Samt lära sig om den smutsiga verkligheten och hitta sin uppgift i den.

© Johan Lindahl
2017-10-15


Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
©Warner Bros.
Back in the trenches again...

Originaltitel: Wonder Woman
USA/Kina/Hong Kong/Storbritannien, 2017
Regi: Patty Jenkins
Med: Gal Gadot, Chris Pine, Connie Nielsen, Robin Wright, Danny Huston, David Thewlis, Saïd Taghmaoui, Ewen Bremner, Eugene Brave Rock, Lucy Davis, Elena Anaya, Lilly Aspell, Ann Ogbomo, James Cosmo

Genre: Action, Äventyr, Fantasy
Svensk biopremiär: 2017-06-02
Hemmabio: 2017-10-09
Teman: Första världskriget Superhjältar

Det finns 2 recensioner. Läs mer >>


Ingår i följande teman


Första världskriget

Superhjältar





     

Dela |