Skyfall (2012)

Why so serious?

3 russin

Han verkar ha fått allt han pekat på, Sam Mendes, när han mutat in sin inte så lilla plätt (nästan två och en halv timme) i Bondlandet. Ralph Fiennes, Javier Bardem, Albert Finney och - i ett ganska inspirerat val - Naomie Harris framför kameran och fantastiske filmfotografen Roger Deakins bakom den. Dessutom en ganska stor roll för Rory Kinnear, som i miniserien "Black Mirror" utpressades till att idka köttsligt umgänge med en gris i direktsändning. Men nu handlar det om James Bond, som aldrig skulle ställa upp på sådant för att rädda livet på en oskyldig. I den här filmen kan han inte ens förmås att höja arbetstakten lite för att minimera den mänskliga kostnaden bland dem han inte känner, men mer om det senare.

Thomas Newman, som skrev musiken redan till "American Beauty", har fått förtroendet även i detta illustra sammanhang och ser till att förtjäna det. Adele, kvinnan med världens kanske bästa röst just nu, sjunger den klassiskt klingande temalåten. Ja, tack. Inledningen gör inte mycket för att sänka förväntningarna - en grymt intensiv jakt-och-kamp-sekvens där Ola Rapace utgör en ganska anonym men ändå respektingivande motståndare till James Bond. Det hela slutar med att Bond dör, sådär som han gör ibland (lite senare nämner han 'återuppståndelse' som sin hobby). Det finns hopp om en rejäl uppryckning efter den lättglömda "Quantum of Solace".

Det känns inte som om de starkast lysande stjärnorna har fått förtroende att författa handlingen, dock. När man väljer att gå in för en lite tyngre och seriösare sorts Bond så får man också tåla högre krav på manuset och dialogen. De kraven uppfylls inte. Tempot mattas, föga förvånande, efter det schizade introt och den historia som nu berättas, där Bonds osvikliga lojalitet mot Madame M (fortfarande Judi Dench, förstås) kontrasteras mot en annans bitttra besvikelse, känns inte direkt genomfräsch. En lista med undercover-agenter på vift, en någorlunda skrämmande skurk (Bardem, förstås) med lite väl stor kontroll och koll, en plan med ganska personliga motiv men där man ändå kan hälla in otaliga hejdukar som kanonmat. Oneliners som alltsom oftast misslyckas med att höja ens smilband, en handling som kränger betänkligt mellan Lecter/Joker-lister och småtöntigt datanörderi. Jag hade förväntat mig mer.

En tidig scen i en skyskrapa i Shanghai bjuder på fantastiska lekar med ljus, skuggor och reflexer men låter oss också, inte för sista gången i filmen, undra om inte Bond har lite fel prioriteringar. Med total iskyla eller i helt vanlig handlingsförlamning åser han otaliga personer bli offer för en mördares kulor innan han på ett ganska amatörmässigt sätt ger sig in i leken. Han hade inte förlorat något på att träda till handling betydligt tidigare. Något av en klant, kan tyckas, denne Bond. Men så handlar också filmen till stor del om de skugglika agenternas eventuella existensberättigande i en inte så skön ny värld. Mot slutet utmynnar temat bland annat i något så festligt som ett utskottsförhör, även om Bond själv då är upptagen med annat. Ja, du läste rätt: ett utskottsförhör. Vad är det för kul med agentskapet om man inte får göra precis vad man vill? På sin höjd ska någon inom MI6 gasta lite när en bil i miljardklassen har gått sönder. Här får Bond inte så mycket lustigheter att paja av den unge Q (Ben Whishaw, som likt Bardem är bättre än sina repliker), vilket i och för sig är ganska lustigt. "It's called a radio."

Jag gillar dock det deppiga skurknästet och dess bakgrundshistoria. Bardem är hotfull och bra, när han inte måste brottas med undermålig dialog. Och när titeln förklaras och finalen förläggs till en för franchisen ganska ovanlig, och riktigt lyckad miljö (de skotska hedarna, spoiler eller ej), och Deakins verkligen får visa vad han går för, då känns "Skyfall" som en film på rätt väg. I rätt sorts bil! Men liksom allt annat i filmen, och även i den fortfarande bästa Craig-filmen "Casino Royale", så får allting ta lite för lång tid.

"Skyfall" är något så ohäftigt som en helt okej film. Till syvene och sist är den också en reset där vi presenteras för en uppsättning nygamla karaktärer inför kommande filmer som, om man får övertolka slutrepliken, kommer kännetecknas av den önskan att ha kul som Craigs första tre filmer inte unnat sig. Gärna det.

© Anders Lindahl
2012-11-02

©2012 Danjaq, LLC, United Artists Corporation, Columbia Pictures Industries, Inc.
Daniel Craig smyger omkring i ett hotell i Shanghai

©2012 Danjaq, LLC, United Artists Corporation, Columbia Pictures Industries, Inc.
Javier Bardem begrundar förgängligheten

©2012 Danjaq, LLC, United Artists Corporation, Columbia Pictures Industries, Inc.
Naomie Harris vill döda någon

©2012 Danjaq, LLC, United Artists Corporation, Columbia Pictures Industries, Inc.
Ola Rapace har bråttom men inga repliker

Originaltitel: Skyfall
Storbritannien, 2012
Regi: Sam Mendes
Med: Daniel Craig, Javier Bardem, Naomie Harris, Rory Kinnear, Ralph Fiennes, Judi Dench, Albert Finney, Ben Whishaw, m.fl

Genre: Action, Äventyr
Svensk biopremiär: 2012-10-26
Hemmabio: 2013-02-18
Teman: James Bond


Ingår i följande teman


James Bond





     

Dela |