|
|
|
Tillsammans är man mindre ensam (2007) Sött och oansenligt  Av den svenska titeln kan man tro att detta rör sig om en uppföljare till intervjuserien med Göran Persson. Det hade varit ungefär lika spännande. Det här är inte dåligt, det är heller inte bra. Detta är en film som sitter mitt i klassen, inte gör något väsen av sig och som man inte lär sig något om förrän på skolavslutningen, för att tänja på en metafor. Camille (Audrey Tautou) bor ensam i sin kyliga vindsvåning tills hon lär känna grannarna Philibert (Laurent Stocker) och Franck (Guillaume Canet) och flyttar in hos dem. Hon lär också känna Francks åldriga mormor som nyss flyttat till ett vårdhem och saknar sitt hus. Det här är en film om relationerna mellan dessa personer och den tendentiösa titeln sammanfattar allt som sägs i filmen. "Tillsammans..." är en romantisk komedi i Notting Hill-anda, utan att ha den känsla för komik som gjorde denna film så framgångsrik. Vi får heller inte veta någonting om huvudpersonerna och deras eventuella drömmar, förutom mormodern som vill ha det som förut, vilket knappast kan sägas ge driv åt dramaturgin direkt. Det är en söt och harmlös måbra-film som kanske främst passar som video-foder till en hemmadejt. Sådana filmer behövs förvisso också. Regissören Claude Berri tycks heller inte ha några andra ambitioner än detta vilket gör betygsättandet lekande lätt. Någon mer klassisk trea, varken riktigt bra eller riktigt dåligt, tror jag mig inte recenserat tidigare. © Andreas Hallgren 2007-05-10 |
 |
|
|||||||
