Bosch - säsong 3 (2017)

Enveten utredare i Änglarnas stad

3 russin

- Problem?
- Bosch.

Den har liksom rullat på i ett par år nu, i lagom takt. Tre välgjorda säsonger med välavvägt antal avsnitt. Det är inte så mycket som är nytt, revolutionerande eller upphetsande med ”Bosch”. Det kan kallas ”old school”, och behöver inte be om ursäkt för det. Harry Bosch. Om ni tänker på tvättmaskiner, så tänker ni fel. Om ni däremot associerar till den nederländske 1400-talskonstnären med förnamnet Hieronymus, känd för sina fantasifulla undergångsvisioner, så är ni inte ensamma. Parallellerna är ganska explicita den här tredje säsongen, men ni får själva se hur.

Ni vet de där gamla erfarna, på gränsen till cyniska detektivfigurerna, lätt paternalistiska och samtidigt ostyriga, som film- och TV-världen översvämmas av. De som har svårt att hantera auktoriteter, slicka uppåt och allt det där, tänjer på reglerna men lyckas lösa de flesta av sina fall till slut. Här är en till sådan. En som håller till i ’Änglarnas stad’. Som sagt, inte mycket nytt i grundförutsättningarna. Men ”Bosch”, (byggd på ett antal böcker av Michael Connelly som jag inte läst) är på något sätt behagligt förtroendeingivande och kanske enklast uttryckt ’cool’ utan att anstränga sig för att vara det. Veteranen Titus Welliver ses allt som oftast i karaktärsroller och sällan i huvudrollen. Här är ett undantag och Welliver har det där lagom distingerade, på rätt sätt nollställda uttrycket som sannolikt döljer en inre vulkan.

Runt honom cirkulerar ett antal arketyper och lätt igenkännbara figurer i polisseriesammanhang. De hederliga och de korrupta. De kluvna som i grunden menar väl men inte alltid lyckas leva upp till sina ideal. De supersarkastiska och fullständigt förhärdade. De ambitiösa och karriärinriktade, kontra de som tillbringat hela yrkeslivet ungefär i samma mellanläge. Tycks det. Vi har under tidigare säsonger stiftat bekantskap med Boschs exfru som dock inte är lika framträdande den här gången; det är däremot hans dotter som får tillbringa mer kvalitetstid med en fader som inte alltid har klart för sig vad det begreppet står för. Viktigast att säga, är att i stort sett alla inblandade ändå är tredimensionella i den mån de har tid att bli det. De känns inte bara som klichéer. Skådespelartillsättningen är omsorgsfull, bland annat med några bekanta ansikten från ”The Wire”.

Men visst, förutsättningarna är ändå nästan skrämmande bekanta om man gillar den här genren överhuvudtaget. Huvudpersonen kan helt enkelt inte låta bli att skapa sig lite mer problem än han egentligen behöver, samtidigt som han får en del knepiga fall att reda ut. Regelbundet måste han även freda sig själv från anklagelser om att ha gått för långt å tjänstens vägnar. Harry Bosch är av den gamla skolan i många avseenden och påfallande kulturnostalgisk, med en förkärlek för jazz och vinyl. Mycket av drivkraften finns även i ett trauma från barndomen, där han växte upp under mindre ordnade förhållanden. Mycket av detta reds ut bit för bit i de två första säsongerna, som jag rekommenderar att man börjar med.

Nu kämpar han både för att reda ut vad som hänt med en död exmilitär som tycks ha lidit av posttraumatiskt stressyndrom och hamnat i dåligt sällskap. Vidare, en filmregissör som åtminstone anser sig själv vara en stor konstnär, misstänks för att ha förgripit sig på flera kvinnor och kanske dödat någon av dem. Parallellt pågår en vanlig återkommande maktkamp inom stadens poliskår. Och så, lite i marginalen härjar sedan lång tid en svårfångad fridstörare i det område som kallas Koreatown.

Tempot är sällan överdrivet uppskruvat. Här pågår metodiskt utredningsarbete som kräver tid, innan allt med vissa mellanrum kreverar i uppgörelser av våldsammare natur. Spänningen ligger alltid i luften men man vet aldrig riktigt när något på allvar ska bryta ut och kritiskt läge uppstår.

I jämförelse med flera andra kusiner i snutseriefamiljen kan ”Bosch” framstå som en vandringsman med vilopuls, på gott och ont. Mest på gott. Den har sitt grundfundament, med intresseväckande personligheter, atmosfär, smakfulla musikaliska instick och en del tilltalande miljöbilder över Los Angeles. Nu är kanske intrigerna i den här tredje säsongen något mindre uppslukande än i den föregående, som jag minns som lite mer explosiv och energisk med fler överraskande inslag och påträngande personlig tragik. Men det är fortfarande bra och avslutas med en del provocerande misstankar och meningsutbyten som kan få det att tända till ännu mer nästa vända.

© Johan Lindahl
2017-06-19

Credit: hbonordic.com
På spaning. I Los Angeles finns det liksom alltid något att spana efter.

Credit: hbonordic.com
Harry Bosch hänger i baren med sin närmaste chef. Det finns andra chefer han inte hänger lika gärna med.

Credit: hbonordic.com
Inte bara supersnut, utan även pappa. Till tonårsdotter. Kvalitetstid krävs mellan övriga utryckningar.

Originaltitel: Bosch - Season 3
USA, 2017
Regi: Adam Davidson Sarah Pia Anderso Ernest R. Dickerson m fl
Skapare/show runner: Michael Connelly Eric Ellis Overmyer
Med: Titus Welliver, Jamie Hector, Amy Aquino, Madison Lintz, Lance Reddick, Paola Turbay, John Ales, Arnold Vosloo, Troy Evans, Gregory Scott Cummins, Paul Calderon, Jeffrey Pierce, Brooke Smith, Max Arciniega, Christopher Backus

Genre: Drama, Kriminalfilm, TV-serie
Teman: Snutserier


Ingår i följande teman


Snutserier





     

Dela |