Page Eight (2011)

Absolut anständig anglothriller

3 russin

- Du litar på mig för att jag ljög.
Just det. I vissa branscher lär man sig att inte lita på någon, vilket kan ha effekter på hur man hanterar relationer även med andra vanliga dödliga. Johnny Worricker (Bill Nighy) är en gammal räv i brittiska MI5 (underrättelsetjänsten som verkar inom landet) och hamnar under karriärens höst i en härva med möjliga konspiratoriska inslag. Det rör sig framförallt om ärenden med kopplingar till USA, vars motsvarande säkerhetsorgan man förutsätts ha ett väl etablerat samarbete med. Dock, luttrade brittiska underrättare som Johnny vet att den forna kolonin inte alltid berättar allt de vet för sina allierade. Och nu har hans mentor och vän på myndigheten, Benedict Baron (Michael Gambon) i sin ägo ett dokument som visar att högsta ort i deras egen regering kan ha fått viktiga informationer från USA, som sedan inte vidarebefordrats till MI5.

I samma veva kontaktas han av grannen Nancy (Rachel Weisz) som har sin egen historia; hon har bott i mellanöstern och en bror dödades av israeliska armén av oklara orsaker. Men Johnny är som sagt inte van att lita på folk. Kan han tro på hennes intentioner eller döljer hon något annat? Själv har han gått igenom ett par äktenskap, lever numera ensam och börjar möjligen räkna ner till pensionen. Han har ändå lyckats skaffa sig något slags liv vid sidan av kneget, gillar jazz och kvinnor men har också en olycklig förmåga att förstöra även det som fungerar på det privata planet.

I första hand för brittisk TV och med relativt låg budget, har veteranen David Hare (manusförfattare till ”Timmarna” och ”The Reader”) åstadkommit en stabil dramathriller med välkända namn i rollistan och påtaglig kvalitet rakt över, även om filmen kan tyckas lite visuellt fattig och utan extravaganser. Den lyfter inte till de högsta höjderna i genren men ger en inblick i den vardagliga lunken i spionvärlden (antar jag) liksom i hur en man som inte påstås ha några ideal eller visioner tvingar sig att utmana sina principer (eller icke-sådana), verkligen tro på något och handla därefter.

Så handlar ”Page Eight” i första hand om honom, eller om underrättelsesamhället och Storbritannien post 9/11? Det är ändå det senare som utgjorde upprinnelsen till filmen, enligt regissören själv. Och här ställs flera frågor kring USA:s och Storbritanniens ”speciella förhållande”, vilka hänsyn till mänskliga rättigheter som åsidosatts efter 9/11 liksom om det finns hederliga anständiga människor i den bransch som beskrivs. Är politiker mer pålitliga än tjänstemän på departement som förutsätts hålla sig i skymundan och verka utan att synas?

Ralph Fiennes har en liten roll som premiärminister medan Judy Davis gör en osympatisk mellanchefstyp med eventuellt egen agenda och som påminner om hennes insats i Clint Eastwoods thriller ”Absolut makt” i slutet av 90-talet. Nighy å sin sida har ju spelat både myndighetspersoner och slackers förut och gör nu kanske snarast en korsning; en tweedcoatbyråkrat som skulle vilja vara en 'free spirit'. Och hittar en musa?

Här finns en del gnistande dialoger i god brittisk tradition och en bra berättelse i grunden. Satirisk ådra och spänning varvas. Men det saknas en riktig spets och rejält uppskruvat raffel, kanske tydligast i finalen som lägger sig ganska bekvämt tillrätta efter omständigheterna.

© Johan Lindahl
2012-02-06

Källa: Göteborg International Film Festival

Originaltitel: Page Eight
Storbritannien, 2011
Regi: David Hare
Med: Bill Nighy, Rachel Weisz, Judy Davis, Michael Gambon, Saskia Reeves, Ewen Bremner, Tom Hughes, Felicity Jones, Rakhee Thakrar, Ralph Fiennes, Alice Krige

Genre: Drama, Politik, Thriller
Teman: 11:e september och därefter GIFF2012


Ingår i följande teman


11:e september och därefter

GIFF2012





     

Dela |