Legenden: mörkrets härskare (1985)

Fånig men snygg och totalt konsekvent

4 russin

Varje gång jag ser "Legenden" förundras jag över det fantastiskt tunga ljudet när Darkness går ut ur spegeln och hans hov träffar golvet. Jag brukar också fascineras över att det alltid blåser omkring saker i luften, vare sig det är snö, bubblor eller maskrosfrön. Fast det är förstås inte hela lockelsen.

"Legenden" brukar inte nämnas bland Ridley Scotts storverk, men tillhör mina favoriter. När det är läge för total eskapism känns "Legenden" för mig som det självklara valet. Den är fullständigt befriad från käck ironi och vi slipper alla kopplingar till vår verklighet, något som annars är irriterande vanligt i fantasy-genren. "Legenden" lever helt och hållet i sin egen värld, med enhörningar, dvärgar, träskhäxor, troll och hornprydda monster och känner inget behov av att ursäkta sig för det. Den handlar om den skiraste oskuldsfullhet kontra den mörkaste ondska och klär inte in det klassiska skalet i några självmedvetna vinkar eller metareferenser. Den står för vad den är, nämligen en ren sagofilm.

Huvudpersonerna, rara prinsessan Lily (Mia Sara) och skogsslyngeln Jack (en mycket ung Tom Cruise), är snälla människor som inte vill någon något förnär. De dräller runt i skogen och fascineras av allt det fina och spännande, och är förstås kära i varandra. Snälla, och framförallt just kära, människor kan dock göra misstag, vilket banar vägen för en möjlig katastrof. Lily vill klappa en enhörning - djur som endast låter sig klappast av oskuldsfulla människor som hon - och gör det därigenom möjligt för elaka troll i ondskans tjänst att döda den ena hornhästen och fånga den andra. Detta är inte bara en faunamässig tragedi utan bär på större implikationer.

Tim Curry är inte helt lätt att känna igen, försedd som han är med ett tjockt lager rött smink, gigantiska horn och en tordönsstämma som får Darth Vader att låta som en liten unge. Han gör en av sitt livs roller som Darkness, son till mörkrets furste och med rejält dystra planer för världen. Han vill nämligen hölja den i evigt mörker, för honom höjden av trivsamhet emedan han inte tål solljus. Härtill passar det honom förträffligt att döda enhörningar, eftersom kopplingen mellan en slik handling och hans uppsåt är lika tydlig som den egentligen är ologisk. Att Darkness dessutom tillfångatar Lily och jobbar hårt på att göra henne till en elak mörkrets varelse gör inte saken bättre, och Jack måste nu, tillsammans med en skara lustiga figurer, iklä sig hjälterollen för att rädda både henne och världen. Scott spar inte på det melodramatiska, som ni märker. Det är hela poängen. Melodrama och konstiga varelser.

Det finns gott om väsen i "Legenden", skapade av ett makeup-team bland annat bestående av Rob Bottin. Min favorit är Meg Mucklebones, den underbart vederstyggliga häxa som plötsligt hoppar upp ur det sunkiga träsket och skrapar sina nagelklor över hjältens glimmande sköld när han ska ta sig till Darkness bostad. De käbblande småtrollen är också härliga. Till charmen hör att det ofta finns något lite konstigt över figurerna. Den barnlike men kloke Honeythorn Gump är ett bra exempel, med sina förbryllande repliker och sina raseriutbrott.

Filmen är förstås bild- och ljudmässigt väldigt genomarbetad. Bruset i trädkronorna till de sagovackra bilderna i början gör dessa scener nästan terapeutiskt trevliga. När vintern drabbar landet riktigt känner man hur kallt det är, och de underjordiska rummen där Darkness bor är verkligen sådär härligt otrevliga och karga. En bra fantasyfilm ska skapa platser man minns och "Legenden" uppfyller det kravet med beröm, åtminstone för mig.

"Legenden" är den enklaste av sagor höjd till något mer än barnslig eskapism helt enkelt genom ambitionen och det stora arbete och fantasi som lagts ner på det filmhantverket, samt genom konsekvensen i det hela. Den är gjord på allvar, hur fånigt man än kan tycka att allt är. Därför är den, i mitt tycke, en riktigt bra film. Dessutom är den en väldigt mysig film. Fyra russin? Jo, det får det allt bli.

Enhörningstrivia
"Legenden? Är det inte den med enhörningarna med dom dära flaxande hornen?" säger en del lite elakt ibland. Ärligt talat tycker jag inte hornen flaxar så mycket. Huruvida det är sant att enhörningsscenen i senaste versionen av "Blade Runner" är upplockad från "Legendens" klipprumsgolv låter jag vara osagt, men det kan mycket väl stämma.

© Anders Lindahl
2002-06-13


DVD / Blu-ray

"Legenden" finns i flera olika klippningar. Den amerikanska versionen är något kortare än den som vanligen visas här. Ganska nyss har det dessutom utkommit en DVD med en 25 minuter längre director's cut, vilken jag ej bevittnat men som sägs vara "mycket bättre", alternativt "mycket dålig". Jag gissar faktiskt på det förra, och har förstås för avsikt att ta reda på svaret så fort som möjligt.
Originaltitel: Legend
Storbritannien, 1985
Regi: Ridley Scott
Med: Tom Cruise, Mia Sara, Tim Curry, David Bennent, Alice Playten, Billy Barty, Cork Hubbert, Peter O'Farrell, Kiran Shah, Annabelle Lanyon, Robert Picardo, Tina Martin, Ian Longmur

Genre: Romantik, Fantasy







     

Dela |