Kingdom of Heaven - Director's Cut (2006)

Längre, större och...bättre. Verkligen.

4 russin

- I've done...murder.
- Haven't we all?
(Kärnfullt meningsutbyte mellan far och son i en hård värld.)

Ridley Scotts egen idealversion av sitt hjärtebarn har redan hyllats för sin förmåga att fylla ut de luckor biografklippningen lämnade efter sig, så mycket att denna "Director's Cut" blir som en helt ny film. Överdrivet? Nej, kanske inte. Det här känns åtminstone definitivt...annorlunda. Fylligare, färgstarkare och mer fängslande eftersom det är lättare att engagera sig. Frågan är vad som verkligen är nytt och vad jag inte minns mig ha sett på bio för ungefär ett och ett halvt år sedan. Men upplevelsen är garanterat fördjupad. Nu finns det en rytm som är mindre stressad, logiken ökar och Orlando Bloom är mer ”rätt” för rollen som Balian the Born Again Blacksmith, en man som finner sig själv mitt i kaos, på jakt efter ett rike där samvetet och rätten råder, en dröm som planterats av hans far (Liam Neeson), oväntat uppdykande i smedstugan efter ett helt livs frånvaro.

Originalversionen, eller vad den nu bör kallas, var tydligen ett gigantiskt fiasko rent publikt i USA, men inte alls lika illa mottagen i andra delar av världen. Då såldes den väl in som en typ av actionfilm på historisk botten. Nu när den ser ut som den förmodligen var tänkt från början, är den avsevärt mer stilfull, sökande, filosofisk och nästan andaktsfull i långa perioder. 1100-talets korstågsmiljöer har ett mytiskt skimmer, men känns ändå inte helt artificiellt iscensatta här.

Sedan är det uppenbart att det här borde ses på en så stor canvas som kan åstadkommas i hemmets härd. Växlingarna mellan de storskaliga vyerna, landskapen och truppförflyttningarna bjuder på flera braskande kontraster i förhållande till de mer personliga mötena däremellan. Den här versionen inleds med en introduktion av Ridley Scott, där han förklarar varför det var så här han ville se sitt verk presenterat från början, framförallt på grund av det vi får veta om prinsessan Sibylla (vilket jag återkommer till). Själv hör jag även filmmusiken (av Harry Gregson-Williams) tydligare än förut, vad det nu kan bero på. Den verkar frammana sina egna andar och förstärka varje bild på ett sätt som lockar fram den där självklara episka känslan man innerst inne alltid vill att en sådan här film ska väcka.

Balians bakgrund känns i och för sig fortfarande lite väl skissartad. Jo, han har något slags stridserfarenhet, sägs det i förbigående men han verkar inte lida av den ringrost som vore rimlig att tänka sig i den första sammandrabbningen längs vägen. Bilden av en ovillig, nödbedd riddare dominerar dock även i den här längre versionen. Och den lömske, förslagne prästen som drabbas av den försmedliga vreden i början visar sig vara Balians egen bror (möjligen halvbror, om det spelar någon roll - är inte tvärsäker på finliret i familjeförhållandena med tanke på all spridd säd i sammanhanget).

Väl nere i det Heliga Landet står riddaren Tiberias (Jeremy Irons) för det resonabla på den "kristna" sidan utefter Scotts brobyggande ambitioner med filmen. Tempelriddarna med Guy de Lusignan och Reynald de Chatillon i spetsen är problemmakarna, krigshetsarna. Sibylla (numera Bond-bruden Eva Green) är Guys skenhustru men sneglar omgående på den i de fina salongerna insläppta katten Balian, så långt inget direkt nytt. Men, det som tillkommer och varit ett av Scotts huvudskäl för att ge ut sin version är att Sibylla har en son, som kan få en strategisk roll så småningom, den dag den leprasjuke kungen Baldwin (med Edward Norton bakom masken) ger upp andan. Det förstärker det moraliska dilemma som Balian ställs inför, då kungen ber honom att fatta ett viktigt beslut. Filmens egna frågeställningar kring vad maktpositioner kräver av människor, och risken att förlora sin själ i processen, blir därmed ännu tydligare.

När någon fäller repliken "Ge mig ett krig", så kan det bland annat föra tankarna till Lyndon B. Johnson i "JFK”. Och i de konflikter som uppstår och återuppstår betonas hur orätt begånget i tidigare generationer förföljer de efterkommande i en ond spiral. Klimax utgörs även i "Director's Cut” av belägringen av Jerusalem, som även den ser ut att vara mer utdragen och detaljerad. Filmens längd överskrider nu tre timmar, den är uppdelad på två av de fyra skivorna och båda halvorna inleds med musikstycken; en uvertyr till att börja med och en Intermission i halvtid. Sammantaget är det snarast straffbart för alla Scott-fanatiker att inte leta upp filmen. Men som sagt, för dem som är välbeställda - nu med något slags Bronett-röst; får vi be om Största...Möjliga...TV-skärm.

© Johan Lindahl
2007-01-25


DVD / Blu-ray

20th Century Fox ger ut Sir Scotts version på en fyra skivors specialupplaga, där alltså själva filmen finns på de två första, med olika alternativ till kommentatorsspår, bland annat ”The Enginer's Guide". En Enginer sägs vara föregångare till senare tiders ingenjörer och kan ha varit Balians titel när det begav sig. På de två övriga skivorna då?

- A massive shitload of research, säger kostymdesignern Janty Yates om sitt uppdrag att kolla in medeltida klädmode.
Och det är rätt...'massivt', extramaterialet. Jag har inte hunnit igenom hälften än. Ett avsnitt skildrar dock manusets väg att förverkligas och hur upprinnelsen fanns i det avbrutna projektet ”Tripoli”. Sedan besvaras frågor som varför man valde just tidsperioden före Richard Lionheart, vilken bild av Jerusalem man utgick från, varför Orlando Bloom valdes ut till huvudrollen och varför Ridley Scott insisterade på att engagera flera skådespelare från muslimvärlden.

- Being alive in the middle ages wasn't that much fun, konstaterar fotografen John Mathieson i förbigående i "The Pilgrimage Begins", ett avsnitt som avhandlar valet av inspelningsplatser, bland annat delar av Spanien som hade fantastiska solnedgångar.
Spanska tonårsflickors hysteriska förtjusning i Orlando Bloom dokumenteras också.
- It was like an action replay of the Beatles, menar en medarbetare i filmteamet.

Allra mest intressant är nog "Scholars speak”, där några historiker framför sina synpunkter - och vissa fall små invändningar, där filmen avviker från troliga medeltida tänkesätt. I det stora hela verkar de dock imponerade. Vem var den verklige Balian? Varför skrattar publiken på fel ställen? Det diskuterar de bland annat. Och manusförfattare Monahan redogör för vilka friheter han tagit sig med historiska personligheter. Här slås givetvis fast att drama och dokumentär inte är samma sak...

Och så skärskådas de massiva - där har vi det igen - kulisserna i Marocko, hur kungen i detta muslimska land insisterade på ständiga livvakter åt regissören, med mera. Om någon DVD-utgåva, av någon film jag stött på, gjort skäl för "Special Edition”-stämpeln, så är det väl den här.
© 20th Century Fox

© 20th Century Fox

© 20th Century Fox

Originaltitel: Kingdom of Heaven - Director's Cut
Storbritannien / Spanien / USA / Tyskland, 2006
Regi: Ridley Scott
Med: Orlando Bloom, Eva Green, Liam Neeson, Jeremy Irons, Alexander Siddig, Marton Csokas, Ghassan Massoud, Edward Norton, David Thewlis, Brendan Gleeson

Genre: Äventyr, Drama, Historia
Teman: Belägringar

Relaterat: Kingdom of Heaven (2005)


Ingår i följande teman


Belägringar





     

Dela |