Insidan ut (2015)

"Åh nej! Vi gråter! I skolan!"

En flytt är en känslomässigt omtumlande historia, särskilt när man är barn, kan jag intyga. Känslorna får fullt upp när elvaåriga Jennys lilla familj far till San Francisco; från Minnesota, vännerna och hockeylaget.

Och här är det just känslorna som har huvudrollen, representerade av färggranna karaktärer på "huvudkontoret". Alla i den femhövdade staben i hennes huvud ansvarar för en känsla, ett humör. Genom att avlösa varandra skapar de mer eller mindre hela spektrat av mänskligt känsloliv. Glädje är oavbrutet, ibland forcerat, glad och positiv. De andra - Ilska, Avsmak, Vemod och Rädsla - låter henne styra för det mesta men tar över när det känns rätt.

I den nya situationen känner Glädje mer än någonsin att allt hänger på henne. Flyttlasset kommer aldrig, huset är inte så fint som Jenny tänkt sig och pappan är mycket mer upptagen än förut. När Glädje får för sig att utestänga timida lilla Vemod helt från verksamheten, just när Vemod verkligen borde ha sin stora stund, och gör allt för att tvinga fram leenden i en jobbig situation råkar hon istället se till att de tu hamnar på avvägar i det vidsträckta landskap som utgör Jennys tankevärld.

Färden tillbaka blir en resa genom ett påhittigt visualiserande av hjärnan och minnet. Som något av Michel Gondry klätt i fagraste animation. Representationen av minnena som klirrande, klickande klot är synnerligen läcker. Bleknande minnen, låtsasvänner, abstrakta tankar och det undermedvetna, "dit de tar alla bråkstakar"; allt fångas snyggt och dubbelbottnat.

Under tiden försöker de andra känslorna hålla fortet. Men att börja ett nytt liv utan glädje är inte så lätt för Jenny. Och lite vemod hade nog också varit på sin plats.

Det är en dramatisk och infallsrik färd mot förståelse och försoning, via fara och ett mått av sorg. Det är, om klyschan ursäktas, sådär ömsom rörande och roligt som de bästa animerade filmerna kan vara på ett vis sällan förunnat "vanlig film". Tillbakablickarna till det tidigare livet är lika omöjliga att värja sig mot som de är "smöriga". Det blir även besök i andras huvuden, med motsvarande personaluppsättning, både i själva filmen och eftertexterna. Katthuvudstaben är troligen den allra roligaste.

Äntligen är Pixar unika igen. Äntligen levererar de något som ingen av de andra hade kunnat skapa. För story och regi står passande nog Pete Docter, mannen bakom sällsamma mästerverket "Upp". Även den med människor i huvudrollen, för övrigt - något som Pixar oftast drar sig för.

Det slutliga beviset på filmens storhet är kanske att om man skulle plocka bort hela det kaotiska spelet i Jennys hjärna och bara se hennes agerande utifrån så skulle det kännas varken spattigt eller kaotiskt, utan helt trovärdigt.

© Anders Lindahl
2015-11-28

---

Tack till Disney för recensionsexemplar

Originaltitel: Inside Out
USA, 2015
Regi: Pete Docter

Genre: Animation, Barnfilm, Drama, Komedi
Svensk biopremiär: 2015-08-28
Hemmabio: 2015-12-07
Teman: Pixar Tjugohundratalets bästa filmer

Ingår i följande teman

Sök