Casa de mi Padre (2012)

Lagom brutal bagatell med Ferrell

3 russin

För några år sedan släppte firma Rodriguez & Tarantino ifrån sig sitt Grindhouse-paket, med två filmer tänkta att visas ihop och blickande kärleksfullt tillbaka mot en tid av billiga, inte alltid fläckfria och genomprofessionella actionfilmer med 'guilty pleasure'-kvaliteter mer än något annat.

Will Ferrell är väl inne på ett liknande spår när han både hyllar och driver med latinamerikanska (företrädesvis mexikanska) såpoperor, även kända som 'telenovelas'. Resultatet är på ett sätt svårbedömt, eftersom mycket av det som haltar kan förmodas vara medvetet utformat för att inte uppfylla alla ambitioner på perfektion. ”Casa de mi padre” är mer komediorienterad än ovanstående nostalgitripp, men definitivt inte utan våldsinslag. Den bjuder också på stunder av psykedelia, många medvetet misslyckade klipp, regelbundet knaster och härligt melodramatiskt överspel - eller stelt underspel. Plus ett lika medvetet fånigt och faktiskt ganska fyndigt sexmontage mitt i allt. Ingredienserna i övrigt är cowboykultur, knarklangare, korrupta poliser och en familj med betydande interna spänningar.

Intrigen? Armando (Ferrell) är den mindre respekterade av två bröder på en ranch i Mexiko, troligen nära amerikanska gränsen eftersom det förekommer en del gringos (alltså nordamerikaner) i handlingen. Modern är död sedan flera år och orsaken serveras i en tragikomisk flashback. Fadern Miguel Ernesto (spelad av nyligen avlidne veteranen Pedro Armendáriz Jr) har alltid rankat den karriäristiske brodern Raul (Diego Luna) högre än Armando på alla plan, men vid den senaste hemkomsten visar det sig att denne kanske inte har helt rent mjöl i påsen. Tvärtom är han insyltad i vådliga narkotiska affärer och har retat upp en otäck figur känd som Onza (Gael García Bernal). Raul vill dock hellre visa upp sin nya vackra fästmö Sonia (Genesis Rodriguez) och planera för ett storslaget bröllop. Armando blir snabbt avundsjuk men lirar inte i samma liga när det gäller kvinnor - eller kan han lyfta sig och bli någon att räkna med i det avseendet, liksom så många andra där ingen tar honom på allvar?

Han går där hemma på ranchen och hjälper till med grovarbetet, men snart smäller det och ligorna drabbar samman, inte helt i realistisk anda men med många skotthål i sikte. Ganska underhållande, i sin utpräglade allmänna absurditet och föregivna brist på sofistikation. Mest märkbart blir det där absurda draget i en scen som bryskt klipps av mitt i upphoppet, vilket förklaras i en voice-over av en påstådd second unit-regissör som säger sig tvingad att berätta varför en tagning med vilda djur och alltför lättåtkomliga illegala substanser inte får visas. Kaos, uppätna medarbetare och andra olyckliga inslag blev följderna av de okontrollerade förutsättningarna.

För att att återkomma till Robert Rodriguez så har Ferrell & Co säkert hämtat en del näring ur ”Desperado” och ”Machete” också, men alltså gjort någonting mer markerat komiskt och inte riktigt lika ultravåldsamt utan med ett mer melodramatiskt skimmer. Förresten talas i stort sett bara spanska, även av Ferrell och det gör han tillräckligt bra för att passa i den här typen av film. Några mindre pålitliga amerikanska poliser får däremot bre på med kraftigt bruten spanska för att öka underhållningsvärdet lite till i en aningen brutal bagatell med pyrande passioner, härliga hattar, påkostade puffror och inte att förglömma, en återförening av Luna och Bernal från ”Din morsa också!”

Många kan säkert uppfatta alltihop som fullständigt poänglöst, men jag smälter för den generella vimsigheten och de ibland Monty Pythonska kvaliteterna i en kort film som inte slösar bort tiden. Jag brukar inte direkt följa mexikanska och andra latinamerikanska såpor slaviskt, men har i alla fall tagit tillräckligt många stickprov för att inse var det temperamentsfulla tonläget är hämtat från. Och sången vid lägerelden med Ferrell och hans två kumpaner på kofösarfältet är nästan värd ett russin i egen rätt.

© Johan Lindahl
2012-08-21

Källa: Noble Entertainment
Hästar, kvinnor och hemrullade cigaretter i en hyllning till Alf Robertson. Eller om det var mexikanska såpoperor.

Källa: Noble Entertainment
I behov av aggressionsterapi? Han uppfyllde i alla fall kriterierna för Feng Shui med sina två tunga pistoler, två tjusiga vrålåk och välbalanserade hattföring.

Källa: Noble Entertainment
No more Mr Nice Guy. Eller, han var aldrig särskilt trevlig till att börja med.

Originaltitel: Casa de mi Padre
USA, 2012
Regi: Matt Piedmont
Med: Will Ferrell, Diego Luna, Pedro Armendáriz Jr., Genesis Rodriguez, Adrian Martinez, Efren Ramirez, Gael García Bernal, Manuel Urrego, Nick Offerman, Jerry Collins

Genre: Komedi, Kriminalfilm, Romantik
Hemmabio: 2012-07-25







     

Dela |