Falling Skies (2011)

Någorlunda familjevänlig postapokalyps

3 russin

Redan från start känns 80-talet starkt närvarande. Allt ifrån "Red Dawn" (i dysterhet, men lyckligtvis inte i kalkonfaktor) till miniserien "Triffiderna" gör sig påmint när vi landar i en värld några månader efter invasionen. Det känns gammaldags och lite billigt, och det är nog menat så. Spielberg bland producentnamnen har inte lockat fram något självpåtaget ansvar att glänsa med stiliga bildlösningar och häpnadsväckande effekter.

Invasionen har utförts av utomjordingar, förstås. De finns (såvitt vi inledningsvis vet) i mångbent och flygburet format och visar sig ha en förkärlek för att röva bort barn och förse dem med ett bihang på ryggraden som förändrar dem - inte bara fysiskt.

Tom Mason, E.R.-kändisen Noah Wyle, spelar den rankmässiga andrafiolen i 2nd Massachusetts - en av de beväpnade falanger som vägrar ge upp. Mänskligheten är kraftigt decimerad men besökarna har inte fullständig koll och kontroll, och de kan dödas. Det lär sig hjältarna bland annat av den ganske minnesvärde Pope, som vi först möter då han tar några från "vårat gäng" som gisslan. Pope har sin egen agenda, men också något slags moral kvar, verkar det som, och hjälper till att liva upp tillställningen emellanåt.

Anne Glass (Moon Bloodgood, skådespelerskan vars rollfigurer aldrig kommer ha lika häftiga namn som hon själv) kanske inte livar upp så mycket, men är en återkommande och ganska sansat skriven karaktär, läkare och eventuellt potentiell efterträdare till Masons döda hustru. Men Masons huvudfokus ligger på sönerna: den äldste som ändå egentligen är för ung för det militära ansvar som läggs på honom, den yngste som inte utmärker sig så mycket men som inte heller blir en sockersöt pastisch, och mellansonen som vid seriens början tillhör de nämnda bortrövade.

Enhetens högste officer, duktige Will Patton som här har lite för få nyanser att jobba med, uppvisar gradvis allt mänskligare drag. Inledningsvis får han mest representera det militära synsättet i konflikt med behoven hos de civilister som ingår i skaran. Söta Lourdes representerar tron mitt i allt som gör det svårt att tro, Dai representerar ingenting utom möjligen lojalitet. Alla är de enkla.

Kan man rädda barnen om man lyckas frita dem eller är de hopplöst förstörda efter bortrövandet? Vad vill utomjordingarna egentligen? Sådana frågor gör sällskap med den rena kampen för överlevnad. Det spelas lite fotboll ibland (riktig fotboll, hör och häpna, inte "football") men mestadels är det förstås bekymmer. Triumferna är få och små. Och ibland är människan - trots det prekära läget som rimligen borde frammana total solidaritet människor emellan - sin egen värsta fiende. Det temat återfinns inte bara i Popes gäng, utan också senare i än mer nedslående form.

Övergivna skolor och gårdar ute på vischan är ofta skådeplatsen. Färgskalorna är dämpade, perspektivet är begränsat och den utomjording de lyckas fånga förser dem knappast med någon helhetsbild. Det är bland annat just den lite hjälplösa dysterheten jag gillar med "Falling Skies". Även när man förfaller till smörighet är scenerna något mer behärskade än de kunde ha varit. Ja, Masons före detta jobb som historielärare gör sig påmint för ofta, utöver Pope letar man ganska förgäves efter färgstarka karaktärer och det hela är väldigt amerikanskt. Men jag ser mycket hellre på det här än fjärde säsongen av "True Blood". Det här är i alla fall en serie som vet vad den vill.

Jag är kanske mer förlåtande gentemot den här egentligen ganska andefattiga historien än vad som är rimligt. Kreativitet är inte nyckelordet, men när hemligheten bakom de missprydande selarna och en chans att erbjuda riktigt motstånd ungefär samtidigt börjar skönjas är det rymdinvasionsspänning av klassiskt och trivsamt märke.

"Falling Skies" blev liksom första nysäsongen av "V" en förströelse som jag tyckte det var värt att följa, även om den aldrig fängslade på det där sättet som magnifik TV kan. En markant skillnad är att där "V" aldrig riktigt brakade loss i krig, så ramlar vi här rakt in i konflikten. Inget dubbelspel och spionerande, här vet vi var vi har fienden.

Att de tänkt sig en ny säsong framgår tydligt av sista avsnittet. För egen del kommer jag ge den andra vändan en chans, av ungefärligen samma skäl som i fallet "The Walking Dead". Det är ändå något visst med en upp-och-nervänd värld.

© Anders Lindahl
2011-12-07

Källa: Canal+

Källa: Canal+

Originaltitel: Falling Skies
USA, 2011
Regi: Carl Franklin Greg Beeman Fred Toye
Med: Noah Wyle, Moon Bloodgood, Colin Cunningham, Drew Roy, Maxim Knight, Seychelle Gabriel, Peter Shinkoda, Will Patton, Mpho Koaho, Sarah Carter, m.fl

Genre: Action, Krig, Sci-fi, TV-serie







     

Dela |