Bennys video (1992)

Vaddå varför?

4 russin

Arno Frisch spelade den muntrare av de två lustmördarna i Hanekes "Funny Games" (1997). Fem år tidigare spelade han Benny, en 14-årig grabb som har allt han kan önska sig men inte är särskilt mycket friskare i huvudet eller trevligare för det. Med slö blick och små gester går han i skolan, tjänar lite fickpengar som han egentligen inte behöver på ofina vis, ser på dåliga actionfilmer och pratar lite kort med sina behärskade och civiliserade och närmast levande döda föräldrar.

Han videofilmar inte minst saker. Han har till och med riktat en kamera ut genom fönstret så att han kan se gatan nedanför även med fördragna svarta gardiner. Han har filmat grisslakten som inleder filmen och spelar upp den om och om igen, backar bandet tills grisen lever igen och ser den sedan åter dö, i slow motion. [ Infoga gruppdiskussion här ]

Han begår också ett mord. Så mycket tål att skvallras som, eftersom det är nästan omöjligt att säga något om filmen annars. Planerat eller inte? Allt lämnas lite lagom öppet. Det sker ganska tidigt och med Hanekes patenterade plötslighet, som chockerar trots att man ända fram till detta ögonblick suttit på så kallat Haneke-helspänn. Haneke-helspänn skapas på detta vis: fast kamera, ingen musik, inget särskilt verkar vara på gång - något hemskt är alltså på gång...

Det är det som händer efteråt som är riktigt intressant och ännu mer provocerande och jag ska försöka vara lite lagom vag om exakt vad. Efter mordet är mer än två tredjedelar av filmen kvar och de ägnas inte åt skuldkänslor och självrannsakan, om man inte vill tolka Bennys frisyrbyte som ett slags botgörning. Snarare handlar det om motsatsen, om att blunda. Och samtidigt, om man så vill, om att ta ansvar. Om att göra det som måste göras. Eller det som absolut inte borde göras. Det är en situation som är fullkomligt extrem, men kusligt lätt att begrunda. Och frågan är kanske om beslutet som tas är lika upprörande som den anda i vilket det förverkligas.

Vagt nog? För vagt? Se filmen och läs om recensionen? Eller läs nästa stycke, som avslöjar en smula mer.

Själva mordet är marigt nog att se, om se är rätt ord. Det är mest ljudet som gör jobbet - som i "Funny Games". Men offret glöms snabbt som människa och blir istället till en fråga att lösa, ett problem att ignorera eller effektivt ta itu med. Det är ditt jobb (törs jag rentav drämma till med med ordet Ansvar?) som tittare att inte dras med i nu "nu kavlar vi upp ärmarna och gör det bästa av situationen efter en rationell diskussion"-andan, och istället minnas vad som faktiskt har hänt. Fortsättningen hade, oerhört nog, kunnat vara handlingen i en rätt rörande historia om inte omständigheterna varit som de är. Men hela tiden finns tvetydigheten kvar. Spelas det spel? Av vem? Hur mycket? Och när slutet kommer, kommer också frågan: var allting tänkt att bli just så här från första början?

"Funny Games" hade alla möjligheter att bli outplånlig, men utplånade sig själv med sina fadda gimmicks. Gimmicks är gimmicks, även om de levereras av en grånad psykologikunnig festivalgunstling till österrikare. Den halvdecenniet äldre "Bennys video" är däremot en fullvuxen film som man bara kan acceptera i all dess iskalla glans som den är eller försöka glömma. Alternativ två är inte nödvändigtvis "fel svar", men kanske ett lite tråkigare.

Visst är det bra att det finns sådana här filmer, balanserades på gränsen till thriller men omsorgsfullt konstruerade för att aldrig göra våldet underhållande; fulla av provokationer, tolkningar och frågor och ämnade att pratas om och tänkas på lika mycket som att "bara" ses. Men jag vill inte skriva under på att Hanekes filmer därför är Bättre och Finare än alla den sortens filmer de i förbigående kommenterar. Det krävs alla sorter, det här är inte nödvändigtvis den enda rätta sorten.

Hans ovilja att ge raka svar kan lika gärna ses som ett undvikande att ta ställning, nästan en feghet om man vill vara tyken. Nu tror jag inte att Haneke är feg, men den lite småleende person man ser diskutera filmen och dess berättargrepp i intervjuer är inte nödvändigtvis en person som har så mycket mer att säga om människan än de "vanliga" thrillermakare han distanserar sig ifrån. Och vad menar han med den relativt harmlösa hårdrock Benny lyssnar på? Jag hoppas verkligen inte att den är tänkt som en del av förklaringen...

Jag skulle nästan bli glad om Haneke tappade halvleendet nån gång och gormade något i stil med "mordet är en protest mot insikten om människans lott!" Ungefär som en person i filmen efter en lång tids maskhållande slutligen bryter ihop. Om än bara för en liten stund.

© Anders Lindahl
2008-08-19

Originaltitel: Benny's Video
Österrike / Schweiz, 1992
Regi: Michael Haneke
Med: Arno Frisch, Angela Winkler, Ulrich Mühe, Ingrid Stassner

Genre: Drama, Thriller

Relaterat: Funny Games (1997)







     

Dela |