We Own the Night (2007)
Jaha. Den var väl bra.
Familjen. Den är viktig. Oavsett vilken sida av lagen du står på i en stad som New York, om du är italienare, irländare, polack eller whatever av börd och ohejdad vana. Och förhållandet med en familj som delats av konflikter är ju alltid tacksamt. För 20 år sedan rådde tydligen krig på gatorna i smältdegeln, där inte minst rysk organiserad brottslighet langade sådant som lagen är emot. Och de såg enligt den här historieskrivningen poliserna som legitima måltavlor om de blandade sig i affärerna.
Bobby (Joaquin Phoenix) vill helst inte ha några konflikter alls i sitt liv. Han driver en klubb åt en gosig rysk familj och gosar själv en hel del med sin tjusiga puertoricanska flickvän (Eva Mendes) när han inte drar i sig en sträng stimulantia eller rätt kort vid bordet och tjänar några extra slantar. Tyvärr frekventeras just hans klubb av noterade kriminella element. Åtminstone är polisen övertygad om det. Polismästaren är Bobbys far (Robert Duvall) och en av de mest påstridiga snutarna är Joe (Mark Wahlberg), polismästarens välartade son och Bobbys välartade bror. Ni kan se vart det leder?
Ödesmättnad! Lojalitetsångest! Action OCH relationsdrama! Ja. Ja. Ja. Och filmen gör ingenting av det här riktigt dåligt, men tillför inte heller så vansinnigt mycket på någon front. Den är lite halvt vacklande många gånger, med en rytm som skvallrar om att ända fram till klippningen har nog regissör Gray haft fler pusselbitar att välja och vraka bland än han kunnat hantera. Han har aldrig helt bestämt sig och fastnar ofta i scener som ska innehålla sååååå mycket emotionell laddning, men bekräftar något som varit uppenbart redan från början och inte når ända... dit. Inte dit filmen siktar. Men siktar man mot skyn kan man ändå klara sig över trädtopparna och bli en accepterad medlem i brott-i-Big-Apple-filmfamiljen.
Familjen igen, ja. Det är svårt att komma ifrån. Det förlorade fåret måste komma till ett ställningstagande och ta risker - det är givet. Vilka huvudpersoner kommer att överleva hela vägen om det här mönstret ska hålla och cirkeln slutas? Tryck gärna på pausknappen efter en kvart och slå vad inom sällskapet (såvida ni är ett sällskap och ser det här på DVD). Upplägget visar på en vilja att nyansera utspelet. För varje våldsamhet förs i princip ett mumlande, halvviskande samtal med moraliska eller andra dilemman i fokus. Och att filmen drar in mig bit för bit så pass som den ändå gör beror framförallt på hur den spelas. Av den redan nämnda kvartetten med Phoenix som lokdragare, till att börja med. Det är han som går igenom förändringar och utvecklas mest och det tillhör de mer förutsägbara trådarna i filmen vart hans vägval kommer att leda, i stora drag i alla fall. Men han gör det bra på sin kant.
Snyggingen Eva Mendes har en mer otacksam uppgift, lite mer än en dekoration i marginalen, men ändå helt beroende av att kunna reagera på vad Phoenix hittar på. Hon får inte ett eget pådrivande jag på samma sätt som i komedin "Hitch" eller thrillern ”Out of Time”. Liksom alla andra glider hon dock elegant in i rollen och gör den intressant så långt det krävs. Storyn hade själv krävt något mer omskakande nytänkande för att riktigt lyfta. Men för att vara tillkommen lite i tvångströja är "We Own the Night” märkvärdigt medryckande. För det mesta.
© Johan Lindahl2008-05-30
DVD / Blu-ray
En making-of som friskt varvar regissörens filosofiska förklaringar till vilken film han ville göra (och det förändrades visst efterhand) med några skådespelares snabba reflektioner och stuntgubbarnas vedermödor. Inte mycket nytt under solen där heller (Sandrew Metronome).