London to Brighton (2006)

Sevärd men jobbig att se

3 russin

En ung tjej och en blåslagen kvinna med ganska uppenbart yrkesutövande kurar förskrämt på en offentlig toalett i London. Något har hänt, de är rädda. Den äldre av dem fixar hamburgare och pengar till en tågbiljett till Brighton.

Flashbacks inpetade i det nerviga nuet på flykt ger bakgrunden. En förmögen skurk som "likes 'em young, don't he", en mindre nogräknad hallick och småskurk som motiverar sin assistans med "annars kommer någon annan fixa det", en tvehågsen prostituerad som när hon väl bestämt sig för att göra Det Rätta aldrig vacklar, och en ung tjej som rymt hemifrån. Hon är knappast naiv, men har simmat ut i smutsigt vatten och bottnar inte längre, och reagerar med senkommen panik och brutalitet. Och nu är de på flykt, undan nämnde hallick som av nämnde skurkens son fått uppdraget att hitta dem - och ett sönderskuret ben som bevis på situationens allvar.

Skådespelerimässigt är "London to Brighton" lika full av glädjeämnen som handlingen är full av elände. Georgia Groome som spelar 11-åriga Joanne är totalt bra i den krävande och säkert tärande rollen, men även Johnny Harris övertygar fullständigt som självursäktande avskum och Lorraine Stanley gör något väldigt trovärdigt av en roll med potentiella falluckor. Det känns faktiskt inte ens för ett ögonblick särskilt osannolikt att hon skulle riskera sitt liv för en främling.

Stämningen är också tät, med lyckade kontraster mellan de deppigaste kvarteren av London och Brightons övergivna men märkligt poetiska stränder. I bakhuvudet hör jag nästan Morrissey sjunga "Every day is like Sunday". Den melankoliska känslan av badort på hösten fångas med enkla medel. Men Brighton är inte ett skydd. En klantigt glömd telefon leder hotet till dem, och till en marig final osande av skräck... och några intressanta frågor. Intressant är också hur många av de inblandade som känner tveksamhet till vad de sysslar med, men som ändå "sysslar vidare".

Stuarts handlande kan vid en första titt kännas lite obegripligt. Mellan raderna skymtar dock en förklaring och plötsligt får ett par scener en extra dimension i efterhand. Det är skickligt och välgjort. Men för vem? Med risk för att ha missat något, tenderar jag att se "London to Brighton" som ett övertygande arbetsprov (regidebut för Williams) mer än en film avsedd för en stor publik. I den mån det finns en "ny våg" av brittisk film är det här hur som helst ett bra exempel. Naturligt och nervigt skådespeleri, enkla men väl valda locations och en känsla av allvarsam kvalitet.

Och så blir man lite sugen på att läsa om "Brighton Rock"...

© Anders Lindahl
2007-10-31


Tack till Noble Entertainment för recensionskopia


Originaltitel: London to Brighton
Storbritannien, 2006
Regi: Paul Andrew Williams
Med: Lorraine Stanley, Johnny Harris m.fl.

Genre: Drama, Thriller
Svensk biopremiär: 2007-04-13
Hemmabio: 2007-10-31







     

Dela |