Blogg / Nyhetsarkiv


<< Tidigare 10    Nästa 10 >>

Carrie vs The State - ”Homeland” är tillbaka

2018-02-17, Johan Lindahl

Har hon satsat på fel häst? Allas vår Carrie Mathison hyser en del rätt seriösa tvivel. Inför presidentskiftet var hon nära förtrogen med den tillträdande Ovala rummet-innehavaren Elizabeth Keane, som sedan utsattes för ett allvarligt menat attentatsförsök. Detta i den sjätte säsongen där ”Homeland”-konceptet flyttade hem. Verkligen. I stort sett hela handlingen tilldrog sig på amerikansk mark och många aktuella frågor från verkligheten tycktes underförstått infiltrera handlingen. Nu har den nya presidenten visat sig kapabel att ganska radikalt åsidosätta vanliga rättsprinciper. Och Carrie är på utsidan. I själva verket gör hon sina försök att motarbeta den nya administrationen, samtidigt som hon formellt är arbetslös och har flyttat hem till sin mer samhälleligt systemtillvända syster med familj.

Jo, vi känner alla till de huvudsakliga invändningarna mot serien. Hur kan man tro på den egentligen? Behöver man det? Vi kan betvivla att huvudpersonens humörsvängningar skulle göra henne lämplig för arbete inom underrättelseväsendet. Intrigerna trotsar naturligtvis ofta det vi brukar kalla sannolikhetskalkylen. Men samtidigt: just det, lite vad som helst kan hända. Och det är väl en del av tjusningen, som gör att jag för varje ny säsong ändå fastnar där igen - och igen. Hur kommer det att utvecklas (och invecklas) den här gången?

Första avsnittet i sjunde säsongen ligger i alla fall ute på SVT:s olika plattformar och visst finns här ett antal spännande trådar att rycka i. Frågan om vem man ska tro på. Hur stabil Carrie är. Och de underförstådda samtidsreferenserna. Hur mycket av serien kommer att på något sätt kommentera dagens politiska landskap i USA och världen? Första episoden fick mig inte att bli mindre intresserad. Det vanliga suggestiva tonläget är där. Och flera bekanta nunor, liksom en del nya. Däribland pålitlige Linus Roache som prövad presidentrådgivare. Oavsett om de håller sig inom USA:s territorium hela vägen så finns potential för ytterligare förhöjda spänningsnivåer, liksom fortsatta spekulationer kring hur vår egen parallella verklighet egentligen förhåller sig till föregivet fiktiv polisstatsparanoia som ”Homeland”.

Relaterad film: Homeland - säsong 6


Trump i tecknad form - hur kul är det?

2018-02-17, Johan Lindahl

Det var naturligtvis tvunget att hända förr eller senare. En tecknad seriesatir om innevarande amerikanska presidenten. Att döma av det första avsnittet också byggt på ganska nyliga händelser, eller så lyckas de ge det skenet i alla fall. Men idén att utgå från det oftast årligt återkommande State of the Union-talet kräver kanske inte nedslag i det absolut senaste nyhetsstoffet. Om pretentionerna skulle inkludera mesta möjliga dagsaktualitet borde det innebära en veritabel Sisyfos-uppgift. Alltså mer eller mindre ogörligt. Talkshowvärden Stephen Colbert är för övrigt en av de inblandade och programmet produceras av amerikanska Showtime, medan HBO Nordic plockat upp den i Sverige.

En show som denna ber inte direkt om att bli älskad av absolut alla. Åtminstone inte i USA - något man kan påminnas om via betygsättningen på IMDB om inte annat. Den polariserade poängsättningen där skvallrar möjligen om ett lika polariserat politiskt landskap. Men om man nu tillhör den del av mänskligheten som tycker att den här presidenten definitivt kan skämtas om, så exakt hur roligt är det?

Första avsnittet erbjuder både vin och vatten. En del riktigt snygga snirkliga formuleringar och en lagom dos cynism, demonstrerat inte bara av figuren som föreställer presidenten utan även andra medlemmar i dennes illustra familj, liksom kongressledamöter, ministrar och programledare på Fox News med flera. Annat låter mer som redan insparkade dörrar och några poänger är lite för lättköpta. Men det är väl svårt att låta bli. Svårt att säga var det kommer att sluta och om ”Our Cartoon President" blir varmare i kläderna och tydligare med sina anspråk. Helt hopplöst är dock företaget inte, hävdar jag - hittills.

”Our Cartoon President” enligt IMDb


Brutal historieskrivning i ”Britannia”

2018-01-28, Johan Lindahl

Några decennier in i den era vi stundom refererar till som Anno Domini. Ett hyfsat framgångsrikt imperium intresserat av utökad expansion. Hmmmm… Blev det tårta på tårta där? Ni vet vilket imperium, antagligen. Romarna. Å andra sidan ett nordvästeuropeiskt örike befolkat av druider, saltskördare och sinsemellan stridande stammar. Sedermera säte för ett ganska globalt utbrett imperium i sig - men det är en annan historia.

Historiska myter och legender - igen - som bas för en ambitiös TV-produktion. Genren i sig expanderar ständigt. Men för att det ska lyckas krävs en del resurser, liksom helst en smula fantasi och kreativitet. Finns de egenskaperna hos ”Britannia”? Inledningen lovar i alla fall en dos 'fire and fury' som vi numera lärt oss vara en del av paketet i sådana här sammanhang. Här är man inte rädda för stora gester, på gränsen till det överdrivet teatraliska, eller att satsa på suggestionskraft och stämningsbygge lika väl som intriger. Vad är förresten realism i framställningen av det förflutna? Bilden färgas alltid av aktuella värderingar och vinklingar som vore annorlunda bara några decennier tillbaka. Det här är högst sannolikt inget undantag från den regeln. Den keltisk-romerska konfrontationen (eller ett kapitel i den historien i alla fall) som rykande rockopera? Tio avsnitt finns ute på HBO Nordic nu. Hittills har jag bara sett det första, men det gav som sagt viss mersmak.


Ytterligare information om ”Britannia” från IMDb


Spansk stöt i pappershus - spännande seriestart på Netflix

2017-12-30, Johan Lindahl

En stöt. Gisslan. En perfekt plan. Ett aningen omaka kombinerat gäng av brottslingar med en förmodat genialisk mastermind som ringledare. Vad kan någonsin gå fel under dessa förutsättningar?

Netflix har på senare tid varit allt mer generösa med att lägga ut både filmer och serier på spanska. Ett av de senaste exemplen är ”La casa de papel” - Pappershuset, rätt rakt översatt. Och de första avsnitten lovar en hel del. Även om seriemakarna uppenbarligen sneglat både en och två gånger åt Spike Lees gisslandrama ”Inside Man” med Clive Owen och Denzel Washington, så får man utgå från att de har ännu fler ess i rockärmen att plocka fram för att hålla intrigen igång i ytterligare ett antal avsnitt.

Skäl som talar för detta: en spirituell, spänningsladdad och ofta oförutsägbar dialog. Överhuvudtaget ett antal oväntade vändningar, även om återkommande fram- och återblickar avslöjar vissa givna förutsättningar redan på ett tidigt stadium. En smittande energi. Liksom ett varierat persongalleri där flera, på båda sidor av lagen, har sina personliga strider att utkämpa.

Mer om serien på IMDb

Relaterad film: Inside Man


Platt fall för ”Knightfall”?

2017-12-22, Johan Lindahl

Soft och subtilt. Eller inte alls just det…

De har puffat för det här eventet under en månad eller så. HBO Nordic hyser av allt att döma stor tilltro till riddarsagan, eller var det nu ska definieras som, ”Knightfall”. Borde de?

Serien, producerad av History Channel, drar igång med en belägrad stad i Det Heliga Landet i slutet av 1200-talet. Acre (eller Akko, beroende på vilken stavning man väljer), kontrolleras av Tempelriddarorden. Innanför murarna ryms även ett antal vanliga medborgare samt en väldigt värdefullt tingest, känd som ’Den heliga graalen’. Men nu anländer en övermäktig muslimsk styrka och riddarna tvingas dra därifrån. I processen tycks den heliga tingesten försvinna i havsdjupet, till stort förtret. Ett antal år senare har orden sitt centrum i Paris där politiska intriger naturligtvis är en del av vardagen. Ordensmedlemmarna försöker spela med, samtidigt som åtminstone en och annan längtar efter att få göra något riktigt riddaraktigt igen. Som att försvara pilgrimer i det heliga landet. Å andra sidan finns det andra som behöver skyddas i den franska huvudstaden. Som den utsatta judiska minoriteten.

Nej, det här är ingen nidbild av den sägenomsusade styrkan som startades en gång under tidig medeltid. Det är inte ”Ivanhoe”-versionen av Tempelriddare som presenteras, utan något mer i linje med Jan Guillous skildringar i hans inflytelserika medeltidstrilogi. Och liksom i den gode Guillous historieskrivning och berättarteknik är det bitvis en smula styltigt. Det är definitivt inte klyschfritt i det första avsnittet, det enda jag hittills hunnit se. Och inte uppenbart nyanserat. Tempelriddarna är hyvens killar, men omgivna av betydligt mer opålitliga figurer. Rollistan är inte direkt späckad av akut bekanta nunor. Vilket inte behöver vara en nackdel, men så här inledningsvis är det svårt att hitta ett direkt fokus för sympatierna. Mer än att dessa uppenbart bör placeras hos ordensmedlemmarna och inte hos deras fiender.

Att det här skulle mynna ut i ett verkligt storstilat episkt äventyr med blivande klassikerstatus verkar mindre troligt. Kan det bli tillräckligt passabelt och eventuellt en aning allmänbildande eller är det en gigantisk felspekulation? Juryn väntar med bävan i kulisserna på sitt definitiva utlåtande. Men jag hoppas att jag kan ha lite fel i mina inledande farhågor.


Lite smått och gott om "Knightfall” från IMDb


”Godless” - potentiell förnyare i västerngenren?

2017-12-22, Johan Lindahl

Den vilda västern var verkligen vild på sina håll. Det är ingen nyhet. Och genren är numera så långlivad att det borde vara svårt att komma på någonting nytt att säga. Eller?

Nu är Netflix gåva till västernvärlden i alla fall ute ur båset. Och pilotavsnittet ger vid handen att det faktiskt går att tillföra någonting. Den där eftersökta speciella stämningen finns där. Personligheter med dubbelhet och omgärdade av en viss mystik. En storskurk; en man vars inställning till allmän hänsyn är att den är ett tillval för de svagare i näringssystemet, spelad av pålitlige Jeff Daniels. Som i förbifarten återser sin murvelkollega från ”The Newsroom”, Sam Waterston som den här gången befinner sig på motsatta sidan i form av en lagens man med nitisk inställning till sitt värv.

Här finns även en lokal sheriff (Scoot McNairy) som inte alls verkar hyllad för sitt osedvanliga mod utan snarare stämplad som en svikare, en svagsint ursäkt till man i en omgivning som kräver andra kvaliteter än han kan erbjuda. Men är det hela sanningen? I bygden där han verkar finns i stort sett bara kvinnor kvar, efter en tragisk gruvolycka som tagit kål på större delen av den manliga befolkningen. Ja, här finns ett antal intressanta ingredienser. Och sade jag något om stämning? Bildspråket och förmågan att kunna överraska? ”Godless” har något omedelbart identifierbart som en synlig vision. Den gör sig ingen superbrådska men det är verkligen inte händelselöst heller. Framför allt syns en sådan omsorg i detaljarbetet att det här borde kunna bli vanebildande. Åtminstone att döma av de två inledande episoderna.


Mer om ”Godless” från Internet Movie Database

Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix


”The Expanse” - mest spännande science fiction-serien just nu?

2017-10-29, Johan Lindahl

Nej, inte ska jag väl påstå att jag förstår precis allt vad som händer. Eller att jag på ett lättfattligt sätt kan beskriva intrigen så här långt. Vilket rent konkret innebär slutskedet av den andra säsongen. Men något med science fiction-serien ”The Expanse” på Netflix är tillräckligt fascinerande för att jag ska fortsätta följa den. Individerna vi främst lära känna är till att börja med inte de mest inbjudande eller sympatiska, men de vinner i längden på något sätt. De har sina speciella drivkrafter och framlever sina liv i en synnerligen förvirrad framtid.

Hur ska jag nu försöka förklara det här? Såvitt jag förstår är det några hundra år framåt i tiden. Jorden och Mars är båda befolkade och har försiktigt uttryckt ett aningen spänt förhållande till varandra. Däremellan spänner ett bälte som kallas Bältet. Där har också ett antal miljoner människor sin naturliga hemvist, på diverse stationer utslängda i världsalltet. Många av dem vet inte om något annat liv. Konspirationer. Ett FN som tycks utgöra ett slags världsregering, men störs av inbördes stridigheter . Ett mäktigt transnationellt eller möjligen transplanetariskt företagsimperium är inblandat. Och så en skara frifräsare och rebeller ovanpå det. Extremt otrevliga virus finns i omlopp, skapade av någon. Här finns allt från de mest förtryckta till de mest privilegierade i ett universum som på många sätt ändå liknar det vi lever i nu. Som det ska vara i välsvarvad sci-fi. Ungefär. Och dit räknar jag ”The Expanse”. Åtminstone så här långt.

Mer om ”The Expanse” från IMDb

Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix


Lovande mördarjakt i ”Mindhunter”

2017-10-22, Johan Lindahl

Man kunde tro att fältet redan är fullt och bestrött av nedgjorda offer för den missriktade föreställningen att de voro utvalda. Många känner sig kallade att göra drama på temat seriemord och avvikande personlighetsstörningar som kan ligga bakom sådana brott. Behövs det fler, säg, ”Criminal Minds”?

Lyckligtvis ser nya Netflix-följetongen ”Mindhunter” ut att vara något mer ambitiöst och i sammanhanget slående seriöst. Första avsnittet, det enda jag sett hittills, är regisserat av David Fincher. Den Fincher. Så redan där finns det hopp. Enkelt uttryckt har han väl gett sig i kast med det här uppdraget på ett sätt som mer liknar det han gjorde i ”Zodiac” än i ”Seven”. Vilket vill säga ett mer ’nyktert’ bildspråk och färre direkt iögonenfallande stilistiska excesser. Och det passar kanske bättre in i vad den här serien tycks försöka göra.

Ung välkammad FBI-agent, specialiserad på gisslanförhandlingar i slutet av 1970-talet, är missnöjd med ambitionsnivån på byrån och vill pröva nya grepp. Det finns så mycket man inte förstår om varför vissa människor begår så omotiverat gruvliga brott. Han vill gå djupare, även om det gör honom obekväm bland kollegor och en misstänkt figur hos den så kallade motkultursidan på universiteten, där många ser snett på etablissemanget i form av polismakten. I förbifarten träffar han en tjej som kommer just från den sistnämnda världen. De dras till varandra som två motsatta poler, eller som eld och vatten eller vad ni vill. Alltmedan agenten försöker staka ut en ny bana i sin karriär och tränger djupare in i mysteriet människan och hennes mörkaste sidor.

Det här uppslaget skulle kunna leda åt så många olika håll och kanske kraschlanda. Men som sagt, så här alldeles i början ser det faktiskt väldigt lovande ut. Med förhoppningen att jag inte behöver bli besviken längre fram. Men David Fincher är inblandad. Sade jag det?

”Mindhunter”-fakta från Internet Movie Database

Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix


Driven start på ”El chapo”

2017-10-15, Johan Lindahl

Låter namnet bekant? Kanske för att han relativt nyligen figurerat i nyhetssändningar världen över. Något vi påminns om redan i ingressen, de första skälvande minuterna av den här serien på Netflix. Det handlar om en av de mer mytomspunna narkotikabossarna i Mexiko: kartelledaren Joaquín Guzman, mer känd som just ”El Chapo”.

Första avsnittet börjar någonstans i slutet, eller slutskedet. En av den berörda kontinentens mest jagade män greps och gjorde sig sedan känd för en dramatisk flykt från fängelset. Men det finns naturligtvis en ganska lång förhistoria. Det första avsnittet tar avstamp i mitten av 1980-talet. En underhuggare i en redan framgångsrik kartell är inte nöjd med sin position i organisationen, utan vill uppåt. Ett vågat beslut och radikala personliga initiativ förändrar situationen när han tar kontakt med colombianske ledaren för Medellín-kartellen, Pablo Escobar. Den Escobar. Uppkomlingen lovar utföra ett uppdrag bättre och snabbare än de samarbetspartners som redan finns. Ska det gå vägen? Ja, annars hade det väl inte blivit någon serie - eller?

Spänning finns ändå. Och den ambivalenta känslan som uppstår när någon man egentligen inte vill sympatisera med ändå är den som allt kretsar kring och som vi på något sätt ändå tvingas att hålla på. Kanske lite kantigare i stilen än den jämförbara ”Narcos”. Men med ett obevekligt driv framåt. Potential finns. På återseende, eventuellt…

Mer om ”El Chapo” från IMDb


Ny säsong av ”Narcos” med flera nyheter

2017-09-23, Johan Lindahl

Finns det ett liv efter Pablo Escobar? Det är en av nyckelfrågorna när ”Narcos”, ett av Netflix mer storstilade seriala projekt landsätter sin tredje säsong. Borta är inte bara den nu definitivt besegrade och rent konkret avlivade colombianske kartelledaren i Medellín. Borta är också den tidigare ledsagaren i det dramaturgiska maskineriet, amerikanske DEA-agenten Steve Murphy (Boyd Holbrook) som envist jagat Escobar under flera år, och lika envist lyckats med att inte uppnå någon nämnvärd nivå av färdigheter i spanska språket under resans gång. I stället har hans roll som guide och kanske egentlig huvudperson tagits över av den mer komplext utformade kollegan Javier Peña, effektivt personifierad av ”Game of Thrones”-bekantingen Pedro Pascal. Nu är det framförallt den allt mäktigare kartellen i Cali som är föremål för narkotikaspanarnas intresse. I en annan komplex roll, som en motvillig säkerhetsansvarig för sagda kartell ser vi också spansk-svenske Matias Varela från ”Snabba Cash”.

Förutsättningarna har alltså förändrats ganska markant. Men att döma av de första avsnitten i säsongen finns det fortfarande saker att berätta. Och fler såväl byråkratiska såsom moraliska irrgångar att gå vilse i. Med andra ord - ja, det finns ett liv efter den där skottlossningen på ett tak i Medellín 1993. Och mer död. Ofta ond, bråd sådan.

”Narcos”-fakta från IMDb

Relaterad film: Narcos - säsong 2



<< Tidigare 10    Nästa 10 >>





     

Dela |