russin.nu - vi tycker om film

Blogg / Nyhetsarkiv



De dryga, de dråpliga och de döda - mer om Oscar 2011
[ 2011-02-28 , Johan Lindahl ]

Distanslöst och totalt okritiskt - det känner vi igen. "Intervjuerna" på röda matten utanför festlokalen i Los Angeles är i regel inte värda mer än ett enstaka öronkast då och då. Men de flesta spanar väl framförallt in kostymer och framförallt klänningar. Men modereporter är något jag aldrig aspirerat på att bli... Spontant uppfattade jag i alla fall Natalie Portman och Marisa Tomei som stiligare än genomsnittet de gånger jag var uppmärksam på skeendet.

Halvt koncentrerat följde jag delar av Kanal 9:s uppvärmning med radarparet Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. Så dags var de en dynamisk duo med svada att matcha sina amerikanska kolleger i branschen. Men efterhand, mest märkbart frampå morgonkvisten, föll de delvis offer för sitt aningen desperata behov av att markera distans och rabbla rykten om rollinnehavarna, oftast inte klargjorda eller belagda på ett tillfredsställande sätt.

Värdarna på scen har redan fått på huden i direktsändning av just Filip & Fredrik, liksom i twitterflödet. Och jag vet inte hur de resonerat; Anne Hathaway spelade ut ett melodramakomiskt register med varierat resultat medan James Franco var så kraftödande kallhamrad att han måste ha siktat på att parodiera bilden av en bratpacker i branschen.

Vilka gjorde annars intryck från scenen, på gott och ont?

Äldst: Kirk Douglas närmar sig 100 år och när han sköts in på en skottkärra eller möjligen själv stapplade in på scenen drabbades jag omedelbart av en obehaglig association till Gary Oldmans rollfigur i thrillern "Hannibal". Ursäkta, den bara kom. Men visst hade legendaren Douglas fått några roliga repliker att arbeta med, även om de artikulerades fram med tydlig ansträngning.

Svulstigast: Jag har all respekt för Melissa Leo, särskilt efter åren i "Uppdrag mord", men var inte hennes tacktal på gränsen till kriminellt utdraget och 'I REALLY like to thank the Academy'-inställsamt?

Smartaste filmhistoriska referens: Aaron Sorkin klämde omgående in satiren "Network" från 1976 när han tog emot gubben för sitt förlagebaserade manus till "The Social Network". Överhuvudtaget var han föredömligt distinkt och effektiv, men lite för mycket av namnrabblare även han.

Mognast: David Seidler var behagligt behärskad men torrt underhållande när han fick pris för sitt manus till "The King's Speech", en process han inledde för 30 år sedan, sägs det.
- My mother always said I was a late bloomer...

Mest udda kombination prisutdelare: Russell Brand och Helen Mirren. Två britter, men annars två olika temperament och generationer som matchades hyfsat effektivt.

Mest iögonenfallande skägg: Christian Bale, givetvis. Siktar han på medlemskap i salafisterna eller någon katolsk orden? Kul dialekt har han ju också, inser jag nu. Är det Wales han härstammar ifrån?

Mest innantill-läsning: Colleen Atwood, kostymör för "Alice i Underlandet" tog verkligen det säkra före det osäkra och såg sällan upp från fusklappen.

Mest politiskt laddade kommentar: Konkurrensen var knappast överflödande, men Charles Ferguson, regissören till dokumentären "Inside Job", beklagade att ingen finansman hittills hamnat i fängelse för sin roll i den stora kraschen 2008.
- Det är fel.
Och Oprah Winfrey (ja, faktiskt) ska ha stilpoäng för frasen "the best movies that did not let us escape" när hon introducerade kategorin.

Ärligast? Randy Newman fick sin andra Oscar för bästa originalsång. Första gången det hände efter ungefär 37,5 försök, brände han av den omedelbara klassikern "I don't want your pity". Nu konstaterade han att han så gärna ville göra "bra TV" och helst inte räkna upp ett antal namn, men samtidigt kände sig skyldig att ändå göra det senare...

De dödas parad: God nyhet - applåderna verkade ha bannlysts till dess att alla namn passerat. Mindre god nyhet - Celine Dion som stämningsanslagare. Claude Chabrol, Pete Postlethwaite, Dennis Hopper, Lena Horne och Leslie Nielsen var några av de hädangångna, vilket uppenbarligen inte imponerade på Filip Hammar. Vad sade han egentligen? 'Inget kanonår för in memoriam'? Undrar hur länge han kommer att få förklara exakt vad det innebär...



Visa kommentarer »

Till bloggarkivet »