russin.nu - vi tycker om film

Blogg / Nyhetsarkiv



Underhållande axelmakter
[ 2010-06-25 , Johan Lindahl ]

Ståuppkomedin har slutligen hittat till Jemen, meddelade tidskriften Yemen Today häromnyligen. Inför en publik på cirka 500 personer på Mövenpick Hotel i huvudstaden Sana'a levererades skämt om allt från kidnappning till kärlekstrubbel. På scen avlöste fyra komiker varann, av vilka tre kom från Saudiarabien medan det stora affischnamnet var den egyptisk-amerikanske skådespelaren/ståupparen Ahmed Ahmed. Ryktesvis var det ett historiskt ögonblick, eftersom den aktuella konstformen inte praktiserats i landet tidigare, åtminstone inte på den här skalan. Ahmed hade naturligtvis hört en del negativa nyheter om landet innan ankomsten, men poängterade de positiva intrycken från sitt eget besök, liksom dess historiska betydelse som en ursprungsplats för en arabiska kulturen.
- Det är olyckligt att människor runtom i världen inte inser Jemens skönhet och kultur, säger Ahmed till tidningen.

I samband med det insåg jag att jag glömt rekommendera DVDn ”The Axis of Evil Comedy Tour” (2007) som en bekant här i Taiz, Jemens tredje stad i storleksordning, lånade ut till mig tidigare under våren och där just Ahmed Ahmed är en av publikdomptörerna. Han återger där med självdistans hur han accepterade rollen som ”terrorist nummer fyra” i en actionfilm (vilken, byggt på lite simpel IMDb-research, torde vara ”Executive Decision” med Kurt Russell) trots inledande samvetsbetänkligheter. Veckolönen var för bra för att motstå... Dessutom vädrar han sina speciella teorier om hur militanta rörelser värvar medlemmar och en hel del annat, i en förhållandevis tillbakalutad (men emellanåt explosiv) scenstil som kontrasterar mot inte minst den ständigt hyperaktive Maz Jobrani (med rötterna i Iran) som bland annat lär jänkarna skillnaden mellan persisk och arabisk accent och reder ut orsakerna till varför Irans regering alltid lyckas väcka USA:s vrede. Dean Obeidallah och Aron Kader har båda palestinsk bakgrund och driver skickligt med båda kultursfärerna och de respektive fördomar som existerar. Överhuvudtaget levererar samtliga, genom sina erfarenheter av både muslimvärlden och den amerikanska mainstreamkulturen, spännande perspektiv - på ett underhållande sätt. Kader står väl i sammanhanget för den bästa Bush-imitationen, om jag minns rätt. Och Obeidallah beskriver målande känslan av att efter 9/11 gå från att vara en vanlig New Jersey-kille med blandad etnisk bakgrund, till att få allt svårare att boka flygbiljetter och överhuvudtaget ha ögonen på sig i samhället. Vad är lösningen? Varför inte parfymen ”Arab-B-Gone”?

Om man som jag upplever att svenska ståuppkomiker alltför ofta opererar efter principen ”jag har väl egentligen inte så mycket att säga om livet, men sex är ju alltid ett säkert kort...” så känns det här omväxlande, träffsäkert och utan döda punkter. Just det, de hade försökt få tag i en nordkorean också, men utan framgång...

Mer om humorns axelmakter...


Visa kommentarer »

Till bloggarkivet »