McCain vs Obama - istället för en recension
[ 2008-09-27 , Anders Lindahl]
Under åren har vi ju breddat fokuset för russin-recensioner en del, från bara spelfilm till dokumentärer och även TV-serier. Men direktsända politiska debatter känns lite väl off-topic, så det får bli en bloggning istället!
Handlingen är mycket enkel: två personer träder in i ringen för att med ord fajtas om titeln "mest lämplig att regera över USA".
Domare: Jim Lehrer från PBS.
Skådeplats: Mississippi.
Tema: Säkerhetspolitik (med ett stort inslag av ekonomi, mot bakgrund av Krisen).
Upplägget lovar väl: en ordmatch mellan den unge, karismatiske demokraten och den grånade, krigsärrade republikanen, mitt i flertalet kriser och konflikter. Tyvärr hettar det aldrig till riktigt, även om båda spelar sina roller väl. Visst finns det ögonblick av spänning men egentligen gör huvudsakligen båda sina jobb väl. Stabilt, men alltså inte iögonenfallande häftigt.
McCain bjuder dock på några stunder av mysig berättarglädje när han får tillfälle att minnas sina resor till strategiskt viktiga platser och blir tillfälligtvis en ganska förtroendeingivande karaktär. Blicken slutar flacka, han hittar fakta i huvudet utan synbar smärtsam ansträngning, hans ålder framstår för en liten stund som en tillgång. Samtidigt förvandlar han sig ofta till en arrogant småstadspolitiker när han fortsätter babbla förbi tidsgränsen och avbryter sin motståndare, vilken då framstår som den mognare, coolare kandidaten - särskilt när han med en exakt avvägd storsinthet istället för att fortsätta babblet lämnar över till domaren.
Obama har några riktigt klockrena repliker, bland annat hans koncisa sammanfattande av motståndaren apropå att inte "säga för mycket" när det gäller ens militära avsikter. Någon som pratar om att utplåna Nordkorea och sjunger sånger om att bomba Iran framstår inte så trovärdig i den debatten, noterar han vid ett tillfälle med rakbladsvass precision. Samtidigt kan man undra över hans undfallande insats när diskussionen leder in på "the surge" - istället för att som många mer oberoende kommentatorer förklara att det finns flera, och ofta tragiska skäl, till att våldet minskat i Irak ger han motståndaren mer eller mindre rätt och håller sig till grundfrågan: varför åkte vi dit från början?
Någon förtrollande underhållning rör det sig sällan om, särskilt med tanke på förutsättningarna. Del ett av dramat är en behärskad urladdning utan uppenbara vinnare och för få minnesvärda lines. Som tittare önskar man sig en större payoff. Själva debatten kan väl vara värd tre starka russin som drama betraktat. Vägen dit har faktiskt varit mer färgstark, med en del riktigt schaskiga påhopp, en ekonomisk kris av största kaliber och inte minst McCains tvekan om ifall han ens skulle dyka upp.
Vi får se om uppföljaren har mer spänning att bjuda på. Kanske blir ekonomi den här gången intressantare än krig?
