Platt fall för ”Knightfall”?
[ 2017-12-22 , Johan Lindahl]
Soft och subtilt. Eller inte alls just det…
De har puffat för det här eventet under en månad eller så. HBO Nordic hyser av allt att döma stor tilltro till riddarsagan, eller var det nu ska definieras som, ”Knightfall”. Borde de?
Serien, producerad av History Channel, drar igång med en belägrad stad i Det Heliga Landet i slutet av 1200-talet. Acre (eller Akko, beroende på vilken stavning man väljer), kontrolleras av Tempelriddarorden. Innanför murarna ryms även ett antal vanliga medborgare samt en väldigt värdefullt tingest, känd som ’Den heliga graalen’. Men nu anländer en övermäktig muslimsk styrka och riddarna tvingas dra därifrån. I processen tycks den heliga tingesten försvinna i havsdjupet, till stort förtret. Ett antal år senare har orden sitt centrum i Paris där politiska intriger naturligtvis är en del av vardagen. Ordensmedlemmarna försöker spela med, samtidigt som åtminstone en och annan längtar efter att få göra något riktigt riddaraktigt igen. Som att försvara pilgrimer i det heliga landet. Å andra sidan finns det andra som behöver skyddas i den franska huvudstaden. Som den utsatta judiska minoriteten.
Nej, det här är ingen nidbild av den sägenomsusade styrkan som startades en gång under tidig medeltid. Det är inte ”Ivanhoe”-versionen av Tempelriddare som presenteras, utan något mer i linje med Jan Guillous skildringar i hans inflytelserika medeltidstrilogi. Och liksom i den gode Guillous historieskrivning och berättarteknik är det bitvis en smula styltigt. Det är definitivt inte klyschfritt i det första avsnittet, det enda jag hittills hunnit se. Och inte uppenbart nyanserat. Tempelriddarna är hyvens killar, men omgivna av betydligt mer opålitliga figurer. Rollistan är inte direkt späckad av akut bekanta nunor. Vilket inte behöver vara en nackdel, men så här inledningsvis är det svårt att hitta ett direkt fokus för sympatierna. Mer än att dessa uppenbart bör placeras hos ordensmedlemmarna och inte hos deras fiender.
Att det här skulle mynna ut i ett verkligt storstilat episkt äventyr med blivande klassikerstatus verkar mindre troligt. Kan det bli tillräckligt passabelt och eventuellt en aning allmänbildande eller är det en gigantisk felspekulation? Juryn väntar med bävan i kulisserna på sitt definitiva utlåtande. Men jag hoppas att jag kan ha lite fel i mina inledande farhågor.
