Fear the Walking dead: vad är poängen?

[ 2016-09-17 , Anders Lindahl]

"Fear the Walking Dead" jobbar nu hårt i mitt Facebookflöde på att locka tittare genom att undra vilken av seriens Typer man skulle vara i händelse av en zombieapokalyps. Ingen av dem, tänker jag, och undrar faktiskt om jag ens kommer fortsätta titta nu efter halvtidsvilan. Kanske blir det ingen recension (gulp!), bara denna bloggpost.

Det är sannerligen ingen lätt serie att älska. Och andra säsongen gör inledningsvis inte mycket för att råda bot på det problemet. Vissa stunder undrar jag om de aktivt anstränger sig för att vara ointressanta.

En båt med några överlevare som lyckats lämna ett brinnande Los Angeles. En hemlighetsfull värd och räddare med benhårda regler om att inte rädda fler. Det borde kännas mer som original-TWD än det gör. FTWD kan förvisso vara lika skoningslös och snöplig men den är svårare att ta till sig. När nya potentiella karaktärer presenteras verkar det mest vara för att snart dödas eller överges.

Kvar har vi den inte överdrivet karismatiska skaran på den fantastiskt fina båten Abigail, på väg mot okänd destination under en sur och till synes misantropisk ägares ledning (och då är ändå Strand den bästa karaktären). Det tvistas mycket om att hjälpa andra men i slutändan är det kaptenen som bestämmer. Tydligen förstår de inte att de är fler än han.

I avsnitt fyra börjar det ändå vakna till. En Lost-artad presentationstillbakablick kortklipps med temat som moderserien alltmer fokuserar på: klanbildningen under ledartyper och kampen mot andra människor. Och havsmiljön tillför faktiskt något lite annorlunda i genren.

Chris oroande personlighetsdrag avslöjar sig alltmer. Nick visar sig nyttig i den nya världen. Alicias radiopratande för att få lite mänsklig kontakt i en plötsligt omänsklig värld får drastiska konsekvenser. Strands mål och motiv klarnar också till slut, men även destinationen och de människor vi möter där misslyckas med att väcka någon starkare reaktion. Serien envisas med att vara så wow-lös att man nästan tror att man missar något. Och titeln är fortfarande förfärlig.

Det är egentligen inte uselt, om man tar hänsyn till den gissningsvis skrala budgeten. Det är bara svårt att förklara för någon, inklusive sig själv, varför man ska fortsätta följa det. Det känns som nyversionen av "V". What's the point, liksom ...







     

Dela |