Game of Thrones och problemet med det episka

[ 2013-04-20 , Anders Lindahl]

Missförstå mig rätt; jag kommer följa hela tredje säsongen av Game of Thrones, precis som alla andra. Nu när det dessutom finns olika Lagliga Sätt att hålla sig ajour med händelserna nästan lika snabbt som amerikanska HBO-tittare så blir drivkraften starkare att se serien på gammalmodigt vis, ett avsnitt i veckan. Både HBO Nordic och C More är tidiga ute med varje episod, med den ökade risken för slarvig svensktextning som oönskad bonus.

Men ett par avsnitt in i tredje säsongen börjar jag verkligen ifrågasätta det hyper-episka upplägget, med tanke på hur många människor som ska slåss om skärmtiden. Första säsongen av "Game of Thrones" var ett skolexempel i påkostad eskapism med hjärta, hjärna och grav underhållningsgrad. På något sätt lyckades man jonglera alla de färgstarka karaktärerna. Andra säsongen höll baneret föredömligt högt, men hade inte samma dramatiska kurva. Det kändes i alla fall inte så. När alla personerna väl presenterats så skickligt så fungerar det inte lika bra med deras sporadiska uppdykanden. Har vi verkligen sett den där snubben förut? När blev de två så såta vänner? w000t?

Hade man kunnat tänka sig en struktur där vi följer bara några enstaka personer i varje avsnitt? En kronologisk loop som börjar om i början av varje avsnitt med nya huvudpersoner, och där de sista avsnitten ägnar sig åt dramatisk korsklippning mellan allihop i den säkerligen spännande finalen? Just a thought ...

Hur som helst, lite ojämnt är det allt också. Några riktigt fina dialoger och monologer har redan fått trängas med ett par scener som känns rent tillgjorda. Gillar Tyrions konfrontationer med farsan men tyckte inte att hans ömma dialog med kärestan fungerade alls, för att använda bästa karaktären som exempel.

Men det blir nog bra till slut, alltihop. Ciarán Hinds är ju med nu!


Till bloggarkivet



'Skulle det inte vara praktiskt om jag var den enda huvudpersonen?'
Relaterat tema: Tema: Game of Thrones





     

Dela |