Superman Returns (2006)
För lång men tillräckligt fartfylld nyversion
Mannen av Stål har jag alltid, av någon anledning, haft ett ganska ljumt förhållande till, ungefär som till ”Star Wars”-fenomenet. Jag kan underhållas av dem, ha lite kul helt enkelt, men känner mig inte dragen till 'kulten' omkring dem (som i och för sig kanske är mer kännbar i "Star Wars"-fallet). De tidigare filmerna om Stålmannen/Superman (vilken som nu egentligen är hans officiella svenska titel) har jag säkert sett, åtminstone de från 1970-talet. Någon gång för länge, länge sedan på en planet långt borta... ja, ni ser själva. Några vaga minnesbilder dyker upp i huvudet, men inte mycket mer. Det senaste projektet i denna speciella pseudovärld (bland många andra pseudovärldar i Hollywood) har tagit flera år på sig att sjösättas, eller kanske lämpligare uttryckt - lämna landningsbanan och stiga uppåt i skyn.
Efter att flera kända aktörer, bakom och framför kameran, kommit och gått blev det i praktiken så att regissörerna Brett Ratner och Bryan Singer 'bytte' film med varandra. Ratner, som ett tag varit fullständigt inriktad på att göra "Superman" tog i stället över från Singer i ”X-men”-sagan (och resultatet av det har jag ännu inte sett). Men vad har då Singer gjort med Stålgubben? Till att börja med valt en ganska oprövad förmåga att fylla ut de trikåer Christoper Reeve för alltid lämnat ifrån sig. Brandon Routh är om inte annat väldigt lik Reeve à la 70-talet - så mycket kommer jag i alla fall ihåg av de närmaste föregångarna. Han är inte svår att acceptera som de två alter egon konceptet kräver; den fumlige journalisten - eller vad han nu egentligen gör på Daily Planet - Clark Kent och den tvålfagre men inte helt osårbare Superman Himself.
Däremot har han kanske inte det register som gör att han kan befria sig från den här rollen när han en gång iklätt sig den, och på allvar gå vidare mot andra utmaningar. Det här är det första han blir känd för i större skala och kanske det sista också... men jag ska väl inte döma ut hans chanser på förhand. Hans livs omöjliga kärlek Lois Lane görs den här gången av en Kate Bosworth som jag heller inte sett mycket av tidigare. Men de har någon slags kemi, det måste jag medge. De omges inte av alltför många tunga karismatiska karaktärskådespelare, till skillnad från Christopher Nolans taktik i "Batman Begins". Och "Superman Returns" 2006 känns inte heller lika 'tung' och respektingivande. Vad den framförallt har är - effekter. Och ett bitvis rasande tempo när den väl tagit fart, för det tar en stund innan den gör det. Uppbyggnaden känns lite väl tam och pliktskyldig. De viktigaste personerna måste liksom presenteras på något sätt, men lite oväntat har Singer svårt att visa någon skönjbar entusiasm över den delen av uppdraget.
Den här filmen börjar på allvar efter, säg, en halvtimme (så känns det i alla fall) när Lex Luthor lagt beslag på magiska kristaller och experimenterar fram strömavbrott som ställer till det framförallt för ett flygplan fullt av pressfolk och med en vidhängande rymdfärja. Den lite sömniga inledningen har slagit om till adrenalinstimulerande kaos och livshotande lägen som får Clark att kasta kostymen och göra storstilad comeback i stratosfären. Luthor spelas, om ni inte redan visste det, av Kevin Spacey som utgör det främsta undantaget i frågan om bristen på tunga namn. Han använder också sin naturliga auktoritet på ett övertygande sätt, vilket är nödvändigt för den här filmens framsteg efterhand. För det blir till slut ett rejält stycke matinéspektakel, om än åtminstone 20 minuter för långt för sitt eget bästa.
Komplikationerna i storyn består framför allt av följande; Clark är tillbaka på sitt civila jobb efter en tids frånvaro. Under tiden har Lois gått och gift sig och har en son, som på något mystiskt sätt påminner Stålis om honom själv som ung. Lois känner fortfarande inte igen Clark i glasögon, vårdad klädsel och en frisyr som snabbt ändras ihop med klädbytena. Ja, det är de där detaljerna som hela företaget kräver att man snällt accepterar mot alla rimliga odds. Luthor letar efter sin ärkefiendes vagga och hittar ädla metaller att göra livet surt för densamme med. Hans liga hotar större delen med en liten lagom översvämning för att begränsa tillgången på torra landområden och därigenom kunna kontrollera fastighetsmarknaden samt andra lukrativa verksamheter på de ytor som blir över. Just det, Lois är också på väg att bli prisbelönt för sin artikel "Varför världen inte behöver Superman"...
Det blir alltså i det stora mäktiga hela en bra, men inte banbrytande eller helt sinnesbemäktigande form av serietidning överförd till celluloid. Jag är inte besviken, men hade heller inte några förväntningar på mer än så. Framförallt är den sträcka som ska föreställa klimax riktigt intensiv. Stålmannen flyger fram och tillbaka för att frälsa världen (och de personer han känner mest för som en liten bonus) men Luthors infernaliska uppfinningsrikedom gör att även den starkaste kan behöva hjälp för att inte gå under. Mytologin fungerar för stunden men lämnar kanske inte så mycket efter sig att älta. Någonstans känns filmen både livfull - och lite för konventionell. Bryan Singer verkar både barnsligt förtjust i de möjligheter som finns och lite för tagen av ansvaret när han fått så många miljoner att leka med och så mångas förväntningar att motsvara. Den här gången lutar han sig mer mot visuellt ögonsnask än mot fascinerande psykologiska undertexter. Jag ska inte säga att han inte försöker och han är flitig med närbilder som ska tänkas förmedla något mer talande. Han vill inte verka fartblind och alltför ytlig, men det är ändå när han trycker ner gaspedalen som filmen lyfter.
© Johan Lindahl
2006-07-22
Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
Originaltitel: Superman Returns
USA, 2006
Regi: Bryan Singer
Med: Brandon Routh, Kate Bosworth, Kevin Spacey, Sam Huntington, Hugh Jackman, Frank Langella, James Marsden, Parker Posey, Eva Marie Saint m fl
Genre: Action, Fantasy, Äventyr
Svensk biopremiär: 2006-07-28
Teman: Superhjältar
Relaterat: Stålmannen (1978) Stålmannen II (1980) Stålmannen IV - kampen för freden (1987)
Relaterade artiklar
När serietidningen får liv!
Det finns 2 recensioner. Läs mer >>
Ingår i följande teman
