Ant-Man and the Wasp (2018)

”World’s greatest grandma”

3 russin

Går det att engagera sig i en liten myrmans förehavanden i skuggan av "Infinity War"? Är det kanske just det den här serien behöver just nu? En film där inte hela universums öde står på spel. Jo, visst, första "Ant-Man" introducerade några ganska märkliga koncept men i första hand var det ett klassiskt superhjälteäventyr med en geometrisk twist: brottsling med hjärtat på rätta stället träffar vetenskapsman som ger honom dräkt som förminskar honom utan att försvaga honom. Mycket praktiskt!

Före detta tjuven Scott Lang är några år efter ettan världens bästa pappa. Även i husarrest. Efter att ha lekt hjälte med Captain America (i ”Civil War”) har han nämligen dömts till ett par års vistelse i sitt lyckligtvis väldigt charmiga hus. Och någon myrmansdräkt har han inte kvar. Eller ...?

Paul Rudd i huvudrollen har gott om små lustigheter att inflika på ett lågmält roligt sätt. Han påminner mig faktiskt lite om Ryan Reynolds Deadpool, men är förstås mycket mer harmlös. Eventuella fräcka skämt är tryggt inlindade i innuendo. Faktum är att "Ant-Man"-filmerna kanske är de fånigaste i MCU. Med en hoper feta actionsekvenser förstås.

Hank (vetenskapsmannen från stycke ett) och hans dotter Hope (getingen från filmtiteln) kontaktar honom just som det börjar närma sig frigivning, eftersom han utgör deras sista hopp om att få kontakt med Hopes mamma, spelad av ingen mindre än Michelle Pfeiffer. Hon har fastnat i kvantdimensionen, se. Det kan bli så om man har otur.

Metafysik åsido är detta ett komiskt actionäventyr utan vassa kanter. De passar förstås på att ha roligt med de möjligheter temat ger. Bilar och byggnader förminskas vid behov och kan forslas i väskor. Pyms minilabb med snälla arbetarmyror kan dras runt som en kabinväska. Och givetvis kan de förstora saker också. Och slåss. I alla fall Hope. Evangeline Lily är för övrigt en boren actionhjälte. Alltid sevärde men här något nedtonade Walton Goggins spelar slemmig halvskurk med kanske avsiktligt lama repliker. Hannah John-Kamen spelar fasskiftande främling som förser filmen med åtminstone ett mått av allvar.

Allvaret är annars inte filmens främsta USP, även om grundhandlingen har sina seriösa sidor. När Ant-Man bara blir lite liten och springer runt i en skola blir det däremot enormt kul, tycker jag. Hans gamla kumpaner som numera jobbar med säkerhet är också roliga. Särskilt den positive och nervöse Luis.

En rar far-dotter-relation, lekfulla infall och ett minimum av blodspillan därtill gör nog detta till den familjevänligaste MCU-filmen hittills. Inte den mest kreativa, ska medges, men påhittig nog. Inte minst när Hope slänger saltkar och pez-behållare och förstorar dem på en millesekund som ett slags gullig vapenteknologi. Det finns också en känsla av 80-tal över det hela. Inte referenser, utan snarare den där harmlösa, okomplicerade och lite corny underhållningsfaktorn hos exempelvis ”24-timmarsjakten”.

Det blir, som oftast i MCU, en trea från mig men det betyder inte att den är exakt 'lika bra' som "Infinity War". Jag gillar hela serien, men den här installationen är, på gott och ont, inte mer än en trevlig bagatell.


Fotnoter

Det behövs nästan ingen cameo från Stan Lee med en grånad Michael Douglas i en viktig roll, men visst blir det en ändå. En av allra sista; alldeles nyss somnade Lee in, vid 95 års ålder och efter mer än trettio små besök i filmer baserade på den serievärld han varit med om att skapa.

Morrissey-prat borde muntra upp. Synd bara att Moz, som ’chicanos kallar honom’ tappat det på senare år och blivit mer irriterande än genialisk.

Eftertexterna har en scen som antingen är en enorm spoiler for Infinity War eller helt obegriplig. I like that!

© Anders Lindahl
2018-11-14


Tack till Disney för recensionsexemplar

DVD / Blu-ray

Alla de alternativa Stan Lee-replikerna var bättre än den som användes, apropå den där cameon.

Extramaterialet lär oss också att Paul Rudd är en stor fan av Bill Murray, som om det behövdes fler skäl att gilla honom.

Och vilken möda det krävdes för att skapa färgen ’gilver’.

Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
© Marvel Studios

Originaltitel: Ant-Man and the Wasp
USA, 2018
Regi: Peyton Reed
Med: Paul Rudd, Evangeline Lilly, Michael Peña, Walton Goggins, Bobby Cannavale, Judy Greer, Hannah John-Kamen, T. I., David Dastmalchian, Abby Ryder Fortson, Randall Park,Michelle Pfeiffer, Laurence Fishburne, Michael Douglas

Genre: Action, Äventyr, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2018-07-04
Hemmabio: 2018-11-12
Teman: Marvel Cinematic Universe

Relaterat: Ant-Man (2015)

Det finns 2 recensioner. Läs mer >>


Ingår i följande teman


Marvel Cinematic Universe





     

Dela |