Barry - säsong 1 (2018)

Delikat balansakt med dråpliga kulturkrockar

4 russin

Lär man sig mest om showbusiness eller om yrkesmördarbranschen? Eller någonting om någon av dessa företeelser? Om människans natur? Kanske är allt bara en elegant parodi på allt detta ovanstående och en hel del annat. Men det är om inte annat underhållande. Någon, förmodligen från en podcast jag just nu inte kan precisera, beskrev temat i ”Barry” som våndan i att vara väldigt bra på någonting som man vantrivs med, kontra bristande talanger för något helt annat som man upptäcker sig tycka mycket bättre om. Typ. Tror jag. Ganska bra sammanfattning i alla fall.

Jobbet som yrkesmördare, för det är väl den adekvata beskrivningen, tilltalar inte längre Barry Berkman. Lite slumpartat kommer han i kontakt med aspirerande skådespelare i Los Angeles där han ska utföra ett av sina blöta jobb. Han plankar in på deras dramakurs och tror sig kunna hitta en ny bana i livet. Men så lätt är det inte att komma undan en efterhängsen arbetsgivare och externa uppdragsgivare som inte heller accepterar ett nej eller några avvikelser från uppgjorda planer. Skådespelandets ädla konst är dessutom en svårare nöt att knäcka än han trodde. Barrys nya bekantskaper lyckas inte automatiskt komma så långt så snabbt som deras egna instinkter säger de att de har rätt till. Även den branschen kan vara obarmhärtig. Här finns sammantaget en stor dos samlad besvikelse över vad livet har att erbjuda, men fortfarande förhoppningar om att det kan förändras till det bättre.

Komedier - kanske mer än andra genrer - kräver personligheter vi av någon anledning kan bry oss om. Till att börja med har Bill Hader skapat sig själv en sådan. Vem är han egentligen? Man kan frukta att han skulle vara en ren psykopat med tanke på hur han försörjer sig. Men han är inte lycklig. Han vill ut. Frågan är bara hur. In i hans liv kommer ett gäng lagom lynniga och kanske oskuldsfulla aspiranter på ära och berömmelse inom ett annat område. Deras guru är kursledaren, den manipulative och melodramatiske Gene (Henry Winkler). Dennes egen skådespelarkarriär verkar inte heller blomstra längre men han har bevisligen begåvning och utnyttjar den på livets alla områden. Duktig på att läsa av andra människor, vilket samtidigt gör det paradoxalt underhållande att han inte alls kan genomskåda den nye adepten Barry. Eller så gör han det på något plan. Genes analyser av varför nykomlingen från mellanvästern inte direkt utmärker sig positivt under scenövningarna är kanske helt korrekta, trots alla bakomliggande förutsättningar som troligen ligger bortom hans egna referensramar. Även ute i marginalerna hittar man personligheterna. Ta den karismatiska detektiven Janice (Paula Newsome) som utreder mordet på en av studenterna i skådespelargruppen. Hon är målmedveten men kämpar med den tekniska bevisningen och börjar samtidigt närma sig den förföriske maestron för ensemblen i processen, vilket efterhand ger henne större plats i handlingen.

- Ska vi döda alla som hotar oss? Det är ett maskulinitetsproblem.
Barry skaffar sig viss ny vokabulär via det nya umgänget. Det är inte alltid en tillgång i hans reguljära sysselsättning. Och just det, det där med att lära sig någonting. Mörkret smyger sig in, så ock de existentiella frågeställningarna. Om eget ansvar, att lyda order, liksom när och under vilka förutsättningar det är moraliskt försvarbart att ta andras liv. Där ingår också den eviga frågan om ifall det finns onda och goda människor. Och hur de i så fall definieras. På något sätt lyckas man balansera den galghumoristiska grundtonen med ett underliggande lager av allvar. Det är motsägelsefullt men kanske symtomatiskt för mänsklighetens tillstånd att ha så roligt åt en serie där vi så regelbundet luras att skratta på fel ställen. Och där även den tjetjenska maffian tillåts vara skojfriska på sina egna villkor. Är det en aning spännande också? Jo.

Delikat balansgång. Sensmoralen, finns det en sådan? Tar serien sig an tyngre tematik än den går i land med eller är den är fullt medveten om att vara mörkare än vad den ibland vill skapa en illusion av att vara? Jo, jag tror att ”Barry”-skaparna är medvetna om motsägelserna. Och mörkret. Och att det inte alltid är enkelt att avsluta ett kapitel och begå en ny start i livet utan komplikationer. På något sätt fungerar det hela och ger mersmak, vare sig det är hälsosamt eller inte.

© Johan Lindahl
2018-05-20

Credit: hbonordic.com
Utbränningssymtomen blir allt mer frekventa för Barry Berkman, trots allt aktivt påhejande från mentorn/uppdragsförmedlaren Fuches.

Credit: hbonordic.com
Alla har vi tryck som behöver lättas på, inte minst unga aspirerande aktriser i änglarnas och drömmarnas stad.

Originaltitel: Barry - Season 1
USA, 2018
Skapare/show runner: Alec Berg Bill Hader
Med: Bill Hader, Stephen Root, Sarah Goldberg, Glenn Fleshler, Anthony Carrigan, Henry Winkler, Paula Newsome, Kirby Howell-Baptiste, Alejandro Furth, D'Arcy Carden

Genre: Komedi, TV-serie
Teman: Originalproduktion från HBO

Relaterat ur russinbloggen
2018-04-06: ”Barry” - komediserie kantad av kulhål


Ingår i följande teman


Originalproduktion från HBO





     

Dela |