Massakern i Katyn (2007)

Sanningen, före och efter

4 russin

Redan första scenen i Andrzej Wajdas Oscar-vinnande indignationsfilm om ryssarnas massmord på polska officerare under andra världskriget är som en mörkt ironisk sammanfattning av landets otacksamma roll i nittonhundratalets historia. En folksamling på en bro som ämnar fly undan de invaderande tyskarna möts av springande människor som skriker att ryssen invaderar från andra hållet.

Året är 1939. Platsen är alltså Polen, det nygamla landet som Hitler ville rensa bort från jordens yta men som även Sovjet betraktade och behandlade utan nämnvärd värme. Här är det främst den sistnämnda staten som får senkommen utskällning i cinematisk form. Eller kanske är det lika mycket offren som får senkommen respekt.

Anna och hennes dotter Nika letar i stridskaoset efter maken och karriärsoldaten Andrzej. Tillsammans med tusentals andra officerare har han tillfångatagits av ryssarna innan de ens hunnit bjuda strid mot dem. Ryssarna har, som hans vän påpekar, inte undertecknat Genevekonventionen så 'det ser mörkt ut'. Oväntat nog hittar de varandra snabbt, men Andrzej anser sig bunden av sin soldatsed att tillsammans med sina kollegor möta sitt öde. Att fly är enligt den logiken inte att tänka på, så hustru och dotter får tårfyllt och hastigt ta avsked igen. Officerarna sätts på nästa tåg därifrån. Anna å sin sida måste själv tolka begreppet lojalitet när en välmenande kapten i Röda armén längre fram erbjuder henne giftermål för att skydda henne från det öde som det innebär att vara polsk officershustru under rysk ockupation.

I officerslägret försöker man hålla moralen uppe medan månaderna går. Att få sitt namn uppläst och därmed få lämna lägret ses som goda nyheter, men likt andra under detta krig kan de bara gissa vart de ska. Andrzejs grånade föräldrar i Krakow, fadern lärare, får samtidigt stifta bekantskap med den andra ockupationsmaktens fulaste sidor. Universitetet stängs av tyskarna och akademikerna sänds burdust till Sachsenhausen-lägret. Efter hand samlas tre kvinnliga generationer under samma ganska fina tak i Krakow: Andrzejs dottrer, hustru och mor. Att många av de tillfångatagna dödats är nu, på ett för tittaren något förvirrande sätt, plötsligt allmän kännedom. Varje dag som de slipper höra Andrzejs namn läsas upp på torget är en bra dag.

Pakten mellan Sovjet och Tyskland var som bekant inte så långvarig. Efter Barbarossa ligger det i nazisternas intresse att ställa sina forna allierade i sämsta dager. Hustrun till en general som dött i fångenskapen beordras därför av tyskarna att hjälpa till med propagandan. Som incitament får hon, och vi, se gryniga men skoningslöst tydliga filmer från fyndet av en massgrav med tusentals män som avrättats 'på bolsjevikiskt manér'. Tyskarna såg här sin chans att framställa sig som västvärldens räddare från röda faran och 'Katynlistan' blev ett begrepp.

Halvvägs genom filmen är kriget över. Massgravarna används nu av Kremls propagandamaskin för att bevisa något annat än senast vi såg dem. Nackskott var ju 'Gestapos föredragna avrättningsmetod' och massakern måste ha skett tidigast hösten 1941, berättas det nu på klingande ryska till lika gryniga journalfilmer. De som vet bättre får försöka hålla tand för tunga. Valet står mellan att tala ut eller överleva i en ny värld med nya sanningar. Alla måste hjälpas åt för att upprätthålla den nya versionen. Om detta handlar på olika sätt fortsättningen, som omsorgsfullt undviker allt som skulle ge en förlösande glimt av ljus i mörkret av lögner och förtryck. Vi stiftar bekantskap med modiga personer vars öde hjälper till att väcka ilska, snarare än en känsla av försoning.

Finalen är den logiska konsekvensen av den attityden hos filmskaparen; filmens starkaste sekvens och också dess mest omskakande. Några små dagboksanteckningar hittar till slut hem och blir utgångspunkt för en osminkad redogörelse för löpande-band-mord som påminner om att nazisterna inte hade ensamrätt till sådan verksamhet.

"Massakern i Katyn" är ett starkt men sansat iscensatt stycke dunkel historia, vars detaljer klarnade ytterligare år 2010, tre år efter filmens premiär, i ett påfallande öppenhjärtigt uttalande från dåvarande presidenten Medvedev. Filmen är inte överdrivet konstnärlig i sin stil, snarare kompetent och ganska rakt berättad. Wajda har säkerligen väntat på att få berätta historien och även om han inte bjuder på en särskilt raffinerad plot så slarvar han inte bort chansen. "Katyn" gör en arg, trots alla år som gått och trots alla andra lika, och ännu mer, upprörande händelser under andra världskriget. För när officerarna - yrkesmilitärer såväl som värvade akademiker som inte hunnit utkämpa ett enda slag - skuffas ur "svarta majan" i den ödsliga skogen och knappt hinner ta in den hemska scenen innan de är en makaber del av den, så känns de alla väldigt mänskliga.


FOTNOT
Legendaren Andrzej Wajda var närmare 90 när han gjorde den här filmen, men den var näppeligen hans sista. I skrivande stund jobbar han på en biopic om Lech Walesa.

© Anders Lindahl
2012-08-30


DVD / Blu-ray

På Atlantics BD, 16x9 full frame (vilket mycket väl kan matcha bio-formatet, vad vet jag), ligger texterna av någon anledning lite väl långt ner i bild för att riktigt trivas på en vanlig platt-TV. De är inte oläsliga, det är bara lite störande hur de nästan är på väg att ramla ur bild.
Källa: Atlantic Film

Källa: Atlantic Film

Källa: Atlantic Film

Originaltitel: Katyn
Polen, 2007
Regi: Andrzej Wajda
Med: Andrzej Chyra, Maja Ostaszewska, Artur Żmijewski, Wiktoria Gąsiewska, Maja Komorowska, Danuta Stenka

Genre: Drama, Historia, Krig
Teman: Andra världskriget Andra världskrigsveckan 2012


Ingår i följande teman


Andra världskriget

Andra världskrigsveckan 2012





     

Dela |