Hamilton - I nationens intresse (2012)

Acceptabel action med vacklande verbalitet

3 russin

Världen är komplicerad och vem kan man egentligen lita på? Nu är vi där igen. Och allt är en gråzon, där allianser kommer och går samtidigt som nya uppstår, och mitt i allt agerar alternativa maktcentra, skuggkabinett. De kan vara politiskt tillsatta, eller privata entreprenörer som växt sig till viktiga spelare på världsarenan. Och i nationers intresse kan även de vanliga samhällsreglerna sättas ur spel - för det allmänna bästa och vår säkerhet i ett större sammanhang. Jo, det finns faktiskt en filosofisk och sociologisk dimension kvar i ”Hamilton”-konceptet, även om det sedan länge befriat sig från det mesta av de ursprungliga intrigerna i Jan Guillous romansvit. Det har hänt mycket sedan de skrevs och originalhandlingen från ”I nationens intresse” skulle kanske inte fungera lika väl i dagens klimat. Kanske imorgon. Vem vet?

Vad som framförallt finns kvar från boken är en detalj, eller rättare sagt ett ögonblickets verk som inträffar tidigt i handlingen och skakar om tillvaron för en huvudperson som sett mycket, tagit stora risker och satt sitt liv på spel för sitt land många gånger om.
- Jag har hållit på med det här i 20 år. Statistiskt sett borde jag vara död, muttrar han till sin kollega från palestinska PLO, en personlighet som också överlevt från böckerna, tidens gång och världens omvälvningar till trots: Mouna (här spelad av Saba Mubarak). Hon har en tendens att dyka upp i filmerna oavsett var det mesta av äventyren egentligen tilldrar sig. Carl Gustaf Gilbert Hamilton tar gärna en sväng förbi exempelvis Beirut och plockar upp henne på vägen när han har hamnat i ett särskilt trängt läge. Och nu är han emotionellt ansträngd av flera skäl. Dels verkar svenska vapen ha hamnat på avvägar och misstänks användas av terrorister i Somalia. Och så tyngs han av sitt eget samvete för saker som hänt för att 'han är den han är'. En viktig tillgång för Sverige, men också något av livegen, dömd till en existens utanför ramarna och därmed alltid en outsider.

Den politiska vinkeln i nya filmen visar sig ganska fort innebära kritik av framförallt det framväxande privatmilitära komplexet, så kallade säkerhetsfirmor eller i praktiken ofta privatarméer som anlitas av regeringar och välbemedlade koncerner för att lösa problem. I verkligheten kan de representeras av namn som Blackwater (alias Xe), Fluor eller Triple Canopy. Här heter de Sectragon och har sitt säte i Dallas, av alla associationsgenererande platser på jorden. Första gången vår man i hetluften kommer i deras väg vet han inte vilka de är och nästa gång har han beordrats att samarbeta med dem när en svensk företagskonsult och expert på avancerade vapensystem kidnappats på Afrikas horn. Beståndsdelarna i det intrikata bygget som utgör ”I nationens intresse” anno 2012 presenteras lite skissartat och uppstyckat med en lagom skakig kameraföring för att vi ska ana helhetens komplexitet men inte greppa hela bilden. Hur komplext det nu egentligen är när allt kommer omkring. Modellen är i slutändan ganska konventionell. Konspirationer, läckor, spänningar inom organisationer, människor som ångrar sig och tänker avslöja sina uppdragsgivares ränksmiderier, andra som offras i processen och en final där det handlar om direkta konfrontationer mellan handlingskraftiga och vältränade kombattanter med helt motsatta mål i sikte.

Dialogen håller inte högsta möjliga spirituella eller intellektuella nivå; det har andra redan noterat och de har rätt. Där lägger sig manusförfattare Stefan Thunberg och danska regissörskan Windfeld på en funktionell nivå för att föra handlingen framåt. En styrka är de många rutinerade rävarna som ofta står för exekutionen, medan en svaghet är att så mycket av det ska exekveras på engelska - och då oftast bruten, om än inte katastrofalt haltande, svenskaccenterad engelska. Det håller ändå ihop. Jag har sett och hört betydligt värre i den vägen. Och ensemblen är internationellt sammansatt, där de främsta företrädarna för den 'mörka sidan' kommer från den anglofila världen medan deras tilltänkta offer eller de som ska förhindra de infernaliska komplotterna härrör från Skandinavien eller mellanöstern.

De bästa och mest övertygande scenerna har nedskuren dialog och arbetar med bildberättande på ett mer uttrycksfullt sätt. Och turnén över världen tar oss från ett småkyligt Stockholm till ökenlandskap i Uzbekistan och Somalia, gränder i Jordanien och elegant inredda företagshögkvarter i USA. Kontrasterna matchas mot varandra på ett effektivt sätt och actionsekvenserna är fullt acceptabla. Filmen är aldrig rent chockerande i sina avslöjanden av maktens boningar eller villkoren för kampen om världsherravälde, men är ändå del av en tradition där vi tillåts tänka till och ifrågasätta sakernas tillstånd inom ramen för en rappt genomförd actionthriller.

Och så Persbrandt då. Den femte Hamilton i ordningen efter Skarsgård senior, Haber, Sauk och Stormare. Det var väl nästan dömt att hända. Även om Persbrandt gjort nästan parodiskt många poliser och andra granitgrabbar så hade den svenska filmbranschen i det långa loppet inte kunnat motstå frestelsen att stoppa in honom i det här sammanhanget. Och han gör en hedersam insats, ungefär precis den sorts svenske underrättelseofficer med rätt att döda (bara, och bara om det sker i självförsvar som förtexterna understryker) som vi kunde förvänta oss av just honom. Och när han ställs mot en lika ärrad och förslagen fiende som Jason Flemyngs privatkontrakterade problemlösare med i stort sett eliminerat personligt samvete, så har vi också en tvekamp i klassisk thrillerstil som kan hävda sig även på internationell nivå. I marginalen kan man också notera att Persbrandt och Pernilla August nu medverkat i två konspirationsthrillers med statsministrar inblandade, tillsammans. Kommer ni ihåg ”Sista kontraktet”? Här har de visserligen knappt någon scen mot varandra, men det den ena gör påverkar den andra, oavsett om den andra vet om det. De rör sig i till synes helt olika världar men ändå högst densamma.

© Johan Lindahl
2012-01-26


Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>

Övertygande argumentationsteknik, enligt Hamiltons handbok.

Originaltitel: Hamilton - I nationens intresse
Sverige, 2012
Regi: Kathrine Windfeld
Med: Mikael Persbrandt, Saba Mubarak, Jason Flemyng, Pernilla August, Lennart Hjulström, Peter Andersson, David Dencik, Leo Gregory, Liv Mjönes, Fanny Risberg, Gustaf Hammarsten,

Genre: Action, Politik, Thriller
Svensk biopremiär: 2012-01-13
Hemmabio: 2012-05-09

Relaterat: Hamilton 2 - Men inte om det gäller din dotter (2012)

Det finns 2 recensioner. Läs mer >>







     

Dela |