|
|
|
I am Legend (2007) Gettin' Jiggy Wit It  Vem kunde tro att Fresh Prince i Bel Air skulle bli den sista människan på jorden? Nu är det så i alla fall i denna nya film baserad på Richard Mathesons roman från 1954. Om än en aning massakrerad version. Att läsa bokens plot lät nämligen dubbelt så intressant som att se filmen. Men ”I am Legend” är ändå helt ok. Vi ställs helt enkelt inför faktumet i filmens början att han är ensam kvar på planeten och hur detta kom sig återberättas i regelbundna flashbacks under historiens gång. Ett botemedel för cancer har utvecklats men istället för att bli mänsklighetens frälsning blir botemedlet mänsklighetens undergång. Folk dör i drivor och det fåtal som överlever förvandlas till någon sorts crossover mellan vampyrer och zombies. De gillar att äta människor och springer fort som fanken och verkar mindre smarta men likt vampyrer så skyr de dagsljuset som pesten. Även om Will Smith agerar allena genom en stor del av filmen så blir filmen inte tråkig – jag befarade nämligen en ”Cast Away”-liknande upplevelse full med självreflektion och eftertanke. Will Smith kutar dock runt och försöker hitta andra överlevande, åker vrålåk genom Manhattan och rollspelar med skyltdockor så att det står härliga till. Jakten på försökskaniner till hans experiment att omvända virusets effekter är även de rätt spännande. Men ibland känns det för mycket zombie-rulle över det hela. Inspiration från filmer som ”28 veckor senare” märks tydligt och jag tror inte det ligger i filmens bästa intresse. När jag efter filmen läste bokens handling kändes den betydligt mer som en tankeväckande samhällskommentar än vad filmens manus gjorde. Utan att spoliera allt för mycket så blir rollerna helt förändrade mellan Will Smiths karaktär Robert Neville och ”de infekterade” i boken på ett sätt som verkligen utmanar fantasin. Något filmen inte alls lyckas med. Slutet i ”I am Legend”-filmen känns därför intetsägande och fullkomligt meningslöst när man läst hur det ”egentligen” skulle sluta. Man får heller aldrig något grepp om Smiths karaktär Robert Neville. Vad är hans syfte? Vad åstadkommer han egentligen? Gillade du nyinspelningen av ”Dawn of the Dead” och ”28 veckor senare” och går in på bion med de filmerna i färskt minne kommer förmodligen ”I am Legend” kännas rätt fräsch. Originella miljöer, kusliga händelser och en jäkligt biffig och stundtals också välspelande Will Smith gör det till väl spenderade timmar i biofåtöljen. Men går du in med förväntningarna att få dig serverat en bra sci-fi-rulle med tankeväckande budskap så är du fel ute. Då kanske du istället bör leta upp de tidigare filmversioner som finns av boken: ”Last Man on Earth” från 1964 eller ”The Omega Man” med Charlton Heston från 1971. © Johan Hultgren 2008-01-24 |
 |
|
|||||||
