russin.nu - vi tycker om film
Svarta änglar (1994)

Världens bästa film?!
5 russin

Vintern 1997, jag var en ung och fattig mediastudent på Högskolan i Skövde. Vintern hade slagit till, och det mesta kändes tråkigt, men det är då Skövdes kulturliv visar upp sig från sin bästa sida. Staden omfamnar den stackars befolkningen med en värmande filmfestival, av högkvalitativa mått. Årets program bestod av ett flertal godbitar, men det var framför allt en film som lockade och pockade på min uppmärksamhet.

I och med min sjukliga fascination över Peter Jacksons tidigare verk tog jag inga risker. Jag skulle vara på biografen minst en och en halv timme innan visningen började, för att garantera mig en bra plats någonstans i mitten av salongen. Till min stora förtjusning klev jag in i en helt tom foaje, och ställde mig förväntansfull längst framme vid insläppet. Det här skulle bli så underbart bra!

En och en halv timme senare började jag fatta de första misstankarna. Biolobbyn var förvånansvärt tom på folk. Fem, kanske sju, personer stod bakom mig i kön. Vad jag hade hört skulle den här filmen vara en av festivalens stora publikdragare. Förstod inte människorna vad de missade?

En minut innan filmen börjar. Sitter i mitten av salongen, en kanonplats. Känner mig nöjd, men är fortfarande lite orolig. Har jag verkligen gått till rätt biograf? Bläddrar fram filmen i mitt festivalprogram, och det är ungefär nu som det svartnar för ögonen. Ångesten och paniken är svår att beskriva. Det är en känsla som liksom strömmar genom kroppen. Den börjar sin färd i mina små kalla fossingar, fortsätter upp till mellangärdet, för att sedan fördubbla sin fart och slå rätt in i min hjärnstam. Jag sitter som förlamad. Är allting förlorat nu? På en sekund visas alla Peter Jacksons filmer upp inom mig. Jag bestämmer mig för att inte ge upp, inte nu, så nära men ändå så långt ifrån.

Jag springer. Den kalla luften skär i lungorna, jag har blodsmak i munnen, men jag springer snabbare än Carl Lewis på steroider. Runt hörnet, förbi Krikelins, vidare över Stortorget, och vidare ner mot Skövde kulturhus. Samtidigt ömsom förbannar jag mig själv, ömsom ber till nån övre makt att det inte ska vara för sent. Jag är den största idioten som någonsin gått in på fel biograf, men låt mig komma fram i tid!

Utmattad slår jag upp dörrarna till Skövde kulturhus. Filmen har inte börjat, tack gode Gud. Men finns det platser kvar? Jag pustar ut och går nervöst fram emot vaktmästaren. Det ser inte bra ut. Folk försöker tjata sig till en plats. Det är då jag ser den. En röd biostol, som faktiskt verkar ledig. Allra längst till vänster, allra längs fram i biografen. Den sämsta platsen man kan få, men just då verkade det vare den allra bästa biostolen i hela världen. På något vis, jag minns inte hur, blir jag och stolen ett. Arga människor utanför biografen gapar åt mig, men jag varken hör eller ser nånting.

Det är svårt att recensera en film som man älskar innerligt från första till sista filmrutan. Det enda jag kan säga är: Se den!

© Christer Johansson
2004-02-08

fds
   
Svarta änglar
Originaltitel: Heavenly creatures
Nya Zeeland, 1994
Regi: Peter Jackson
Med: Kate Winslet, Melanie Lynskey, Sarah Peirse, Diana Kent, Clive Merrison, Simon O'Connor

Drama, Fantasy, Thriller
Dela |