Trasdockan (1955)

It's a hard world for little things

5 russin

Charles Laughton var egentligen skådespelare, synlig i bland annat "Spartacus" och den ganska stygga 30-talsskräckisen "Island of Lost Souls" men i det bästa jag sett som bär hans namn ser man inte en skymt av honom. Istället regisserar han, och det på ett sätt som får en att undra om han inte valde fel karriär, sin skådespelartalang till trots.

Nu var det väl inte bara Laughtons eget beslut att sluta med regisserandet; "The Night of the Hunter" blev, vad jag förstår, ingen jättehit när den kom 1955, och man kan ana varför. Visst fanns det folk som förstod dess storhet redan då, men denna mörka saga om en prästklädd man som dödar änkor för pengar och intalar sig att han har Guds fulla stöd i detta företag, var väl lite för mångbottnad, vågad och annorlunda för sin tid.

Robert Mitchum värmde upp sig inför "Cape Fear" här, och har väl aldrig varit bättre än som denna komplexa figur, snabbt växlande mellan smidig charm och rovdjursliknande raseri. Han spelar med obehaglig trovärdighet Harry Powell, en kringresande predikant som har "LOVE" och "HATE" tatuerat på knogarna för att pedagogiskt kunna förevisa den eviga kampen mellan kärleken och hatet i världen. Inom honom tycks den senare sidan ha vunnit för länge sedan. För kvinnor hyser han ett äcklat förakt, och enda skälet till att han befattar, och faktiskt gifter sig, med Shelley Winters är de pengar han råkar veta att hennes make gömde någonstans hos henne innan han avrättades för rån.

Var pengarna finns vet tittaren redan från början, men det är en hemlighet man delar endast med Winters son och dotter. Det är dessa två Powell försöker först lura och sedan hota sanningen ur, och de blir oundvikligen ensamma kvar när Harrys tålamod med nya frun sinar och han förvandlar henne till filmhistoriens mest suggestiva lik. Filmen är sedan berättad på sätt och vis ur ett barns ögon, under deras vattenburna flykt till en tillfällig säkerhet.

Kontrasterna är starka, mellan ljus oskuldsfullhet och äkta mörker, precis som i de gamla barnsagor man läser om som vuxen med skräckblandad häpnad. Filmens budskap är, som gamla stumfilmsstjärnan Lillian Gish påpekar i slutet, att barn är starkare än man tror; starkare, på sätt och vis, än de någonsin kommer vara senare i livet.

Filmens oförutsägbarhet in i det sista, dess blandning av naiv drömlikhet och kall realism, det fantastiska hantverket, de många minnesvärda bifigurerna och, förstås, Mitchum gör detta till en film man inte lätt glömmer och gärna ser om. Dessutom är den stundtals nästan plågsamt spännande.

Trivia. Om Shelley Winters make ser bekant ut, kanske den här raden kan vara till hjälp: "Good morning, Jim."

© Anders Lindahl
2000-04-05


Robert Mitchum i "Trasdockan"

Originaltitel: The Night of the Hunter
USA, 1955
Regi: Charles Laughton
Med: Robert Mitchum, Shelley Winters, Lillian Gish

Genre: Drama, Skräck, Thriller
Svensk biopremiär: 2004-04-16
Teman: Skådespelare regidebuterar


Ingår i följande teman


Skådespelare regidebuterar





     

Dela |