Training Day (2001)

Washington regerar och ... improviserar?

3 russin

- För att skydda fåren måste man ta vargen. Det krävs en varg för att ta en varg.

Los Angeles-polisen Jake Hoyt får lära sig mycket under sin första dag på narkotikaroteln i sällskap med Alonzo Harris, som sedan flera år arbetar undercover - och möjligen utom all kontroll.

Premissen är nästan pinsamt välbekant. Den unge entusiastiske och nitiske nykomlingen ska samarbeta med den ärrade veteranen som inte följer reglerna de båda en gång lärt sig. Scenariot är kanske vanligast just i polisfilmer och kan strängt taget utvecklas enligt fyra alternativa mönster.
A) Det blir en buddy movie där de båda motpolerna förstår varann allt bättre, gör gemensam sak mot den ’riktiga’ fienden och rensar stan från slöddret.
B) Konflikten mellan dem fördjupas, dras till sin spets och går stadigt mot en klimaktisk tvekamp med dödlig utgång.
C) Allt blir komplicerat och de självklara sanningarna försvinner i ett töcken. Vi får en svårmodigt socialrealistisk historia med öppet slut.
D) Hmmmm... sade jag verkligen fyra mönster? Jag kanske överdrev ensmula där.

För Jake Hoyt är dagen över, i alla fall i min video. För mig återstår att sammanfatta mina synpunkter utan att falla för frestelsen att avslöja exakt vilken väg Mr Antoine Fuqua valt. Det är lättare sagt än gjort.

I "Training day" är Denzel Washington den garvade gråzonsexperten som ger den unge, något naive idealisten Ethan Hawke en lektion i gatans hårda skola. För det fick Washington en trots allt välförtjänt Oscar (som ni kanske minns, vid samma historiska gala där Halle Berry belönades för sin insats i "Monster’s ball"). Det krävs nog en oscarsvärdig prestation för att rädda filmen från glömskans hav där de många medelmåttorna simmar omkring utan att synas särskilt väl över vattenytan.

- I den här branschen måste du ha lite fläckar för att folk ska lita på dig, fortsätter Harris sin egen moralpredikan för Hoyt. Hans snabbskolning av kollegan kan indelas i flera kapitel med praktiska övningar i mängd, följda av visdomsord både vi och eleven faktiskt får fundera över ett tag. Det fungerar hyfsat ganska länge - vi vet inte om vi kan lita på Harris eller inte. Han har många sidor, men vilka som överväger och avgör dagens - och filmens - utgång, det är inte helt säkert. Där ligger den spänning som finns. För Hoyt staplas utmaningarna på varandra. Steg för steg blir han alltmer absorberad av en obekant verklighet utan att veta var gränsen går för det acceptabla och vems ärenden han egentligen går.

Att det pågår ett så kallat krig i USAs storstäder med knarket som katalysator är ingen nyhet för dem som intagit sin rekommenderade dos amerikansk film och TV-dramatik. Att korruptionen inte inskränker sigtill enskilda poliser utan är ett utbrett fenomen, det får man lära sig lika ofta - så även här. Och krigets första offer sägs ju vara antingen sanningen eller (som Oliver Stone hävdar i "Plutonen") oskulden. Välj själv.

Antoine Fuqua slår hårt men siktar sämre mot slutet. Så dags är jag inte säker på att han valt att berätta rätt historia. Han har gjort det lite för enkelt för sig, vilket i och för sig nog måste skyllas på hans manusförfattare också. Fuqua får till ett urbant ödesdrama utan riktig orginalitet eller den extra udden. Det är svårt att inte dra fram en film som "Rush" (från 1991) i sammanhanget. Inte heller den var heltigenom lyckad, utan tvärtom kanske för dyster och synbart nihilistisk. Men den lade inte fram enkla svar på en silverbricka utan ansträngde sig att få publiken lika vilsen som personerna den handlade om. "Traffic" häromåret var en rejäl, pedagogisk och tankeväckande variant på samma tema. "LA Konfidentiellt" övertygar oss om att de här ovan beskrivna problemen i polismakten inte är helt nya. Vi har "Misstänkta förbindelser", "Donnie Brasco"... Och så vidare.

Tillför "Training day" något till den långa listan filmer om poliskorruption och laglöshet som bekämpas med hårda nypor och ibland av ruttna äpplen bland America’s Finest? Det är tveksamt. Men Washington regerar i en roll som jag inte sett honom göra förut.

Det mest revolutionerande med filmen ur amerikanskt perspektiv måste ialla fall vara den allra första scenen, som säkert kan uppröra någon av alla värnare om familjevänliga bildlösningar i staterna. Nejdå, det är ingen ny motorsågsmassaker i mainstreamfilm, ingen hjälte som drar i sig en sträng koks på en jetsetfest, ingen som svär ljudligt. Bara lite naturlig moderlig omsorg i cirka tre sekunder. Det vill säga amning.

Trivia
Hoyt och Harris inleder dagen på ett café som enligt Internet Movie Database använts i en del andra filmer tidigare, däribland "Seven" och "Gone in 60 seconds".
Enligt Imdb tackade för övrigt Eminem nej till en skurkroll och Washington improviserade fram flera av sina repliker.

© Johan Lindahl
2002-11-19



Originaltitel: Training Day
USA, 2001
Regi: Antoine Fuqua
Med: Denzel Washington, Ethan Hawke, Scott Glenn, Eva Mendes, Macy Gray,Dr. Dre, Tom Berenger, Raymond J. Barry, Charlotte Ayanna

Genre: Action
Svensk biopremiär: 2001-11-09







     

Dela |