Black Widow (2021)
“Thank you for your cooperation”
Att Natasha Romanoff, också känd som Black Widow, borde ha en egen film är nog de flesta eniga om som hyser det minsta intresse för Marvels filmuniversum. Inte minst som kompensation för det torftiga postuma hyllandet i ”Avengers: Endgame” jämfört med en viss annan superhjälte.
Och som så ofta lyckas de överraska och engagera från start utan att nöja sig med det mest självklara och väntade. 1995 måste två unga systrar fly från den amerikanska småstad de kallar sitt hem, tillsammans med vad de kallar sin mamma och pappa. Inget är vad det verkar som, men vänner av ”The Americans” är nog snabbt med på noterna. Förutom att pappan (David Harbour) verkar ha övermänsklig styrka. En Nirvana-cover modell bättre till ett sammanfattande collage i stil med det i ”Watchmen” snabbspolar ett par decennier framåt, närmare bestämt till en tid då en viss Natasha hunnit sälla sig till ett visst Avengers-initiativ. Att hon är ett en av flickorna från filmens början har du redan räknat ut.
Men hur blev hon den hon är? Ja, det får man många ledtrådar om i dialogform i den här filmen men detta är inte huvudsakligen en origin-film som i detalj återberättar träningen och hjärntvätten som skapar en ’änka’ (en ganska ologisk term i sammanhanget). Det är en film om vad som hände efter ”Captain America: Civil War”. Eller snarare strax innan slutet av den filmen.
Natasha är här efterlyst och gömmer sig i Norge. Hon lever ett ganska mysigt liv i villavagn och mjukisbyxor med Bond-filmer på datorn. Gissa om lugnet kommer hålla i sig. Hennes lillasyster Jelena befrias samtidigt från sin hjärntvätt i Marocco. För givetvis har även hon uppfostrats till agent utan chansen att göra sina egna val i livet. Nu kan hon det, och har dessutom möjligheten att rädda andra - i vad som kunde avfärdas som en simpel filmisk ploj men som funkar fint i en actionfilm.
Och en actionfilm är detta till stor del, full av fajter av finaste Winter Soldier-snitt, involverande många kvinnliga elitsoldater (varav en talar svenska, om jag inte hörde fel) och en effektiv, T2-artad förföljare som inte drar sig för något. Det är mörkt, hårt och underhållande med skarpa och självreflekterande repliker som inte förfaller till navelskåderi. Syrrorna blir snabbt ett småkäbblande superteam med ett gemensamt mål: att slutgiltigt stoppa den som gjorde dem till mördarmaskiner som barn och fortfarande gör samma sak mot flickor världen över. Och kanske friköpa sig från skuld.
”I have red in my ledger”, säger Black Widow i första Avengers-filmen utan att närmare specificera. Vad har hon att sona för som de andra hämnarna skulle blekna inför? Som, med lite övertolkning, kanske gör att hon propsar på ett visst beslut i ”Endgame”. Tänker de mesa till det? Ge henne ett lagom upprörande brott att plågas av? Nja, här förtydligas faktiskt de röda plumparna i hennes protokoll med ett riktigt mörkt beslut från den forna Natasha. Bra.
Scarletts rolltolkning behöver ingen närmare presentation utöver att hon fortfarande äger den fullständigt, med lite fjär och svår attityd gentemot de flesta men enstaka leenden. Florence Pugh (”Midsommar”, med mera) är inte ett självklart val som Jelena (säkert stod många mer kända skådisar på kanske-listan) men hon funkar bra. På tal om mindre självklara val: jag kände knappt till regissören Cate Shortland, men resultatet är inte så långt ifrån vad bröderna Russo presterat i franchisen. Faktum är att hennes regi är mer solid än manuset, som pendlar mellan höjdpunkter och mindre övertygande passager.
Det är ofta roligt, ofta väldigt allvarligt. David Harbour som före detta sovjetisk supersoldat som bryter arm i fängelset. Rachel Weisz i en roll full av överraskningar. Jelenas fina väst. När Jelena replikerar brutalt utförligt på pappas kommentar om ’den tiden på månaden’. Återföreningen med hela ’familjekonstrukten’. En gris som instrueras att sluta andas. Det äkta i det spelade, hur en låtsasfamilj ändå kan vara ett slags familj. Ett fabulöst skurknäste av äkta Bond-snitt. Ray Winstone som gubbig superskurk helt utan försonande drag. Ja, finalen är over the top men jag känner för att fria hellre än fälla även här.
Och plus för birollsspelande O-T Fagbenle, som fixar allt Scarlett behöver men ändå hamnar i the friend zone.
”That’s what every man wants to hear …”
© Anders Lindahl
2021-07-26
Originaltitel: Black Widow
USA, 2021
Regi: Cate Shortland
Med: Scarlett Johansson, Florence Pugh, David Harbour, Rachel Weisz, O-T Fagbenle, William Hurt, Ray Winstone
Genre: Action
Svensk biopremiär: 2021-07-09
Hemmabio: 2021-09-14
Teman: Marvel Cinematic Universe Superhjältar
Ingår i följande teman
