Macbeth (2015)

"Hell is murky"

3 russin

Skotske kungen Duncans lojale vasall Macbeth har just vunnit nästan allt när han, ivrigt påhejad av hustrun, beslutar att han behöver mer. Tre siande kvinnor på en hed har med dunkla ord gett hans planer bränsle. Kanske har förlusten av ett barn också förvandlat honom från hedersman till skurk.

Men samvetet gnager efter dåden (för kungamord räcker inte, Macbeth har mer illdåd i sig) och profetior är inget man leker med. Visst sa de att han skulle bli kung, men de var lika tydliga med att vännen Banquos son skulle besitta samma ämbete.

Kurzel, som står bakom den kommande "Assassin's Creed", även denna med Fassbender i huvudrollen, har gjort en molande, malande tolkning på skotsk, ofta mumlad dialekt. Även kända repliker som "Is this a dagger I see before me" kan vara svåra att uppfatta, men den svenska undertexten är baserad på en ganska ålderstigen översättning så även den kräver lite invänjning innan man är med på tåget.

Många Shakespeare-filmer vill nydana, men detta är huvudsakligen en trogen tolkning förlagd till 1000-talets Skottland. Skådisar som David Thewlis flankerar Cotillard och Fassbender och garanterar kvalitet. Visuellt är det ståtligt men knappast festligt. De dimhöljda landskapen är slående och mäktigt filmade, men det är också lerigt och avskalat. Den inledande striden använder slomo på ett någorlunda egensinnigt vis men försöker knappast göra "Spartacus" av det hela.

"Macbeth" är liksom originalet i genren 'brott lönar sig inte'. Exemplet efter vilket många berättelser om nedåtgående spiraler modellerats. Skuld i form av syner och blodiga händer, karga konstateranden om att livet "is a tale told by an idiot". Klassiskt och dystert. Pjäsen kan bland annat ses som ett slags proto-film noir. Lady Macbeth är den iskalla fresterskan som spelar på begrepp som mod och handlingskraft när maken är på väg att banga ur. Det är hon som behåller fattningen när han på en fest hemsöks av syner av sina offer och hotar att förstöra allt. Men även hon når sin gräns, när allt till slut kulminerar i ett crescendo av elände.

Har också herr Martin funnit inspiration hos gamle William till somliga av de sorgligaste förfallen i "Game of Thrones", undrar jag vid detta återbesök. Stannis Baratheons envetna väg mot själsligt och världsligt fördärv, påivrat av en lugnt talande kvinna, känns till exempel plötsligt märkligt bekant. Å andra sidan finns det gamla grekiska tragedier som gör samma jobb. Intet nytt under solen, ens på Shakespeares tid.

Man har ju "sina" Shakespearefilmatiseringar; filmen som fick en att se storheten i en viss pjäs. För mig är det Polanskis Macbeth som gav aha-upplevelsen. Bredvid hans tolkning står Kurzels med högburet huvud men inte med samma intensiva effekt. Macbeths illdåd förvånar lika mycket som chockerar, när man egentligen aldrig får grepp om hans inre tankar.

Men Cotillards monolog och min, när det kalla pansaret väl brustit, är nog så stark. Och precis sådär förkrossande nedslående som den här berättelsen ska vara.

© Anders Lindahl
2016-06-05

© 2015 Studiocanal S.A./Channel Four

© 2015 Studiocanal S.A./Channel Four

© 2015 Studiocanal S.A./Channel Four

Originaltitel: Macbeth
Storbritannien / Frankrike / USA, 2015
Regi: Justin Kurzel
Med: Michael Fassbender, Marion Cotillard, David Thewlis, Jack Reynor

Genre: Drama, Krig
Svensk biopremiär: 2016-01-08
Hemmabio: 2016-06-13
Teman: Shakespeare på vita duken

Relaterat: Macbeth (2004) Macbeth (1971)


Ingår i följande teman


Shakespeare på vita duken





     

Dela |